Vad är väl ett par glömda nycklar

mot en hel glömd bil. På pendelparkeringen. Över natten.

Att (inte) vara religiös

Det är i sina bittra stunder man önskar att man kunde vara religiös, hemma i någon tro. Istället för att bara tro att ingenting finns.

Tänk om man kunde tro att det finns ett liv efter detta, att det flyger omkring en särskild liten ängel och tittar på vad jag gör, känner, läser mina tankar, hör mig när jag pratar högt, känner när jag stryker över kinden på ett fotografi. Som faktiskt fixade ugnstimern, som stökat till överkastet  istället för att jag bäddat slarvigt, vakar över mig.

Men då kunde ju Ralf lika gärna fått vara kvar hos mig i fysisk person? Vad gör väl en ängel när livet är tomt? Och tänkt vad trångt det blir om alla blir änglar?? Och Ralf tog/tar ju lite plats.

Nu ska ni få höra årets motsägelse. Nej, jag är inte troende - men vidskeplig. Så jag har beställt en liten skyddsängels amulett till mitt armband. Bara, utifall att.................

Ändrade beteenden del II

Att låsa dörren

Sakta, sakta börjar jag lära mig att låsa dörren från insidan när jag kommer in. Det har aldrig varit min uppgift, husets väktare avslutade dagen med att släcka lampor och låsa dörren innan han gick till sängs. Har sovit med olåst dörr ett antal nätter de senaste månaderna. Men jag börjar lära mig. Särskilt igår - då jag låste direkt när jag klev innanför dörren. Fast nycklarna satt kvar i låset på utsidan.

Bädda sängen

Numera bäddas sängen varje dag, en uppgift min djupt saknade man inte fann så nödvändig. Å andra sidan - när den görs i ordning för natten, viks bara överkastet ned mot fotändan. Ett beteende som Ralf kunde bli lätt irriterad över, det ska inte ligga något tungt överkast över fötterna när man sover. Men katterna uppskattar det i avsaknad av ett täcke att ligga på och det gör det enklare att bädda.

Det kommer nog mera i samma kategori...............

Söndag morgon

Det är så tyst, så stilla, så tomt. All energi går åt till att hitta på saker att göra, att ha en full agenda, vad som helst, bara man inte sitter ner och tänker - eller känner. Keep going, är devisen för dagen

Bezzie erbjuder lite underhållning och sysselsättning genom jakt på grön räka

 Svart katt innebär en del utmaningar vid fotografering. Resultatet blir ju inte alltid lysande....

 En målvaktstalang som förbisetts???

Intressant artikel i morgontidningen...

 Sedan var det dags att betala räkningar.....

Bezzie hjälper till - intensivt

 Hos husse!

 Magou hjälper till lite på distans - vilket matte uppskattar!

 Sedan är det dags för dagens stora utmaning. Alla registerutdrag och intyg har kommit, så idag var stora skrivar- och kopierardagen. Dags att skriva alla brev och skicka alla kopior för att avsluta hos banker, prenumerationer, abonnemang, försäkringar etc etc

Mitt lilla hemmakontor och min lilla hemmaprinter är inte riktigt demonsionerade för detta. Papper överallt, blandat med - just det, katter

 Bezzie och matte har haft en minikonflikt om vem som har rätt till skrivbordet och datorn. Här ser det ut som matte vunnit, men den sista bilden är kvar i kameran - när Bezzie helt sonika lagt sig på sidan med ryggen åt matte och benen mot väggen. För att sakta pressa sig utåt tills skrivbordet är erövrat, en tredjedel av PC;n står på bordet och resten balanserar på skrivbordslådan och mattes vänster hand.....

Kolla minen!!

Ändrade beteenden

Det är väl ingen överraskning att beteenden ändras när man blir ensam efter 30 års förhållande. Men lite överraskning är det vilka beteenden som ändras

Mathållning

- jag har enormt svårt att handla, tillaga och äta sådan mat som Ralf tyckte om. Särskilt som jag har så dåligt samvete över att han sina sista sju veckor fick leva med en trasig brygga. Det gjorde inte livet lättare. Men jag stoppar allt som oftast upp, när jag handlar något annat än ägg och filmjölk och tänker "att nej, det tyckte Ralf så mycket om". Undrar när jag kan äta lammkött igen?

Drickhållning

- numera köper man små halvflaskor med vin istället för en bag in box

Bäddning

- jag har inte anammat Lynelle's mormors filosofi och sover varannan vecka på vardera sidan i sängen. Men jag har bara ett täcke, kan inte förmå mig att ligga bredvid ett tomt täcke - sorry, katterna!. Men täcket ser ju patetiskt litet ut i en dubbelsäng, kanske jag skulle köpa mig ett sådant där stort enkeltäcke? Och därmed nya påslakan? Vilket innebär att mina barnbarn skulle bli berikade med ett stort förråd påslakan.
Dessutom skulle de bli berikade med ett stort antal örngott - upptäckte igår, att nu behöver jag inte ha en sju-åtta kuddar i sängen längre.
De får själva rensa bort allt katthår, dock!!!!

Elförsörjningen

- tvättmaskinen går varannan vecka, diskmaskinen kanske var tredje dag. Istället för varje helg och varje dag respektive

TV:n
går för jämnan. Det gjorde den när Ralf var ensam hemma också, men jag trodde inte jag skulle bli likadan. Men här är så tyst!!!!!!!!!! Och 90% av vår musik är just VÅR musik, svårt att lyssna på ensam.

Så det finns lite att jobba med. Nu ska jag gå ut och klippa bort fjolårsväxter och sopa grus.

Eftersom jag ändå sover som en kratta

så har jag läst igenom alla gamla inlägg från februari och mars - när började det gå fel, när missade jag varningssignalerna?

Ja, inte vet jag, det är väl bara att man blundar för verkligheten när man står mitt i och bara letar efter de positiva tecknen. Och att alla proffessionella hela tiden pekade på att jag måste få honom att äta. Och det var ju inte lätt.

I helgen ska jag skicka iväg diverse papper, jag har nu fått dödsattest och släktutredning från Skatteverket. Så nu kan jag på allvar skicka iväg begäran om avslut av konton och annat, samt beställa saldobesked per dödsdag. Ska skicka iväg begäran om att få askan spridd över en fjärd i skärgården också.

Och så ska jag vara ute hela lördagen och jobba med föreningens trädgård. Då kanske jag kan bli så trött att jag sover ordentligt. På söndag ska jag hem till äldsta barnbarnet och titta på filmer från hans och kompisens världsomsegling. Det hade Ralf tyckt varit jättespännande! Att så se filmerna menar jag, själva världsomseglingen deltog vi aktivt i för ett par år sedan. Två 23-åriga grabbar i en åttameters Vega ute på oceanerna 30 dagar i taget utan kontakt. Jo, de vet hur de ska hålla en på tå, de där små liven!


Jesper i pappas stoora båt den dagen vi vinkade av deras avfärd i deras lilllla båt inför världsomseglingen (de kom till Tonga och där tog pengarna slut)



Och som liten plutt när han fick en batteridriven motorcykel av sin farfar i ett-årspresent. Örn örn!!!

Och arga dagar!

Visst är det härligt iallafall att det är vår, att det blir varmare och ljusare - man blir så glad.

Jag förstår, accepterar och uppskattar att det är ett försök att trösta, när man säger så.
Men det finns ingen, absolut ingen, som väntade så ivrigt på våren som Ralf. Från att ha ha genomlidit en murrig höst och - om det var en riktig vinter med snö och utomhusmöjligheter - någorlunda accepterat vintern, förvandlades han till en sprallig farfar när våren kom. Jag är som en pojke, fast farfar jag är, sjöng Calle Schewen, och det citerade Ralf ofta. Våren botade allt, lovade allt, var ett nytt äventyr varje år. Första tussilagon, blåsippebackarna, fågelsången, och vårklädda flickor med löfte i blicken.

Själv har jag alltid murrat ihop mig på våren och lidit av vårsolen som visat på vinterblekhet, smutsiga fönster och dammfläckar som barmhärtigt dolts av vinterglåmigheten.

Därför känns det så orättvist att Ralf gick bort just när våren började anas i luften, en av de sista tjurkalla dagarna, även om solen sken den dagen. Första ihopbrytet var faktiskt i bilen på vägen hem, när jag såg att snön redan försvunnit i söderbackarna de dagar vi suttit och vakat över honom.

Så därför är det arga dagar ibland, när jag är arg för att han inte fick uppleva en vår till. Bara en!!

Nu ska jag vara en god medborgare, duscha och åka till jobbet.

Ledsna dagar, sorgsna dagar och bara tomma dagar

Först vill jag tacka Ninnie, för din kommentar förra lördagen. Det värmer mitt i all sorg, att min blogg förmedlat mina outsägligt varma känslor för den man jag delat mitt liv med i trettio år (nästan). Det är så lätt att det istället kunna bli något som bara framhäver min egen roll i den kamp vi genomlevt, när det varit Ralf's strid som varit det viktigaste. Samtidigt så är det viktigt att spegla verkligheten - allvarlig sjukdom drabbar inte bara den sjuke, utan även de runt om, partner såväl som barn och barnbarn.

Min monumentala sömnbrist som jag måste ha haft, börjar sakta försvinna, de senaste nätterna har jag sovit fyra-fem timmar i sträck, inte bara ramlat ner i ett svart medvetslöst hål någon timme då och då.

Jag menar inte att jag vill städa undan Ralf,  han finns överallt. Men vissa saker gör för ont att ha framför ögonen, dit hörde hans kläder och dit hör hans skrivbord. Innehållet från det är nu undanplockat i en låda, som står undanställd. Så småningom ska den gås igenom i detalj, och vi får bestämma hur vi vill göra med de minnen som finns samlade däri. Det finns mycket småsaker som Ralf tagit reda på från sin farfar (en central figur i Ralf's liv) och farfarsfar och som därmed tillhör familjen Holm's historia. Det är saker som måste fortsätta vårdas. Ibland har jag ju skämtsamt kallat mig för Familjen Holm's museiföreståndarinna, jag får fortsätta ha den rollen ett tag till (hoppas jag).

Efter en sådan pärs, hamnar man lätt i en ny psykkollaps en stund, särskilt som jag vid städningen hittade ett telefonnummer jag behövde ringa. Ralf har en kollega från sitt sista jobb, som han skämtsamt kallade Tant W - hon var exakt tre dagar äldre än Ralf. Tant W är född på Nobeldagen, Ralf på Luciadagen. Numera hade de bara kontakt en gång per år, Ralf ringde på hennes födelsedag, Tant W på Ralf's födelsedag, tre dagar senare. Så mitt i städningen ringde jag Tant W och berättade vad som hänt, det var nog inte så välbetänkt, för det blev en mer tårdränkt berättelse än jag tänkt.

Jag har också varit "Lost in Tensta". Åkte till Inkan's femtioårsfest en stund på eftermiddagen, men att snurra runt i Tensta för att hitta rätt adress tog nästan lika lång tid som själva deltagandet i festen. Ska berätta i detalj en annan gång.

Dagarna går, ibland är det ledsna dagar, ibland är det sorgsna dagar, ibland är det bara så fruktansvärt tomma dagar. En sak är säker - det här har varit den längsta veckan i mitt liv.

Imorgon är det Nyköping och Bomässa som gäller, Jennie ska följa med. Om hon är vaken vid tio, vill säga, för det är utekväll ikväll.......... Och imorgon finns dödsannonsen i DN - då är det svart på vitt, då är det ingen mardröm längre

Plastkatt

Magou har hamnat i himmelriket! Hela "biblioteket", husses fd arbetsrum, är fullt med plast. Underbar, bubblig, välsmakande plast...

 Magou har alltid haft en förkärlek till att slicka på, bita i och äta plast. Inte så nyttigt. Men i brist på gräs så duger plast bra, tycker Magou. Sedan finns det viss plast som bara är oemotståndlig, till exempel plast i systembolagets påsar. De kan man slicka på läääänge. Men bubbelplast är inte dumt det heller!

Matte har tagit in blommorna från balkongen, då balkongen ska städas och göras iordning för säsongen. Då måste blommorna och allt annat in, för att mattan ska ut och ett nytt blombord ska byggas. Blommorna har stått isolerade i bubbelplast hela vintern, och får stå så ett tag till. Därför är Magou i himlen just nu. Bubbelplast i obegränsad tillgång.
Matte känner en viss press att få balkongen klar omgående så att blommorna kan flytta ut igen. Både för blommornas och Magous skull. Dessutom blev hon lite sur, när det nog visat sig att bubbelplasten inte räckt till för att rädda alla blommorna. Lite nyplantering kommr att krävas!

Fina katter

Jag är jättetacksam för hjälpen med att bada katter. Jag är inte säker på att katterna delar min tacksamhet, dock.....

 Istället för att känna som om man drog fingrarna genom en flottburk varje gång jag klappat dem, är det nu som att dra fingrarna genom mjukaste fjun. Men Magou tycker att Bezzie luktar lite parfymfabrik.

 Visst glänser han som finaste metall?

 Nu blev Bezzie trött på att kallas parfymfabrik och kvitterade med en rak höger. Därav Magous besvärade min, själv luktar han ju som vanligt - tycker han....

 Bezzie och jag fortsatte pälsvården i morse på mitt arbetsbord, då vi kammade och klippte de tovor som fanns kvar. Tapeten bär sina märken efter den processen!

 Och lite mer päls blev vi av med, papperskorgen fick lite påfyllning

Av hänsyn till kräsmagade, så har jag inte fotograferat filtret i duschen, men det tog sin lilla tid i morse att göra rent det........

Fin besök

Hade vi härom morgonen

Han gillar fåglarnas äpplen, är en frekvent snyltgäst. Jättefina horn har han på G också. Men undrar vart hans fruar tagit vägen.

Nu ska han bara ge fan i mina tulpaner också

(Inte nog med att jag behöver ett makro objektiv, jag behöver ett med större brännvid också)

Konstig dag

Nu har jag sovit två nätter i rad i vår säng!! Ja, första natten blev det bara några timmar, men inatt ända till framåt fyra. Fast - jag sover inte, jag ramlar ner i svarta, medvetslösa hål, och tvärvaknar någon gång per timme med värk i hjärtat och själen.

Nåväl, vid sex bestämde jag mig för att ta mig ur soffan för idag skulle jag börja jobba. Kunde knappt  stå på benen. Så fort jag reste mig, snurrade hela världen, ungefär som  i sin ungdom när man druckit för mycket.

Jag åt ingen middag igår, och det berodde på att lunchen var mer än täckande och jag inte var hungrig. Trodde därför att det gjorde att jag fick yrsel, så jag åt frukost med filmjölk och två ägg. Snurrade iallafall. Duschade, började klä på mig, så snart jag rörde mig blev det karusell igen.

Vid halvåtta gav jag upp och däckade i soffan och sov. Och någonstans avlägset kände jag att jag sover, jag är inte bara medvetslös med kramp. Sov i och för sig bara drygt två timmar, men kände mig fysiskt betydligt bättre. Tänkte att jag jobbar väl hemifrån - men har inte gjort det heller.

Jennie och Marika tänkte komma ikväll och bada katter, så jag tog tag i mitt badrum och städade det. Sedan sköt vi i och för sig på badandet till imorgonkväll.
Visste inte vad jag skulle göra av mig själv, så jag tog en promenad ner till byn, och kom på att jag kunde äta lunch på Glasrestaurangen (som fått ny ägare). De bjöd på lunchen, för lunchtiden var slut och det var bara lite kvar. Helt plötsligt blev jag hungrig och åt tre persiljejärpar med champinjonsås. Tog bussen hem. Eftersom ändå badrummet var städat dammsög jag resten och släpade runt fikusen en halvt varv. Hittade lite mer mediciner som ska till apoteket.

Varit och handlat lite,  åkte till miljöstationen med en gammal golvmopp som stått på balkongen läänge och försöker nu förstå vad jag ska göra med resten av min tid.

Och så har jag handlat tre julklappar när jag ändå var på byn - traditioner skall bevaras.

Måste kontakta grabbarna, jag har fått mail från begravningsbyrån att vi har fått byta präst. Inte för att jag känner någon av dem, eller har någon erfarenhet av dem, men jag hade liksom fäst mig vid idén att Ralf skulle jordfästas av en ung kvinnlig präst. Nu blir det en manlig präst, som tydligen sitter i kommunfullmäktige för moderaterna.

Det gör ont

Idag har jag bjudit Barbro och Naima på vegetarisk buffé på Ulrikdals Trädgårdar, en lunch skämtsamt kallad änkemöte. Barbro blev ju ensam tre veckor innan jag själv och Naima för några år sedan.

Naima och jag åt med god aptit, Barbro mest bara petade i maten, men vi satt och pratade i två timmar. Tittade på blommor och jag köpte fyra minibegonior och några påsar med chilifrön. Samt jättekrukan med prydnadsgräs som katterna anföll innan jag ens hann packa upp.

Försöker komma ihåg saker som Ralf och jag gjorde, sådant jag fixade, arrangerade, bokade för att han skulle få uppleva något roligt. Detta för att annars kommer tankarna smygande på allt vi INTE gjorde. Går så där och då gör det ont.
Just nu gör det mest ont över att jag inte förrän i september fixade honom en egen arbetsplats i "biblioteket". Meningen var ju att vi skulle dela arbetsplatsen i arbetsrummet, men där bredde ju jag och datorn och alla papper ut sig. Inte förrän i höstas fixade jag en egen arbetsplats till  honom, som han kunde inreda som han ville och som han trivdes med. Under mörka höstkvällar när jag kom hem, såg jag lampan lysa och det där blonda huvudet sitta lutat över skrivblock eller böcker. När inte Magou låg i vägen förstås.

Och tanken på att det tog fem år att göra den förändringen gör ont.

Imorgon ska jag börja jobba igen

Check!

Just nu känns det som att livet består av ett antal check på listan. Idag har jag klarat av en av de värre - begravningsbyrån.

Nu är begravningen bestämd, den 8:de april. Alltså inte så snabbt som jag hade hoppats, å andra sidan fick vi då en kyrka som vi alla är nöjda med - Ingarö kyrka. En fin liten landsortskyrka, lagom stor för oss, idylliskt placerad, med skärgårdsanknytning och med anknytning både till Ralf's mamma och till mig, som båda är födda i denna församling.

Annonsen är klar och kommer i DN på söndag. Kista, blommor, minnesstund, ja, det är lite att diskutera igenom.

Lite måste vi ändå le mitt i all förtvivlan. Jag har alltid muttrat över att vi alltid måste köpa kläder i specialaffärer, att vi aldrig kunde handla på rea, att skoköp var en mardröm för att hitta länets enda par 47:or, att sängarna måste köpas extralånga, att bilarna måste vara rymliga. Men vi fullföljer i stil, eftersom även kistan måste vara i storlek Xtra Large. Men det fixade vi! Du fullföljer i stil, älskling!

Även om det "gick förhållandevis bra" på begravningsbyrån, var det en anspänning, jag var extremt trött efteråt. Så trött, att det var jobbigt att köra hem därifrån. Hämtade en blombukett, var och lämnade en biopsi på en hudförändring och hämtade hem en bakfull katt från veterinären.

För de som läser här - tack för alla buketter!! De är underbara och det är underbart att ni tänker på mig.

Annars är mitt största problem att jag tittar mig runt i mitt hem, som jag tidigare varit rätt stolt över och tänker - men har stackars Ralf fått bo här i fem år? Här finns ju ingen hemkänsla, ingen trivsel, ingen värme. Här är bara tomt och kallt. Varför har jag inte sett det tidigare???

Tack, älskling!!

Det spökar hos oss idag!!

Precis före jul gick timern/elektroniska termometern sönder i ugnen. Lynelle sprang till staden och köpte en extern termometer till julskinkan, men Ralf lovade titta på ugnens termometer och kanske kunna fixa till den.

Det hände aldrig, eftersom han blev sämre och tröttare och tröttare efter helgerna.

Idag slängde jag ihop en ugnsomelett, och av ren slentrian tryckte jag på ugnens timer.

Den fungerar!!!!!!!!!!!!!!!!!! (jag provade senast förra veckan)

Det är nästan så man tror att man har fått besök å det senaste - tack, älskling

Imorgon kommer det en plattsättare och fixar den spruckna fogen vid diskbänken. Men han är på riktigt - tror jag

Orättvist

Den här mannen var lite upprörd i morse. Maten plockades undan klockan åtta i gårkväll, för idag var det veterinärbesök. Gissa hur mycket jag fått sova sedan klockan fyra imorse???

Den här damen är lika upprörd - framförallt för att hon INTE ska till veterinären och därför INTE behöver fasta. Men fick fasta iallafall, bara för att Magou måste fasta. Var är logiken????????????????

OK - jag är inspärrad. Utan mat. Med hot om spruta i nacken. Var finns livets rättvisa

Ingenstans Magou!! Bezzie hälsar att frukosten var delikat när den väl serverades. Dessutom fick hon för en gångs skull äta ifred utan att en rödtott skulle stjäla maten...

Hemma igen - tovutredd och fin. Det blev inte SÅ mycket rakmaskin, för de flesta tovorna satt rätt ytligt.

Men liiiiite bakfull kan jag dock meddela att jag är!

OK Marika och Jennie, nu är han tovutredd och har fått både pedikyr och manikyr. Det är dags för bad!! När kommer ni?

Fast jag måste klippa Bezzie's klor också.....

Köp ny!

Snälla matte - kan du köpa en ny fotpall!! En STÖRRE!!!

Hörrni grabbar -

om ni tycker att jag har ovanligt högt hårfäste men väldigt lite hår, när vi träffas imorgon så beror det på en liten olycka med en gaständare.

Gasen var slut och jag skulle fylla på. Men tydligen hamnade gasen mest i diskhon för när jag provtände, tände jag på diskhon. Och mitt hår. Och fick en fin blåsa i handen.

Jag saknar liksom en ingenjör här hemma numera

Att bryta ihop graciöst

är väl en beskrivning så god som någon. Däremellan plockar jag upp bitarna av mig själv och tar ett tag i något som jag ska ta tag i. Men det går långsamt med mina ta-tag-i-projekt och av någon anledning är jag inte så effektiv. Framförallt inte igår, söndag. Den dagen var ett skämt.

Nu har jag iallafall åkt flera varv med alla hjälpmedel, så att jag slipper se rullstol och annat stå och hånskratta åt mig. Hemtjänsten har hämtat trygghetslarm och stämpelklocka.

Jag har avbokat alla läkarbesök som vi fick kallelse till. Lämnade alla mediciner till apoteket igår. Har varit med alla kläder (nästan) till Myrorna i Storängsbotten. Jag har bestämt mig att Ralf faktiskt ska få vara klädd i kistan. Min man var definitivt ingen snobb, det tror jag alla håller med om, men han tyckte om att vara fin när han gick bort. Så jag ska ta med mig kläder till begravningsbyrån imorgon.

För dit ska vi klockan tio imorgon, Tony och Robert följer med. Mats ringde idag, fortfarande lika nedbruten och totalt känslomässigt tömd. Han har lämnat lite synpunkter på vad han tycker till morgondagen.

Marie - vår underbara Marie - från Hematologen, ringde imorse. Så nu har vi gått igenom journalen och vad som egentligen hände och jag har fått annorlunda information än vad kirurgen gav mig förra måndagen. Den som vill ha mer information är välkommen att ringa.

Har meddelat banken, men de gör ingenting förrän bouppteckningen är klar.

Har pratat med de flesta som ska meddelas, men kom idag på att jag måste ringa Ralf's kusin i Nacka. De är ett helt gäng ungar i den kullen och de lekte mycket tillsammans när de var barn hemma hos deras morfar/farfar i Lillängen. Vi har haft lite sporadisk kontakt och ätit middag någon gång då och då, och Ralf tog ut dem på en dagstur med båten för några år sedan.

Nu ska jag plocka ihop de försäkringsbrev jag behöver för morgondagen och sätta igång och skriva mail för omskrivning av diverse abonnemang. Och så har jag LAGAT mat. Det ni!!!!!

Det enda som återstår är att lära sig att sova igen - och helst i sängen. Hitintills har det blivit soffan

Avslut

Hur avslutar man en era?? Svaret är för mig - inte alls.

Idag vid kl 13.00 sa vi farväl till Ralf - men under eftermiddagens gråtattacker och panikångest, har jag bestämt mig. Han  har inte lämnat mig, och han kommer aldrig att lämna mig. För mig finns han alltid.

Vilken natt

Inatt har vi max sovit två timmar. Ralf kan inte ligga ner, så fort han ligger ner kräks han, eller rättare sagt,han försöker kräkas. Han klagar på att han har en tablett sitter i halsen och rinner. Det började med halsbränna, vilket också tvingade upp honom i sittande ställning, i min allvetande vishet gav jag honom en vanlig tablett mot halsbränna. Hur bra gick det?

Ligga tre minuter, sitta på sängkanten en kvart, ligga tre minuter, sitta på sängkanten en kvart, vackla in i vardagsrummet, sitta i fåtöljen en timma, tillbaka till sängen, ligga tre minuter, sitta på sängkanten en kvart.

En gång ramlade han med buller och brak, en gång gled han ur fåtöljen, vilket var min eget fel. Men med uppbådande av sina sista krafter har han med min hjälp tagit sig upp igen.

Dessutom har han nu nästan slutat äta, för att det tar emot i halsen. Det måste vara något i halsen, hesheten är ju också något som kommit senaste veckan. Dessutom har han ont i ett revben bak i ryggen. Men med två fall och konstiga sovställningar kanske det kan finnas en naturlig förklaring till det.

Vid fem tänkte jag att jag ringer ambulans och Hematologen och säger att nu kommer vi, jag kan inte ta ansvar för det här längre. Men idag är Anders begravning och jag vet hur hysteriskt viktigt det är för honom att få säga farväl. Så nu funderar jag på att åka på begravningen och därifrån till Karolinska.

För att klara det här behöver jag
- en sjukhussäng som jag kan höja och sänka och ställa in huvuddelen på
- sjukvård i hemmet.

Imorgon har jag i och för sig date med en distriktsjuksköterska och läkare som ska komma hem och göra en bedömning. Men jag vågar nog inte vänta så länge. Annars har det varit det som hållt mig uppe.

Har också fått prata med kirurgen och följt upp vad hon sade till Ralf när hon ringde. Hennes bedömning är att han haft den här magtumören i flera år, tarmcancer växer väldigt långsamt. Det motsäger totalt den bedömning som röntgenläkare på Nacka har gjort, som säger att datortomografin i november var helt ren, medan en åtta centimeters tumör fanns synlig i januari.

Hursomhelst, finns det några små dottertumörer, och överenskommelsen med Hematologen är att han skulle ha fått en omgång cellgifter för mantelscellslymfomet nu och sedan cellgifter för tarmcancern. Men när jag berättade vilket tillstånd han befinner sig i, så backade hon betydligt och diskussionen hamnade runt pallitativ vård istället.

Inatt stönade min man "varför måste mitt liv ta slut på det här sättet". Svara på det, om du kan!

Tantalising nights

är väl inte rätt beskrivning, men något åt det hållet.

Ralf sover så dåligt på nätterna. Han kan bara ligga på rygg, annars gör det ont i magen. Ligger han på rygg för länge så får han ont i axlarna,skuldrorna och ner i magen.

Inatt var han överbevisad om var femte minut att han var kissnödig, utan att vara det. Han envisas med att sitta på sängkanten och halvsova, vilket innebär att jag ligger vaken och väntar på att han ska somna och ramla framåt. Ett tag lyckades jag få in honomi vardagsrummet och sitta i vår fällbara fåtölj. Slog på TV'n som sömnmedel, men då var det naturligtvis en fascinerande film om ANC i Sydafrika med Tim Robbins, så istället vaknade vi till.

Försökte sova igen, Ralf upp och ner, gick in i vardagsrummet, tillbaka igen. Vilket innebär att en halvtimmas sammanhållen sömn känns mer normalt just nu, men inte särskilt nyttigt för någon av oss.

Ätandet är som det är, igår till frukost lyckades han äta tre stora matskedar med risgrynsgröt, vilket var en ökning med en sked jämfört med tidigare. Sedan var glädjen slut, för det var det enda han åt den dagen.

Äntligen har Calogenet kommit till Apoteket, men inte ringde de och meddelade som de lovat. Sedan insisterade de att jag skulle betala 1252 kronor, trots att de ingår i högkostnadsskyddet. Jag är inte, med betoning på inte, nöjd med Apoteket i Mölnvik för närvarande.

Tony var här igår, liksom Madeleine och Gerry. Madeleine klippte Ralf, vilket var första gången sedan oktober typ. Inte för att det är så många testar att klippa numera, men de var rejält långa.

Imorgon ska jag jaga rätt på Arbetsterapeuten, Ralf behöver en mjuk sittkudde i fåtöljen och så ska jag diskutera en sådan madrass som Linda pratar om i sin blogg. Och så ska jag träffa vår distriktsläkare, egentligen för ett celltest på en hudförändring jag har, men också för att diskutera hemsjukvård för Ralf.

Kallelserna till läkarbesök fullständig haglar in - hur ska jag hinna?

Nu ska jag servera illamåendetabletter, plocka ur och i diskmaskinen och därefter är det dags för risgrynsgröt. Sedan ska jag tillbringa resten av dagen med jobbdatorn i knät

Skönt med trygghetslarm

- för ikväll ramlade Ralf raklång på golvet neranför sängen och jag kunde inte lyfta upp honom själv. Så det bidde till att trycka på knappen.
Och det blir nog Karolinska imorgon...............

Allt annat än elände

Finns det något annat än elände och sjukdom i vår familj?? Jodå, under sällsynta femminutersperioder gör vi annat också

För ovanlighetens skull så är det Magou som hjälper matte att jobba, för säkerhets skull placerad ovanpå att-göralistor och excelbladen med statistik

 Det dyker upp små ulliga gulliga basilikablad (btw, jag viiiiill ha ett makroobjektiv!!!!)

Det här måste vara en manlig basilika med hybris - varför annars växa en halv decimeter på två dagar - och inte blev det så mycket resultat i slutet av det hela, heller..

 Solen har strålat idag in genom vårt stora söderfönster och det har somliga utnyttjat till fullo. Att hon inte kvävs där inne i lådan är ett under. Efter ett tag kom hon utstudsande och kastade sig raklång på golvet med en plågad min. Förmodligen var det mitt fel att det blev för varmt

Andra utnyttjade västersolen och körde lite stretchning samtidigt. I det här fallet ÄR det mitt fel att det ligger en pärm ivägen

Och så undrade du över den lila blomman i rubriken - nej, det är inte årets - det är vinter och har varit minus 24 grader. Campanula - murklocka - blommar inte på en balkong på vintern.
Den bilden har några år på nacken, ja. Sisådär en tre år sedan. Men den var praktfull, där den fyllde upp runt foten på syrenträdet.
Sisådär - fem minuter utan cancer

Många samtal blir det - och samtalet vi inte ville ha:-( (och magbild)

Idag har arbetsledaren från Hemtjänst varit här. Samtidigt hade jag ett samtal med Karolinska Gastrokirurgen.

Därför passade Ralf på att ändra min kl 10-12-14 passning till kl 10 och kl 13. Tack!

Fast jag är ense med arbetsledaren, att vi försöker det den här veckan, så får vi se om vi ska ändra något till nästa vecka.

Jag har pratat med en sköterska på KS, som pratade med sina kollegor. Mest är alla fascinerade över att vi inte får den extratjocka näringsdrycken från Apoteket. Sköterskan lovade ringa tillbaka.

Medan arbetsledaren och jag avslutade nyckelutlämning och installerade trygghetslarm och deras egen stämpelklocka, så ringde det, en Annika från KS, som ville prata med Ralf direkt.

Annika visade sig vara den kirurg som opererade och det här var det samtalet vi inte ville ha.

Efter de patologiska undersökningarna visar det sig att man inte kunnat avlägsna all cancer, att det finns spridning kvar i tarmväggarna. Åtminstone var det vad Ralf uppfattade i sitt försvagade - och chockade - tillstånd. Tyvärr var ju jag upptagen med annat så jag hann inte uppfatta vad som hände (trodde det var retursamtalet efter mitt tidigare samtal) så jag kunde lägga mig i. Vidare var det en väldigt ful tumör, vad nu det innebär.

Nu ska Kirurgen prata med Hematologen, för det är Hematologen som bestämmer om Ralf kan tåla en strålbehandling. Vilket Hematologen ändå pratat om vad gäller Mantelcellslymfomet. Vi har en date med Hematologen den 10:de.

Sedan gick hemtjänsten och så ringde nästa läkare. Hon tyckte att Ralf skulle komma in akut, och jag tyckte att hon skulle skicka hem en läkare. Efter mycket debatterande, bland annat om hon kunde godkänna en liggande sjukvårdstransport (vilket hon inte hade en aaaaning om) så skulle hon skriva remiss på hemsjukvård.

SEDAN ringde en sjuksköterska igen, och hon tog det hela med ro. Man har jättesvårt med matintag efter en sådan operation. Men hon skulle skriva ett recept till dietisten på näringsdryck (en annan sort än den jag jagar Apoteket på) och jag skulle få hämta ett reservförråd hos dem imorgon eftermiddag. Undrar om hon drog tillbaka remissen på hemsjukvården?

Hur huvudpersonen mår?? Jo, idag har han ätit två (stora) matskedar risgrynsgröt med mjölk och två glas proviva till frukost. Samt ett snapsglas med näringsdryck.
Sedan fick han i sig en halv kiwi och fem vindruvor till lunch
Sedan har han ätit typ två plättar med mycket sylt. Och ett snapsglas med näringsdryck.
Ralf tycker han har ätit mängder.

På förmiddagen är han hyfsat med - på eftermiddagen fadar han bort gång på gång. Till och med under slutstriden i sprintstafetten när ett guld stod på spel, fadade han gång på gång.

Antingen blir det ambulans imorgon bitti - utan tillstånd från KS - och/eller räfst och rättarting på kirurgen när jag hämtar näringsdryck. Ringer man om ett sådant besked? Kollar man om någon finns att dela informationen med? Kollar man hur beskedet tas emot?

Hur som helst. Hr Holm visar en idolbild av sin mage, blygsamheten förbjuder mig att fotografera hela ärret......

 Mina noggrant dekorerade chabby chick hyllor i hallen har fått en alternativ inredning. Trygghetslarm högst upp och stämpelklockan nedanför

 Vad är en canceranhörigs främsta hjälpmedel? Jo, Treotuben, huvudvärken är ständigt närvarande...

Hemtjänst, Rehab, matproblem, förberedelser

Kan ju säga att det går så där att jobba hemifrån, känns mest som jag springer ärenden, framförallt är jag en frekvent gäst hos Apoteket. Nu har jag fått smärtstillande, men fortfarande ingen näringsemulsion, och Apoteket kan inte säga när jag får det, för de får inget datum från leverantören. Ring och fråga då, för helvete!!!!!!!!!!!

I dag kommer hemtjänsten, de kommer att vara här tre gånger per dag för att hjälpa Ralf med mat. Jag lagar maten själv, vi har fått nog av sjukhusmat och färdiglagat i den här familjen för ett bra tag framöver. De kommer kl 10.00 (frukost) kl 12.00 (Lunch) och kl 14:00 (mellanmål). Om jag sedan kan gå hem vid fyra så kan vi äta igen vid fem. Sedan blir det att fixa mat till dagen efter igen, så schemat är tämligen fast.

Imorgon kommer Rehab för rullstolsutredning och lite allmän översyn om vi behöver mer hjälpmedel. Rullstolen är för utomhusbruk, annars kommer inte Ralf någon vart. Förmodligen måste man ha läkarremiss för denna, men arbetsterapeuten skulle kolla det. Isåfall får Carema på Saltsjöbadens Sjukhus fixa det. Vi kan få låna en uthyrningsrullstol nästa vecka för Anders begravning och läkarbesöket hos Hematologen på torsdag. Arbetsterapeuten ringde vid kvart över sex igårkväll- jestanes, vilken uppställning.

Igår hann jag iväg och beställa begravningsblommor till Anders begravning och hittade dessutom en svart kavaj som jag kan ha.

Äta och äta förresten - två matskedar här, tre dessertskedar där. Glass är det enda som verkar gå ner någorlunda. SÅ kl åtta ska jag ringa KS kirurgen och fråga om det ska vara så här.!! Ta hit hemsjukvården och en droppställning för han dricker inte nog med vatten heller. Dessutom är han nu jättehes. Vad kom det ifrån?

Sover gör vi som krattor - Ralf är jättelättväckt, det räcker med att katterna tassar upp i sängen för att lägga sig där, så vaknar han. Eller så har han halsbränna. Eller måste gå på toaletten. Eller är bara orolig. Så det blir en timma i taget och en timma vaket.

Jag har bönat med min svägerska, så hon tar med sig hårsalongen hit i helgen och klipper Ralf. TÄNK om han hade pallrat sig iväg och gjort det i december när jag bad honom, istället för att skjuta allt på framtiden.
Jag har också bönat med Mr Big nere i Mölnvik, jag ska mäta Ralf, ringa till henne och hon ska plocka fram lite olika mörka byxor som jag får ta hem och prova på honom innan begravningen. Denna butik är gudabenådad. Det finns inte på kartan att Ralf ska kunna ha sin mörka kostym, den kommer att hänga som en säck på honom. Men Marianne på Mr Big är en underbar person!

Du har fått kallelse till din hudläkare - jag antar att jag ska avboka den tiden. Fick du någon ordning på försäkringarna förresten