Jag har en teori!

Om det nu är som alla tror, som tror på någon form av religion, att man blir en ängel - ja, då måste det blivit förfärligt fullt i stratosfären. Jorden är ju redan överbefolkad, så här finns ju inte plats, även om vi behöver många fler änglar just här.

Men stratosfären kan ju inte direkt ta emot hur många som helst heller.

När man i sitt jordliga liv föreställer sig änglar, så ser man ju dem i sin egen storlek. Men eftersom det måste finnas väldigt mååånga änglar (jag känner rätt många) så kanske för att få plats, är de inte i mänsklig storlek, utan mer i Tummelisastorlek. Då blir det ju mer plats.

Då kanske Ralf får plats på en gren i sitt syrenträd utanför porten och kan sitta där och vifta med tårna varje gång jag kommer hem - precis som han gjorde som busgrabb i Hammarby i sin barndom. Ja, då kom ju inte jag hem och inte var det ett syrenträd heller. Men liknelsen liksom, då.

Och så kan han vinka lite när jag går förbi.

En sak är säker - när jag ansade syrenträdet häromkvällen var det väldigt många avbrutna grenar. Och med hypotenusan på kvadraten, även i Tummelisastorlek borde min kära man vara rätt så hyfsat tung. Han tog liksom lite plats - fysiskt och psykiskt.

En annan sak är också säker. Nu har jag tre dagar i rad blivit bjuden på alkohol hos olika grannar på deras uteplatser. Måste jag sluta med, annars får jag dåligt rykte inom en snar framtid.................

Patetiska bevis

på mitt själsliga tillstånd hittade jag igår. Att man skriver att-göra listor på jobbet är väl inte ovanligt, med tanke på stressnivån och arbetsbördan.

Men hemma vid hemmadatorn har jag också haft en liten arbetsbok liggandes, för enklare anteckningar. Nu är den full, så innan jag skulle slänga den bläddrade jag snabbt igenom den för att se att jag inte missat något. Och hittar då de mest patetiska att göra listor även för hemmalivet. De innehåller sådana självklara saker som "städa badrummet", "stryktvätten" (den ligger fortfarande kvar), "plantera kryddor" och annat som egentligen ligger mitt framför fötterna på mig och är självklara.

Men när jag vaknat varje helgmorgon med panik i hjärtat och omedelbart planerat vad jag ska göra idag för att hålla mig fysiskt sysselsatt och tankarna borta. Då blir det att göra listor - annars springer jag bara mellan halvgjorda sysslor och får ingenting klart. Mer koncentration än så har jag inte - även om det gäller så enkla och självklara saker som ett smutsigt badrum. Det kan man ju glömma i samma ögonblick man går ut därifrån och får syn på något annat man kan göra.

 Å andra sidan, så behövs det inte så stor äggkastrull numera, när man kokar sitt ensamma frukost ägg. Smörsmältaren duger bra...

Nu ska denna dator loggas ut och jobbdatorn loggas in.Några av oss är portföbjudna på jobbet de närmsta två dagarna, då de reparerar luftkonditioneringsanläggningen och ska riva taket ovanför våra skrivbord. Så det blir till att jobba hemma i två dagar nu. Förfärligt otursamt.....

Sommar på balkongen

Ja, alltså inte säsongen sommar utan radioprogrammet "Sommar". Har efter en hel dags ärenden - jag som skulle skänka min arbetsgivare en massa timmar - sitter jag på balkongen och lyssnar på gårdagens premiär med Mark Levengood.

Nu visar det sig att jag har inte trådlös router, men har hittat en lååååång datakabel som räcker från modemet i ena hörnan av lägenheten till andra hörnan där balkongen är. Dessutom tänkte jag ställa laptopen någonstans mitt i så att jag kan göra andra saker samtidigt - men högtalarna på min laptop är allt annat än kraftfulla.

Så jag tvingas sitta i solen på balkongen med lite överbliven Skagenröra, vildsvinssalami, två kelsjuka katter och lyssna på den gode Mark. Och som ytterligare sällskap, ett glas vin.

Och igen - varför denna hausse runt Jonas Gardell när Mark Levengood finns?? Han är i sin underfundighet så fantastisk, det är nästan, men bara nästan, som att få höra min stora idol Tage Danielsson. Inget Sommar slår hans sista Sommarprogram.

Jag har skrivit ner ett antal Sommarprogram i kalendern, hoppas jag kommer ihåg att kontrollera kalendern även när jag har semester. Kalendern ligger ju i min BlackBerry där alla mina jobmail också finns, så helst vill man ju glömma att den apparaten finns.

Nåväl, här är min lsita

2 juli: Henke Larsson
7 juli: Sven Nylander
11 juli: Carl Gustav Wachtmeister
15 juli: Ulf Brunnberg
17 juli: Carl Bildt
24 juli: Jan Carlzon
26 juli: Pia Sundhage
27 juli: Kjerstin Dellert
2 aug: Leif Mannerström
5 aug: Patrik Sjöberg
8 aug: Vicky Van Der Lanken
12 aug: Johan Westin
16 aug: Anne Olivecrona
17 aug: Bengt Palmers
20 aug: Gitte Norby

Missar man dem live, kan man ju lyssna på nätet (vad kostar en trådlös router och är de svåra att installera??). Man ska tydligen kunna ladda ner dem också, till exempel till sin Ipod, men jag har misslyckats. Något barnbarn som läser detta?? Varsågod och kom hit!!

Vad kostar en trådlös router????????????????

Jobbe?

Jo, jag spelar inte på Keno, så jag har jobbat idag. Å andra sidan så har jag själv ställt till röran som råder, så vem är mer lämpad än jag själv att reda upp den. Till våra IT-konsulters förtjusning, eftersom det praktiska arbetet faller på dem.

Jag hade planerat så bra. Eftersom felsökningen inte kräver, iallafall i steg ett, mer kvalificerat arbete än att plocka fram ett antal underlag och skriva ut dem, så tänkte jag att det kan jag göra medan jag lyssnar på säsongens första "Sommar" och Mark Levengood. Ha!!!! Den brandväggen vi har på jobbet är extremt effektiv. "Ljudet fungerar inte" var allt svar man fick.

Så nu lyssnar jag på Mark Levengood från P1's hemsida och försöker skriva samtidigt. Går så där - men början på programmet lovar mycket gott.

Istället plockade jag fram min Ipod, pluggade in hörlurarna och började trycka på "print" fler gånger än jag vill veta. Samtidigt som jag lyssnade på Cornelis Wreeswijk. Problemet med Cornelis är att det är så förfärligt mycket, blues, jazz och sångglädje så det är svårt att inte sjunga med. Nu är ju inte min sångröst sådär välutbildad, liksom min tonsäkerhet, med hörlurar i öronen blir det inte bättre. När man då sitter i ett jättestort, jätteöde kontorslandskap alldeles ensam gäller det att inte brista ut i allt för stora sånguttryck. Man vet ju aldrig när Securitasvakten kommer på sin runda, och man vill ju inte skrämma livet ur de små liven, när de nu har fått ett sommarjobb.

Nåväl, det kom aldrig någon Securitasvakt, men Cornelis bjöd på många tänkvärda ord, som ibland sliter i hjärtat, ibland läker själen. Men jag håller med honom i Turistens klagan - så länge det finns ungar så finns det hopp. Lite ologiskt mitt ibland allt annat. Sedan spelade jag Ella Fitzgerald och det är inte alltid bra för en värkande, sörjande själ.

Min främsta fundering just nu är när man slutar ha dåligt samvete? För varje steg jag tar för att försöka hitta mitt eget liv och mina egna rutiner, så värker samvetet. Den här sången tyckte Ralf om, Ralf hade tyckt att det var mysigt att sitta på en uteservering på Götgatan ochdricka en öl och titta på folk, när solen sken. Fast just idag hade det inte varit aktuellt, för då hade vi inte varit på Götgatan och druckit en öl. Vilket "Ångbåtsblues" påminde mig om. Dessutom - efter 30 års samvaro så är det svårt att hitta egna rutiner - vi har liksom gjort det mesta tillsammans. Och för Ralf var tillsammans ledordet i ett förhållande - man gör allt tillsammans.

Igår körde jag Barbro till Gnesta, men innan vi stack iväg släppte vi in städerskan i hennes gamla lägenhet som hon nu lämnar efter 36 år. Utanför porten stannade Barbro upp och tittade på en blommande jasminbuske med orden "det har jag aldrig sett - jag har aldrig sett Stockholm i sommarskrud, för vi har alltid varit i Värmland då".  Det är samma känsla jag försöker inbilla mig, fast i vårt fall är mantrat "det gjorde jag aldrig, för vi var alltid ute med båten varje helg och semester". Tro mig, det var underbart, så länge Ralf var frisk och orkade, och vi har haft fantastiska stunder. Jag saknar dem så bittert. Just därför försöker jag nu koncentrera mig på det jag inte gjort för att vi alltid var ute med båten. Som ersättning.

Fast med ett annat språkbruk kan man kalla det substitut.

Nåväl, jag slipper iallafall ha dåligt samvete över att jag jobbade idag. Och imorgon, för den utprintade högen med felaktigheter ligger i en kasse i hallen och tittar uppfodrande på mig varje gång jag går förbi

Att sova middag i förpiken var en favoritsysselsättning, iallafall de sista åren av båtlivet

Officiell fotograf

https://www2.varmdo.se/Resource.phx/plaza/publica/pop/porslinsmuseum/index.htx

Kolla bilden nere till vänster med mannen i rutig jacka och texten "visningar och program". Klicka på den bilden.

Kolla fototexten under bilden!! Fick en kommentar häromdagen på min blog från museichefen där de bad att få låna bilden. Klart de fick.

Så nu är man officiell fotograf! Den rutiga jackan är naturligtvis Ralf - vem annars är centrum i mitt liv?

Det blir inte som man tänkt sig

Efter att ha inmundigat sillunch med egen inlagd sill och alla andra tillbehören (och med en hysterisk Bezzie sittandes bakom mig, krafsande mig på ryggen för kelochkliochgosstund) hade det ju varit mysigt med att sitta i sin läshörna och tagit det lugnt, liksom dårå.

När jag vände mig om - så var det fullt!!

 Du stör!

 Var inte orolig matte, jag kommer och kelar med dig senare...

Så jag lånade soffan och slocknade i två timmar. Kors då!! Det händer inte ofta att jag kan sova mitt på dagen. Det var nog tillbehören.......................

Har köpt lammfilé för att grilla i kväll. Är tvärmätt. Fick en liten paj av Naima, när jag var i Gnesta imorse, och en bit av den och jordgubbar, melon, passionsfrukt och kiwi får nog bli en eventuell middag. Om jag ids....

Det bor en alien hos mig...

Han har en hel egen kruka med olika grässorter på balkongen - men mina är tydligen godare!

Nu vänder det!

I tisdags hade vi ett litet jippo på jobbet, med båttur från Slussen till Nacka Strand (via Nybroviken och Fjäderholmarna, så vi hann dricka upp vinet och ölet). Middagen serverades i Tornvillan. Abonnerad buss var beställd för tillbakafärden, men jag var ju nästan halvvägs hemma, så jag promenerade till Nacka Forum och tog bussen hem.

Under promenaden funderade jag på hur många av mina yngre kollegor som ens visste om eller som ens brydde sig om, att tisdagen var årets längsta dag. Även om det var orosmoln över ett kvällsvackert Stockholm, så var ljuset magiskt och trollbindande. Just då sved hjärtat efter midsommarsegling och midsommarfirande med båt och allt därtill (fast hur många midsommar har firats i shorts och hur många har firats i fullt seglarställ och ett och annat ankarsläpp?). Framförallt har de firats med mitt hjärtats kung.

Och nu vänder det mot mörkare tider, om sex månader är det jul. Men innan dess blir det stjärnhimmel och satelitspaning, hoppas jag

Att det blir en annorlunda midsommar i år märktes bland annat på att jag jobbat idag, annars brukar jag ta semester, så att vi hunnit lämna sta'n innan köerna började och hitta en tilläggningsplats innan vikarna var fulla. Tänkte i och för sig smita tidigare, men jobbet tog aldrig slut, så jag kom iväg vid fyra. Med handling och annat, så var jag hemma sex. Har städat och lagt in sill, det sistnämnda borde jag gjort igår, men när jag kom hem med sill och sillkryddor visade det sig att jag inte hade någon ättika.

Gick ut för att städa bilen, då jag ska köra Barbro till Gnesta imorgonbitti, och upptäckte att det var en fantastisk sommarkväll, så jag tog en promenad och plockade blommor - en vildvuxen bukett med Jungfru Maria Sänghalm, pors, gulmåra, rödklöver, några blåklockor, prästkragar, kärringtand och lejongap och några gula klockor som jag hittade på ogräsängen här hemma. Samt gräs, det finns så mycket vackert gräs som man bara förbiser. Ringde äldsta barnkullen, som låg i blankvatten i närheten av Braka och vi var eniga om att tänk vad vädret blev härligt. Ha - nu regnar det småspik här igen.

"Mjölkkrukan" som blommorna står i, köpte jag till Ralf första året vi hade segelbåt - på Åhléns av alla ställen. Ralf råkade se en sådan och fick nostalgiska minnen från barndomsåren. Så hittade jag den här som jag köpte och under otaliga seglingsturer fyllt med blommor, från försommarseglingens gullvivor och liljekonvaljer till sensommarens örter och gräs.

Det är inte alldeles intelligent att plocka blombuketter med grässtrån inblandade, när man bor ihop med Magou.............

Och för den som undrar, så var jag välkommen att följa med ut och segla, liksom välkommen till Gålö, men rödtoppen härovan är en orsak till jag tackat nej. Hans mage är inte riktigt i lag

Pelargonfrossa och bildonani

Inte husses fel!!

Så här såg det ut när jag kom hem idag!

Och jag tänker inte skylla på Ralf den här gången... Det förtjusande hörnbordet står nu ihopplockat i sina beståndsdelar i hallen och väntar på transport till miljöstationen

Min senaste skönhet

Blåtunga, från Afrika

 Ska stå i rumstemperatur - just nu är det 13 grader på balkongen. Hmmmm..........

 Meningen är också att den ska klättra på sin pyramid. Men - när jag planterade om den och skulle leda ut stänglarna, bröt jag av dem båda i toppen. Får se vad det blir av det!

Vårdträd

Det är tur att jag inte ärvt massiva mängder av mark och egendom att vårda, jag har fullt upp med det jag har.

Till exempel mina vårdträd. Ralf deklarerade mycket tidigt i vårt förhållande att han var inte mannen som bodde i radhus eller villa, fanns inget som lockade honom i det. Men ändå skojade vi om att OM, så skulle Ralf ha en stor syrenberså.

Nu blev det inte så, men ett syrenträd blev det, när vi fick en balkong.

Efter fem somrar tog det upp en tredjedel av balkongen, så i höstas klipptes det ner ända ner till stammen. Ralf trodde nog i all tysthet att jag mördat det. Men det kom tillbaka i våras med många nya, gröna grenar, dock har det inte blommat i vår. Men den fick nytt boende runt fötterna, först i höstas i en - FORTFARANDE- för liten kruka och nu i vår i en ÄNNU större. Den gick inte att lyfta ens för två....

Nu, äskling är ditt syrenträd hela husets vårdträd. Igår så planterade vi om det i fri jord utanför porten, Lennart och Allan och vår nya granne hjälpte mig, och Linda ansade efteråt. Ett riktigt grannsamarbete och nu kan jag hälsa på ditt träd varje gång jag kommer hem - och det kan få breda ut sig i full frihet och prakt!
Och inte kan jag flytta nu, då ditt träd står kvar permanent

Nu har jag större bekymmer med familjen Holm's andra vårdträd, din mammas benjaminfikus. För de oinvigda - detta träd har en historia. Varje år hade Ralfs mamma stor julmiddag sista söndagen före jul. Då kom ALLA, tre barn med respektive (och ibland före detta respektive), åtta barnbarn med så småningom åtta respektive och de sista åren nästa generation - ett antal barnbarnsbarn. Vi var fyra generationer runt bordet - som tog upp hela lägenheten på Mosebacke torg, jag lovar att det var en del avancerade logistikövningar för barnen med respektive de sista åren. För att inte tala om disken efteråt.............

Varje år fick farmor - allmännt omtalad som Gammo, dvs gammelfarmor - en stor julkorg av Ralf's barn. Ett år när hon skulle slänga den, så hade en liten benjaminfikusgren slagit rot. Så Gammo, som INTE var känd för sina gröna fingrar, petade ner den lite pliktskyldigast i en kruka med jord. När den var sisådär en tre decimeter hög fick jag ärva den för då var den för stor, tyckte Gammo. Nu är den en träd som följt oss genom fyra boenden. Vi har faktiskt sågat ner den till lämplig höjd ett par gånger, när den hotat ta över hemmet.

Nu har den stått i samma kruka i iallafall mer än sex år, så i våras fick den ny kruka och ny jord runt fossingarna (den fick ärva syrenens för trånga korg). Sedan dess har den tappat blad och varit allmänt ledsen. Vet inte om den hjälper Magou att sörja.... Eller att jag flyttade på den till vad jag tycker är en perfekt plats för den.

Nu har jag klippt bort massa torra grenar, gett den gödning och flyttat tillbaka den till den plats den verkar föredra - fasiken också att man måste möblera runt blommorna, inte tvärtom. Och så får jag be en stilla bön att den piggnar till, annars kommer väl både Ralf och Gammo och spökar för mig.....

Att acceptera

Det börjar frågas runt om vad man ska göra på semestern. Mitt udda svar är "acceptera" - eller för att inte få människor att inte ramla baklänges - "bara vara", eller för att det är enklast - "ingenting och så lite som möjligt."

Jag kan inte fortsätta som jag gör nu och bara borra ner huvudet och köra. Tempo, tempo, tempo, inte tänka, inte känna, inte stanna upp och inse vad som hänt mig.

Det finns dagar då jag inte vågar titta på de fotografier av Ralf som står framme, för jag är rädd att brista. Jag har konstant projekt på gång, något som måste göras. Inte sitta still, inte låta hjärnan vila.

Nu är inte min hjärna så effektiv som jag tror, jag gör fel, jag missar saker, ett vanligt tecken är att jag gör fem saker samtidigt utan att komma till slutet på något.. Nu är det hysteriskt på jobbet som vanligt i maj och juni, alla projekt och implementeringar ska vara klara innan midsommar, engelsmännens och våra semesterplaner krockar alltid. Så jobbet minskar ju inte stressnivån precis.

Men även hemma så snurrar det i livsfarligt tempo. Ibland måste jag skriva att göra listor även hemma, för att få någonting ur händerna, eftersom jag varje dag när jag inte ska till jobbet vaknar med tempot av att idag ska jag göra och göra och göra och göra. Till slut måste jag erkänna att du kan inte göra allt detta på en enda dag. Just nu bubblar paniken, för klockan är kvart i tio och jag har inte ätit frukost ännu - hela dagen går ju!!!!!!!!!!!!!!!!!
Inte att förglömma är ju att jag höll det här tempot under Ralf's sjuktid också, dock av orsaken att det var enda sättet att få vardagen att fungera.

Till mitt försvar ska jag säga, att jag alltid haft de här tendenserna, men då hade jag en person hemma som sade stopp! Nu har jag inte det längre.

De senaste kvällarna har jag iallafall suttit på min balkong och läst en stund (om jag fått låna läshörnan av katterna). Och igår plockade jag fram mitt broderi igen! Det gjorde jag ganska strax efter att Ralf lämnat mig, med tanke på att det brukar vara en bra terapi. Vilket bakslag det var!! Om så någon hade hotat mig med pistol, så kunde jag inte applicera symbolerna på mönsterarket till  hur jag skulle verkställa dem på tyget. Jag kunde inte översätta färger, se var i mönstret jag var, vad jag skulle göra i nästa steg. Jag kunde inte ens se tyget klart. Det var bokstavligen TVÄRSTOPP!

Det var ett bra exempel på att hjärnan egentligen säger samma sak - TVÄRSTOPP! Back off!

Så det är vad jag ska göra på min semester! Back off!! Bryta ihop! Gråta en skvätt! Frossa i gamla fotografier och minnen! Besöka kära platser! Och brodera färdigt, efter det här projektet har jag en hel korg med projekt. Får se vilket barnbarn alternativt barnbarnssambo som drabbas av denna julklapp....

Efter att ha svamlat runt detta ämne onödigt länge, ska jag nu ta och torka alla köksskåp och köksluckor. Herregud, jag har inte gjort det sedan före jul, hela våren har ju varit upp och ner. Tusen tack för att det regnar så att man kan vara inomhus utan dåligt samvete.

Fast först ska jag nog ta en promenad, har nog sovit väldigt spänt inatt för axlar och nacke stormvärker. Och då kanske jag ska gå och uträtta lite ärenden också.

Eller ska jag ta bilen och åka och titta på det nya bostadsområdet vid Grisslinge. Eller så kan jag..........

Jag ska iallafall ringa ett samtal till den som senast i familjekretsen har fått sin cancerprognos. Sedan kanske jag sätter mig ner och broderar en stund......

Komma ut ur garderoben.................

Vadå, din hylla med dina toppar?

 Och du måste ha just en av dom idag när du jobbar? Du kan inte ta en skjorta härovanför istället?

 Vadå inte hinner stryka???? Njaaaa, jag blev lite trött, så jag måste nog ligga ner en stund

Varpå matte tröttnade på debatten, stängde dörren så att lampan släcktes - och gick till jobbet.

Tyckte det var lite ovanligt att bara Bezzie mötte vid dörren när jag kom hem vid sextiden och framförallt att bara Bezzie deltog i middagsserveringen - tills jag kom ihåg...............

En något förorättad rödtopp stormade ut ur garderoben, dök i matskålen, vattenskålen och toalådan i nämnd ordning och har därefter kastat onda blickar på matte hela kvällen.

Men det säger allt om Magou's personlighet - han har blivit utestängd på balkongen två kvällar när vi varit borta, på balkongen en halv natt när jag stängde balkongdörren vid sänggång och nu i garderoben. Han behöver ju inte alltid sticka in näsan överallt så fort det öppnas en dörr!

Hej Inkan - det är jag!

Jag bor faktiskt här, jag också. Men jag är en mycket diskret inneboende!

 Matte säger att jag är en fjant, när jag inte är en terrorist

 Men jag vill bara berätta att jag är också väldigt intresserad av gos - när det passar mig

 Ja, jag skäms - iallafall lite. Matte säger att vi måste jobba på min attityd...............

I drömmar märks vår längtan

Nu har jag drömt om Ralf i två nätter i rad. Båda nätterna om resor, avsked, smärta - och mat. Jag lever fortfarande i traumat av att han svalt ihjäl. Så inatt försökte jag få tid att springa hem och göra stuvad potatis till isterband. Allra sista gången Ralf åt någonting med någorlunda behållning, så var det lite isterband när han låg på Saltsjöbadens rehab. Dessutom åt jag på restaurang tillsammans med en liten tjej, och vi väntade på Ralf. När vårt sällskap kom var han jättesliten, trött - och ville inte äta.

Det är inte Ralf jag ser i mina drömmar, det är inte hans utseende - han finns bara bakom mig som åskådare och övervakare. Igårnatt åkte vi i ett rusande tåg i en mörk tunnel, det gick bara fortare och fortare och ibland nedåt, och jag var den som var rädd. Till slut kom vi till en stor, kall station där vi skulle vänta. På något. Då ringde klockan.

Kanske ska ta och skaffa mig en drömtydare.

Och - jag drömmer ganska ofta, men kommer vanligtvis bara ihåg ATT jag drömt, men mycket vagt vad. Nu kommer jag helt plötsligt ihåg hela sekvenser.............

Matte har knäkammat balkongen idag!!

det är något hon inte tänker göra såååå ofta, har hon meddelat. Hon säger sig vara väldigt tacksam om vi slutar använda balkongmattan som ryggkliare!

Vekling!! I övrigt har hon varit helt galen och burit och släpat och skruvat och flyttat och burit igen. Grannarna är helt knäckta - matte med. Och vi är bara förundrade.

 Hon har släpat ut stora klösträdet på balkongen (dessutom två gånger, för hon ångrade sig en gång) - jag funderar mest på att jag int vågar ligga högst upp där nu när det bara är en glasruta emellan mig och stoooora fallet

 Million Bells blommar på!

 Skulle det här bli din nya läshörna, sa du?

 Hyllorna, som varit mattes största projekt är på plats. Jestanes, så många varv matte kan flytta blommor och ljuslyktor på några ynka hyllor

 Sa vi att vi behövde ny ljuslykta?

 Läshörnan är OK, matte! Kan du hämta en bok åt mig - gärna något om pantrar eller liknande!

 Spysjuk vaktar gräsodlingen.....
 Mer hyllor (ja, eller samma dårå). Det finns fem fel - nåja, tre fel med hyllorna. Tony har säkert redan upptäckt dem!

 Så att ingen kan tveka om vem som bor här

 Fast vi tycker att det borde varit ett B+M

 Nu funderar matte på om hon ska sätta upp dessa på väggen med röda hängpelargoner eller om det blir liiiiiite fööööööööör myyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyycket?

 Här är det iallafall fullt, tycker vi. Ingen plats för katt! Men husses skrivskiva ligger nu i bilen för vidare transport till Brunn och kvar är bara det nya blombordet (som ska målas nästa år)

 Matte, du behöver inte hämta någon deckare, det går bra ändå!

 Några hängväxter blir det nog ändå till några amplar - Plantagens ekonomi måste ju omhuldas

 Slutligen försökte vi se på månförmörkelsen - men det blev seglarsolnedgång istället. Då passade vi på att hälsa till husse och skicka några kramar.....