Man borde ju lärt sig när man är fyllda sextio

att sortera tvätt.

Men eftersom man inte har lärt sig det, så har man nu ett antal rosa trosor att stoltsera med. I den där mer urtvättade rosa kulören.

Sött..............

Och jag läste att det var omöjligt

att leva lycklig utan dig är en strof i en sång som Mark Levengoods morfar brukade sjunga för Mark när han var liten.
Och titeln på en av de böcker där Mark samlat sina tankar om livet, den här handlade mycket om relationer och ensamhet och känslan av att känna sig behövd.

Och över att vara lycklig över att man har betytt så mycket för en annan människa att den människan inte kunnat leva lycklig utan mig.

Det ska jag komma ihåg i mina mörka stunder.

Han pratade också så fint om sin morfars sista dagar, medvetslös i en sjukhussäng och mycket fanns det där som jag kände igen.

Sedan finns det små Levengoodska småfyndigheter också.

Morfars sista flickvän sade att man alltid ska gifta sig med äldre män, för män mognar mycket saktare

Då sa Mark's mamma att man ska gifta sig med mycket yngre män, för män mognar aldrig.

Tack Mark Levengood, för att du finns, du gör mitt liv så mycket lättare i mörka stunder.

Idag ska jag inte stoppa skenande hästar, men väl städa soprummet. Och städa efter rådjurens skördefest bland mina penséer. Jäkla marodörer, så mycket mat som jag gett dem i vinter, kunde de väl ge fan i mina tulpaner (som de skördade tidigt) och mina krukor med penséer.

Drömliv

Inatt, kl 03:34 upptäckte jag att imorgon är det julafton. Och jag hade massor att göra på jobbet idag, folk att prata med, instruktioner att ge. Och jag hade inte julhandlat, inte köpt skinka, inte lagt in sillen, inte plockat fram en endaste tomte.

Det kändes lite stressigt, fast Ralf tyckte inte det, han höll på med egna initiativ. Och Ia tyckte att jag inte alls behövde gå tidigare från jobbet, det skulle jag väl ändå hinna med.

Varför drömmer man om julförberedelser i april?

Satte mig framför TV och slumrade slutligen till en liten stund - och fortsatte drömma på samma tema, fast nu satt vi runt ett runt bord hemma hos Ia och åt en enkel julmiddag med skinkmacka som typ tog fem minuter att äta. Sedan började Tony montera dörrar, för det var ändå så tråkig julafton. Sedan kom det gäster och då drack Tony upp Barbros bäsk som jag sparat.

Sedan var jag ute och körde största motorcykeln i regn i Brighton.

Drömtydning någon?

Sedan slår man upp tidningen och det första man läser är att Mange Olsson är död. Då undrar man om man ska bli ledsen eller om man ska bli glad över att Gubben i Månen får sällskap av en av sina allra störst idoler

Dagens hjälte

Efter att under vecka ett varit däckad av en förkylning och under vecka två varit mer än däckad av förkylningsastma, värre attack än jag haft på månget gott år, vågade jag mig idag, iklädd alla astmasprayer som finns tillgängliga, ut på en liten vårpromenad.

Följandes Oves öden och äventyr i hörlurarna, väcktes jag ur radhusidyllens små sorgeämnen av klapprande hovar  - och se där nere vid Farstadal kom det en indianhäst i full galopp - utan indian.

Vad gör man - jo, man ställer sig mitt framför skenande häst och säger lugn, lugn, så, så och lite annat dravel. Antagligen stannade hästkräket av pur förvåning eller chock. Och även om han flämtade efter galoppen och även om ögonen rullade misstänksamt så stannade han. Jag med, och jag vet inte vem som såg dummast ut.

Lång historia blir kortare -  från radhusen kom dam med ridvana nerstormade och besteg hästen för att skritta ner den till lugn (hennes uttryck) medan jag med astmaflås störtade iväg för att hitta ryttarina. Ett antal skräckscener såg jag för mitt inre, innan jag hittade förtvivlat flickebarn bortanför slottet mot Gottholmarundan. Tur att det bara var en två kilometer att småspringa, för min syreupptagningsförmåga hade försvunnit efter de första 500 meterna.

Nåväl, ryttarinnan mådde bra förutom att hon var hysteriskt orolig för sin häst, den ridande hjältinnan kom sakta skrittande just när jag samlat ihop ryttarinna utan häst och ridande kamrat med häst, och dessutom kom inringd mamma med kompis i bil.

Sedan fick ryttarsällskapet ta hand om sig själva medan jag stöttade mig på en lyktstolpe och ägnade mig åt djupandning och astmasprayer ett tag.

Men jag har i alla fall stoppat en skenande häst!!!

Och om du nu läser/lyssnar på

"en man som heter Ove", så lyssna/läs inte på de sista kapitlen när du är på publik plats.

Jag har vandrat omkring i Hamnen med tårarna rinnande på kinderna......

Fågelholkar i all ära

Jag gillar den här husägaren nere i Farstadal som byggt holk till nyckelpigorna!!

Kameran glömdes hemma på dagens promenad så det fick bli en mobilbild

Så behöver han inte spruta mot bladlöss och ullöss och annat..............Kreativt

Återförening

Matte var på driven i påskhelgen och tillbringade 40 timmar på Finlandsbåt med delar av familjen.

Även om jag släpade med mig kameran så blev det inte så mycket bilder, vi tillbringade 40 timmar med att prata, kändes det som. Mycket minnen, mycket prat om när barnbarnen var små, ishockey och konståkning, farfar, segling, ja allt.

Nu är de inte så små längre, "vuxna" och med sambos - men fortfarande djupt beundrade av sin kära far, där de sitter på trappan utanför kyrkan i Helsingfors och njuter av vårsolen

Promenaden i Helsingfors var lite kylslagen, jag är fortfarande djupt upprörd över att jag inte köpte blusen för 199 Euro på Marimekko och som tur var fanns Strindbergs kafé att värma sig på

Även om Bezzie har haft uppbackning under mattes frånvaro, fanns det intensiva synpunkter på mattes beteende. De första timmarna pratade man inte alls med matte - sedan ockuperade man henne i fåtöljen. Med volymen på högsta uppfattar man damens synpunkter på att matte äntligen var hemma och på plats - och så de där stora trampande tassarna i mattes ansikte, då förstås

Sedan drabbades tre av resenärerna av förkylningen från helvetet, men det är en annan historia

En man som heter Ove

av Fredrik Backman

Läs den, gråt och skratta - och njut!!!!!

Mitt förhållande till rådjur

Efter att ett antal år svurit över rådjuren för att de ätit upp solrosfrön och äpplen som jag sprider ut till fåglarna, har jag bytt taktik. Jag lägger ut äpplen till fåglarna på morgonen och en sprider innehållet av grovskurna äpplen, morötter, vitkål från en överfull femlitersbunke varje kväll till rådjuren.

Det har inte varit lätt för dem de senaste vintrarna, och med all skare nu och så sen snösmältning så är läget rätt förtvivlat. Fem-sex stycken kommer varje kväll vid femtiden och har jag inte hunnit ut står de och knackar otålmodigt på tallstammarna.

Idag har jag dessutom - efter ett tips av en granne - sladdat in på Granngården tre minuter i fyra och spenderat en del av det kommande arvet på 25 kilo kraftfoder. Släpade först en 25 kilos säck hästfoder till kassan, men den unga kassörskan upplyste vänligen att det finns speciellt rådjursfoder. Min rygg är intensivt upprörd över behandlingen.

Får väl addera det till nästa års viltfoderbudget. Halva Bostadsrättsföreningen tycker det är så fantastiskt att jag matar dem så noga - men bidragen är minimala. Funderar på att sätta upp en insamlings bössa i förrådet ovanför säckarna nästa år.

I samma runda som jag var ute med 10 liter kraftfoder och mer än fem liter äpplen och vitkål, gick jag runt och satt upp oasis med min häxröra - MOT rådjur. De får så mycket mat så de kan låta bli mina tulpaner, tycker undertecknad. För trots snö, skare och minus tio grader på nätterna, så sticker tulpaner, krokus och snödroppar upp näsan precis i snökanten och måste vara oerhört lockande för utsvultna rådjur.

Nu har hitintills tre stycket varit och hälsat på  och den stora (elaka) bocken fnös åt frukten och mumsar kraftfoder från alla högar.

Sammanfattat - mitt förhållande till rådjur är komplicerat och  avancerat krångligt.

Dessutom är rådjurstek gott...................