Arbetsveckan i korthet

Nog diskuterat om arbetet

 

 Någon gång ska jag promenera mellan Nacka Strand och Marinstaden på den långa bryggpromenaden. Igår var inte rätt dag - nordlig vind rakt i näsan...

 Ja, de blev ännu mer eklektiska i lila - ljunglila

 Och det är november, med alla ¨dess attribut.

Regndropparna är i storlek med dropparna i ljusslingan i fönstret

Eklektisk

kallas det med ett fint ord när man inte kan hålla sig till en inredningsstil, utan blandar friskt.

Mitt vardagsrumsfönster har blivit eklektiskt, jämfört med alla andra stilar som finns här hemma

Nu har jag fått för mig att de blir ännu mer eklektiska med mörklila gardiner...........

I onåd

Matte har levt i och ur resväska under veckan, med ett par dagar i Brighton och ett par dagar i Amsterdam.

Bezzie har levt på privat lyxpensionat i Västertorp och har egentligen ingenting att klaga på. Lik förbaskat blängde hon surt i ett par timmar igår när jag hämtat hem henne, innan hon lade sig tillrätta i soffan.

Fostermatte i Västertorp fuskar lite och matar fåglarna på balkongen, en procedur som tillhandahållit mycket god underhållning. Fåglar tre decimeter från näsan liksom. Att stackars Barbro sedan möblerat om alla fönstren och lagt filtar överallt för att fröken skulle ligga varmt och bekvämt är ju överkurs.

Hemma är det en tjugo meter upp till utfodringsplatsen, men det går ju nödtorftigt att spana på fåglar hemma hos matte också

Särskilt som det mest är stora fåglar hos matte, kråkor och skator vandaliserar min utfordringsplats för småfåglar. Kan man sätta upp förbudsskyltar.

I veckan kom det mailet jag fasat för, påminnelsen om att kära Carina skulle fyllt år på tisdag om inte cancern velat annat. Jag har nog tänkt att ta bort henne från den website jag använder för påminnelser om födelsedagar, men inte orkat/velat. Fortfarande kan jag inte förstå hur och varför en enda familj kan drabbas så som de drabbats.

Den 6:e är det begravning, då två unga sondöttrar ska begrava sin mamma. Det blir min första begravning efter Ralfs, så det blir att ta ett djupt andetag.

Och allt sammantaget river i saknaden efter Ralf. En allvarligare diskussion med gubben i månen vid minneslunden igår, samtidigt som jag tände ett ljus, var av nöden. Dessutom var jag sur på gubbeni månen, som visade sig i all sin prakt över Amsterdam, men vägrade vara sällskap under flygturen hem.


Nu ska jag åka till jobbet, hade förberett ett projekt så noga veckan innan jag åkte, beställt support från två olika IT partners, kontrollerat tidslinjer och accesser - och i fredags vände kollegorna 180 grader och bestämde sig för en helt annan process. Så det är bara att börja om från början igen....... För det ska ju göras inom samma tidslinje liksom.

Bezzie hämnas hårt på matte genom att demolera mattes blommor. Men det ingår väl i hela bilden, liksom..............

Bara lukta lite - oooohh luktar gott - smakar lika gott?

Skulle jag?? Äta pepparfrukter??

 Det KAN bara inte vara mitt fel att den helt plötsligt ramlade ner -bara alldeles så där av sig själv liksom.

Stillsam avslutning på dagen

Tony har ingen större känsla för det är med helgen - annat än om det ger några extra båtdagar, vare sig det är arbetsdagar på land eller festardagar till sjöss.

Förra året bjöd han kamrater på middag på Allhelgonadagen. Startade med att göra grunderna till Per Morbergs Bouef Borgouingon och åkte sedan till systemet för att köa gott rödvin till. STÄNGT!! Varför det? Vadå alla helgons dag?? Det är väl bara för religiösa?? Som tur var kunde han länsa dotterns vinförråd.

I år skulle vi åka till Sea&Sea och köpa presenning till min båt. Jag kastade försiktigt fram att de kanske har stängt idag, det är ju helg. Äh vadå helg - vad fan de har ju STÄNGT!!! Varför det.
Så vi tillbringade 45 minuter med att hemsöka byggvaruhusen i Alby, dock utan resultat, för vi hittade ingen presenning.

Men vi - dvs Tony - satte upp täckställningen i alla fall, och jag har åtminstone hjälpt till. Lite duktig flicka.

Men jag som är troende ateist, jag avslutade sedan med min kyrkogårdsrunda. Men NÄSTA år  ska jag ta tunnelbanan till Skogskyrkogården, det tog typ en timme från Globen till Skogskyrkogården. Eller åka dit mitt på dagen.

Det är något trolskt med novembermörker, tiotusentalsljus och andaktsfulla människor, ja i alla fall de flesta. Beteendet på Skogskyrkogården hos en del är mer en blandning av månglarna i templet och gycklarmarknad.


Kameran låg hemma, mobilen är väl inte bästa verktyget. Muren runt minneslunden får en ny dimension just på Allhelgona, när minneslunden är full av ljus redan.

Här brinner det ett ljus för min älskling för tredje året i rad. Man helas lite i själen för varje gång, istället för att hejdlöst gråta för att han inte finns, kan man plocka fram lite tacksamhet att han levat och ville dela 30 år av det livet med mig.

.

Det här lilla spöket var minimalt förtjust i dagen  - matte åkte vid tio och kom hem strax före sju. ENSAMT och HUNGRIGT och ÖVERGIVET och TRÅKIGT