Nja, de var inte där och sjöng, men eftersom filmen är kultförklarad så är ju Central Park likaså kultförklarad.
Men underhållning bjöds det ändå på i parkens olika hörn
Dock inte alltid uppskattat när bubblan sprack
Annars räckte växtligheten och gångvägarna till som underhållning
En kollega, som bott i New York, meddelade innan avresa att jag skulle missa höstfärgerna i Centra Park. Jasså?
Lyfter man blicken bara lite från gångvägen, blir man strax påmind om att staden är nära, mycket nära
Även om New York maraton banan låg inom parkområdet, så var här folkliv så det räckte utanför Maran's dragningskraft
Och lekparkerna lite annorlunda än de svenska, barnsäkra, certifierade, kontrollerade
Dammen i Central Park är ikonisk från många filminspelningar. Idag, så ar det bara vi turister som beundrade den stillsamma seglingsregattan
Roligast var den lilla radiostyrda krigarbåten i plast, bogserande på en hel ankfamilj
Medan mina kollegor tog tunnelbanan några kvarter hem, gick jag tvärs och kors igenom parken - och småvägarna är mååååånga. Med jämna mellanrum korsades mitt spår av dessa springhurtiga fantaster
Den andra dammen, ner mot West Drive. Så idyllisk - fast vad har inte utstpelats här mellan buskarna. Ska nog inte gå här när det är mörkt.....
Det blev sammantaget en mycket lång promenad från 1st Avenue, via fina gatan, till norra ingången till Central Park där Maratonlöparna svängde in i parken, sedan parken tvär och kors och norr och syd. För att sedan konstatera att från södra entren borde jag gått mot 6e avenyn för att komma över. Nu fick jag gå hela West Dr, konstatera att jag inte kunde korsa maratonspåret, gå tillbaka, en bra bit upp över avenyn för att sedan trassla mig ner till 7e avenyn, Times Square och hem.
För att bättra på det hela, så gick jag senare på kvällen från 33 gatan till 21 gatan för att äta middag med maratonhjältinnan och övriga sällskapet. Den mozarellan var värd varje meter...........
tisdag 17 november 2015
söndag 15 november 2015
New York Marathon
Ett av New York helgens höjdpunkter var naturligtvis Maraton - och att heja fram kollegan Ann-Sophie.
Två gånger lyckades vi fånga henne, på 1st Avenue och vid infarten till Central Park. Den ena gången var hon redan för nära objektivet och andra gången hade jag stängt av kameran - så tyvärr blev det inga bilder av Ann-Sophie. Men väl lite andra bilder.
Att leta efter svenskfärgade tröjor ingick i uppdraget. Om jag gör om detta, ska jag ha med en svensk flagga att vifta med. Men jag undviker på koskällor och stekpannor
Att leta efter orange keps och blå Sverige tröja bland 50.000 deltagare - lycka till!!
Poliser stod på vakt var femte meter - men borde de inte hållit kontroll över publiken och eventuella kvarlämnade ryggsäckar, inte de so var fullt upptagen med att springa?
Att springa med en smartphone krampaktigt i handen i över fyra milen - det måste vara jobbigt!
Vi stod nog här en 20-25 minuter och de bara vällde över krönet, utan slut!!
En roligt gren - eller dumdristigt. Tungt måste det varit att springa i full brandmansutrustning.
Men han var ett populärt fotoobjekt - nu började jag förstå att det var viktigt att hålla telefonen i hand när man sprang. Å andra sidan, såg jag deltagare med kamera fastsatt på huvudet, på bröstet eller bärandes i handen
Han log i alla fall tappert för alla de som ville ta en selfie.
Plågsamt var det för andra. Han har min fulla sympati och fulla beundran. Om man ser ut så här, när man har knappa milen kvar och ändå fullföljer - då är man målinriktad och har rätt till all Cred.
Två gånger lyckades vi fånga henne, på 1st Avenue och vid infarten till Central Park. Den ena gången var hon redan för nära objektivet och andra gången hade jag stängt av kameran - så tyvärr blev det inga bilder av Ann-Sophie. Men väl lite andra bilder.
Att leta efter svenskfärgade tröjor ingick i uppdraget. Om jag gör om detta, ska jag ha med en svensk flagga att vifta med. Men jag undviker på koskällor och stekpannor
Att leta efter orange keps och blå Sverige tröja bland 50.000 deltagare - lycka till!!
Poliser stod på vakt var femte meter - men borde de inte hållit kontroll över publiken och eventuella kvarlämnade ryggsäckar, inte de so var fullt upptagen med att springa?
Att springa med en smartphone krampaktigt i handen i över fyra milen - det måste vara jobbigt!
Vi stod nog här en 20-25 minuter och de bara vällde över krönet, utan slut!!
En roligt gren - eller dumdristigt. Tungt måste det varit att springa i full brandmansutrustning.
Men han var ett populärt fotoobjekt - nu började jag förstå att det var viktigt att hålla telefonen i hand när man sprang. Å andra sidan, såg jag deltagare med kamera fastsatt på huvudet, på bröstet eller bärandes i handen
Han log i alla fall tappert för alla de som ville ta en selfie.
Plågsamt var det för andra. Han har min fulla sympati och fulla beundran. Om man ser ut så här, när man har knappa milen kvar och ändå fullföljer - då är man målinriktad och har rätt till all Cred.
lördag 14 november 2015
10th Avenue, Highline, Hudson River, Ground Zero, Broadway
Att försöka göra New York per fot på tre dagar - no no. Men man sover gott om nätterna, om än med fötterna väl insmorda och högt.
Att gå från hörnan 33e gatan/7th avenue ner mot Hudson River kändes lagom tryggt (glöm inte att jag just bott ute i skogen sex dagar och visiterat en "kommun" med cirka 900 fasta invånare)
Hursomhelst, om man går den gatan ner, så ser man många roliga hus (det gör man överallt) men man kommer också till Highline. Trädgård och promenadstråk ovanför gatunivå, när en nedlagd tåglinje gjordes om.
Så den gick jag. Länge. Jag var inte ensam, det var varmt och gott och lördag och turister och New York bor i en salig röra. Trädgården var så lagom oambitiös med buskar och träd, huvudsaken var att det är grönt. Highline sträcker sig dessutom genom konstnärsdistriktet med många gatuutställningar. Det enda jag saknade var vätskekontroller.....
Utsikten var bedårande fri
Det byggs extremt mycket just runt detta område med massor av höga hus i olika format och skepnader. Vissa lägenheter kommer man att passera på fem meters avstånd - och fönstren var stooora.
Takvåning på Manhattan - men visst. Men balkongerna var snålt tilltagna - utom högst upp då'rå
Höstblomning bland prydnadsgräset, det lyste upp så fint
Men även om det byggs så mycket nytt överallt, så finns det en och annan klassisk filmmiljö kvar med de klassiska brandtrapporna, där så många skurkar jagats!
Den här damen och hennes sällskap hade jag en liten konversation med under björkallén, hon pratade göteborgska med sina väninnor, tilltalade mig på engelska, varvid jag svarade på svenska, varvid hon fortsatte på engelska, det tog ungefär fyra meningsutbyten, innan hon sa- men du är ju svenska. Skulle tro det!
Där borta bor jag, vid Empire State Building. Fast härifrån där jag fotograferar, är det lååångt. Jag blev så förtjust i de små tornen på byggnaden näst intill High Line, någon gång ska jag komma underfund med deras funktion. Men söta är de!
Med jämna mellanrum fanns det små terasser med vilobänkar, där man kunde spendera lite tid med att studera sina medpromenadare, men också de konstverk som fanns uppsatta längs vägen.
Parkering någon? Jodå, det fungerade, jag såg den "in action"
Mellan skyskraporna dyker New Jersey upp - men vad de gamla träpålarna ska vara till?? Får bli nästa gång
Tyvärr hade de inte öppnat ännu. Annars hade jag varit en mycket given gäst, vid den här tidpunkten...
Nu'ru Mats, nu kan du få detaljstudera hur man artistiskt kan använda gammal järnvägsräls.
När HighLine tog slut, vilket är vid ungefär 12e gatan,var det till att trassla sig ner till FDR drive, och över till gångvägen längs Hudson River. Och att beskåda hur New Yearsy's skyline förändras - som om jag visste hur den såg ut tidigare...
Att jämföra med lite gammalt
Och ändå äldre, måste varit någon form av gammalt hamnmagasin.
Inte Oxford precis, men de kämpade tappert runt bojarna, varv efter varv efter varv.
Den här byggnaden tog jag sikte emot när jag startade High Line - jag har fortfarande långt kvar. Nybyggt, bredvid Ground Zero, nationens högsta byggnad, en statement att även om två fallit, så byggs en ny. Jag åkte INTE upp med hissen - den tar 45 sekunder....
Hej, pappa Ken!
Nu har jag i alla fall varit utanför, att få bli inbjuden är nog bortom räckhåll för en snart blivande pensionär.
Vid Ground Zero byggs ett minnesmärke, som jag uppfattade som en fjäril. En guide jag hörde senare, kallade den en fågel. Stor var den
Spännande jobb för en fasadklättrare/byggnadsställningsbyggare
Ground Zero. Först av allt, förstår jag nu hur nära det var att vi fått bygga nytt huvudkontor, Det är bara tvärs över gatan mellan AMEX Tower och Södra Tornet. Det som en gång var bottenvåningen, är nu en stor bassäng med vattenfall på alla fyra sidorna, som är klädda i svart granit.
Och i bassängbottnen försvinner vattnet ner i ett vad som synes ett bottenlöst djupt
Och alla dessa namn, ingraverade runt respektive minnesbassäng, en för södra tornet, en för norra.
Här och där en blomma nerstucket i namnet, något som påminde mig om att det var Alla Helgons dag idag,
Många tårar har gråtits runt Ground Zero
Sedan var det dags att ställa kosan upp mot staden igen.
Och efter diskussionerna i Michigan, vill jag bara påvisa att det finns ekorrar också i New York, den här gynnaren bor i Madison Square Park
Observera inskriptionen ovanför Valvet.
Och en klassisk byggnad och klassiskt namn på Broadway. För jag gick Broadway hem från Ground Zero.
Och frankly my dear, då var jag rätt mör, så bilderna från hempromenaden får bli en annan gång - de bilder som togs när jag orkade plocka upp kameran.
Så när det var lördag i New York, med Halloween firande, då svimmade jag i min säng på hotelrummet, stapplade upp för en mycket medioker hamburgar på TGIF tvärs över avenyn, och stapplade upp till hotellrummet igen. Högt tid att vila onda fossingar inför söndagens New York Marathon....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)