Österby Bruk

Dit har jag velat åka i många år.

Jag är faktiskt invandrarsläkt jag också - från Belgien. På 1600-talet bjöd man in valloner från Belgien (fast då tillhörde området faktiskt Nederländerna). De var kända för sin stora skicklighet som smeder.

De kom till järnbruken som arbetare och mäster, många av dessa ligger i en snäv cirkel strax norr om Uppsala. Österby Bruk är ett av dem. Bruket ägdes av släkten De Geer - som också är av vallonsläkt samt livligt aktuella även idag, t, ex som kung- och kronprinsessa vänner. Det var De Geer som tog hit vallonerna och här arbetade de med stångjärn, som sedan exporterades till England, för det mesta Sheffield, där det förvandlades till fina bruksföremål. Men det finns även lite smide från Vallonbruken här.

Slottet duger ju som bostad åt en De Geer eller någon annan.

Det här kan du aldrig gissa vad det är

Det här var vår söta guide på vagnmuseet - med biträdande guide. Farbrorn var väl runt 90 och hunden var tolv år. Båda var lika omständliga, åtminstone i början. Jag försökte skynda på farbron genom att läsa högt på alla skyltar ( det fanns, inkl bilarna sisådär en 200 fordon) men det hjälpte inte för han skulle iallafall berätta exakt vad som stod på skyltarna.

På slutet blev dock hunden lite otålig. Det var nämligen eftermiddagskaffe dags, så de skulle gå in till - nästan lika gamla - tanten på Caféet vägg i vägg och få varsin kopp kaffe.

Här har vi dessutom hamnat vid skidutställningen vilket gjorde Ralf salig, eftersom han nu kunde få visa de gamla klenoder han hasade runt på i Hammarby på 40-talet

Det finns ett orangeri som jag hade stora förhoppningar inför. Nu sköts det på frivillig basis och under denna extrema torrsommar har man nog inte riktigt orkat med. Dessutom så var en hel del mark oodlad, vilket gav ett ännu tråkigare intryck. Men dessa hade de - om jag någonsin får en lägenhet i markplan ska jag ha massor av dem - stockrosor. En gammal torparfavorit och de här som går nästan i svart är så fascinerande

Det fanns flera sorters timjan, alla i stora mängder. Krälade man lite på marken kunde man få till en hyfsad bild

Det här kan du inte heller gissa vad det är

Det är en rysk martorn - en sådan har jag planterat i en av mina rabatter här hemma, den går på andra året nu och visar sig bli riktigt magnifik. Kommer nog en bild på den också, men det här är den som växer i Österby Bruks orangeri

Här var en liten portal som ledde ut till Slottsdammen, portalen kanske inte var planerad från början, men den gav en chic vinkel

Slottsdammen däremot var noga planerad och hade en viktig funktion. Hitintills har vi ju hållt oss där det fina folket bodde. Mina anfäder tillhörde inte den klassen direkt (då heller) utan hörde mer hemma i den här anspråkslösa byggnaden - som trots sin anspråkslöshet var brukets hjärta. Här ligger smedjan

Och vattnet från slottsdammen leds i en kanal med handdriven slussport till det här vattenhjulet

Och det vattenhjulet drev den här stånghammaren som smidde järnet till stångjärn

Här kanske mina anförvanter suttit och druckit en välförtjänt kopp kaffe i den olidliga hetta som måste varit därinne. Det finns två glödbäddar. Det här är den första, smältarhärden. Hit kom gösmalmen, dvs från masugnens rostning hade malmen förädlats till råjärn och smälts till långa tunga järnstycken som kallades gösar. De fördes in till smältarhärden genom en öppning i väggen (där det förmodligen blåste iskallt på vintern)

Fast nu vet jag ju inte om just mina anförvanter kom till det här bruket eller något annat av alla Vallonbruk. Farfarsfar kom ju från Värmland

Efter smältarhärden fördes järnstyckena till härden mittemot, räckarhärden. Där smiddes järnet ut till stångjärn, och vattenhjulet drev då stånghammaren.

Så småningom så moderniserades bruket och en ånghammare installerades. Den var stoooor. Den är fortfarande i bruk två gånger om året, för sanna entusiaster

Smederna arbetade i tretimmarsskift från söndag kväll till lördag middag. Eftersom det var täta byten hann de inte hem mellan skiften. Så de vilade i detta rum, som kallades labby (ja, det är rättstavat). Kan du tänka dig vad kallt det var där på vintrarna. Hustrurna var hemma och skötte hus, hem, barn, djur och små åkertegar -samt gick till smedjan flera gånger per dag med mat åt sina män. Undrar vilka som var de sanna hjältarna?

Visst ja, det är dags att byta lakan hemma också

Och så blev det stångjärn av alltihop. På biten längst till vänster står det 1751, på biten längst till höger står det 2008. Sedan blir det här jättebra grejer där man behöver järn, fast just nu kan jag inte komma ihåg en enda.

Vällingklocka fanns det på alla bruk och gårdar, som manade arbetare till hårt arbete efter kort rast. Min mormor och morfar var statare, dvs slavarbetare inom jordbruk, och mormor som kunde massor av visor sjöng ibland en statarvisa som började med

Ring klocka, ring

Spring statare, spring

och gå gällde det att springa fort från havregrynsgröt och salt sill, för då var rasten slut

Men som sagt, smederna hann inte ens hem på sin rast

Och så har du fått en långrandig historiebeskrivning på köpet