Besättningen var fulltaligt förutom stackars sondotterns engelska sambo, som delade svensk midsommar mellan att vara sjuk och se England förlora kvartsfinalen i fotbolls-EM. Och så han som alltid saknas då förstås
Vägen ut!
Visserligen har vi alla båtar med bekväma sittbrunnar med bord och tofter - men sillunchen intogs ihopkrupen på hårda klippor utan ryggstöd och med strålande sol
Men sonsonens sambo Fanny gav ändå tummen upp
Vem beundrar vem?
Jesper - förstås
Senare på kvällen blev det grillning och efterföljande njutningsmedel (hmmm) och Tony förevisar kameravinklar
Grabbarna boys trivs med livet
Ungdomsgänget höll igång med eget tjafs
Frusna väninnor
En sak som jag måste sluta med är att alltid referera till Ralf, så fort vi pratar om något. Det gjorde Ralf, så tyckte Ralf, så här gjorde vi. Ibland är det människor med som antingen aldrig träffat vare sig mig eller Ralf, ibland är det människor som inte träffat oss på länge och inte ens vet vad som hänt. Och även om det är människor som både träffat honom eller hört talas om honom, så måste de bli dödligt trötta på att ideligen höra om honom.
Det märks tydligt vem som var i centrum i min livscirkel, och så får det vara. Men alla behöver ju inte höra om det.
I övrigt så var midsommar trevlig, som sagt, utan överraskningar, och mycket prat. Traditioner är till för att upprätthållas och det tror jag nog att jag får godkänt för från gubben i månen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar