Posten och jag

Inspirerad av Trions matte i blogglistan här bredvid, beställde jag en klöstunna till Bezzie. Det stora Amarcat trädet har jag ju skänkt till en sondotters katter, eftersom Bezzie tappat allt intresse för det efter att hon blev ensam katt.

Fyllde noggrannt i alla leveransuppgifter i beställningen inklusive portkod.
Loggade troget in på posten varje dag för att spåra leveransen. Såg samma meddelande - Posten väntar på leverans.

Torsdag förra veckan: telefonen plingar till med nytt mail - "vi kan inte leverera ditt paket. Orsak: porten är låst"!!
Strax eftr ringer budbilsleverantör och säger "du var ju inte hemma". Nej, jag jobbar änna liksom, liksom ett flertal av landets innevånare. Vad synd att ni inte kan ringa innan leverans. "inte mitt jobb".

Nähä - men vad händer nu. Jo, säger budbilsleverantören,du får en avi imorgon, så får du ringa och komma överens om ny tid.

Avin kom inte fredag, men måndag.

Ringer tisdag morgon och blir upplyst att paketet ligger i Segeltorp. Ja, men jag kan hämta det där. Nej, utlämning finns inte. Nej, men då får ni leverera torsdag. Ja, säger damen, mellan 8-16 men vi kan inte säga vilken tid. Men vi ringer 30 minuter före. Vad synd att ni inte gjorde det förra veckan säger jag då. Men torsdag bekräftar vi båda.

Onsdag morgon, strax efter nio ringer mobilen och samma glada budbilsleverantör säger "nu står jag utanför din port, varför öppnar du inte."  Tja, kan bero på att jag kom överens om torsdag med din leveranscentral och idag är det onsdag och jag är på jobbet.

Jaha, men jag är ju här nu, så kan du fixa det, undrar butter man.

Nu kunde jag fixa det, eftersom kattvakten har nyckel, var hemma och hade lust att klä på sig och släppa in paketet.Trots att det inte var torsdag.

Grattis Posten!! En vecka från första försök så står klöstunnan på plats, Bezzie sover någon annanstans och ni har bidragit med stora mängder koloxidutsläpp och extra kostnader för er själva. Varför inte ringa när paketet kommer till centralen och bestämma tid på en gång?? Och framförallt komma den tiden som man kommit överens om, inte dagen innan.

Prioriteringar

Först ska katten ha medicin
Sedan ska katten ha middag
Sedan ska rådjurens fyraliters skål fyllas med tärnade äpplen och skivade morötter
Sedan ska detta bäras upp i skogsbrynet och hällas ut i olika högar, medan rådjuren står en bit bort och trummar otåligt mot en tallstam. Du är sen idag IGEN!!!!!

SEDAN kan matte börja fundera på vad hon ska få till middag

Det gäller att prioritera...................

Att vara i vägen

Sedan matte möblerade om i arbetsrummet, har man hittat ny plats att vara i ivägen på.

Mattes nya, ganska dyra ljuslyktor lever lite i farozonen

 Mattes orkidéer som står på omskolning i just det här fönstret göre sig inte heller besvär

På torsdag är det visning av ett nytt planerat bostadsområde. Då kan man få de här fula parhusen som granne.

 Om jag läst kartan rätt så är det den här jordhögen. Med mäklarutsikt över Grisslingefjärden. Men vägen är i vägen - Skärgårdsvägen med sin trafik går nedanför berget. Hmmmm.

Reklamation inlämnas på vädret!

Måste det vara sådant här väder, när det är VM i skidor och sprintstafetter??

NUUUU vill jag ha förra helgens väder - gråkallt, mulet och kulet och blåsigt. Inte minus fyra, klarblå himmel och strålande sol.

Vart lämnar man reklamationen????

Hon kanske har rabies???

Nu är det för tätt med allvarliga sjukdomar och dess konsekvenser inom familjen Holm.

Ralf 2011, Magou 2012 och nu Bezzie.

Har levt med en olycklig katt sedan helgen, dessförinnan med en katt med störningar.

Efter diverse samtal med Värmdö Djurklinik och lite olika huskurer hamnade vi på stor genomgång igårkväll.

Blodprov - check. Bezzie satt snällt på bordet med min hand under bröstkorgen och en hand om tassen, medan fyra rör blod tappades.

Röntgen - check. Låg platt på rygg och låg utsträckt på sidan medan magen röntgades. Naturligtvis sprattlade hon lite, men fann sig i behandlingen.

Inget på blodproven och i magen finns bajs -mycket sådan. Och det var ju inte överraskande med tanke på hur lite jag hittat i lådan under veckan. Och matte som förväntat sig en stor, saftig tumör i systemet, drog en lättnadens suck.

Däremot är det inte så mycket kisshögar i lådan heller, eftersom damen mest sitter och skäller på vattenautomaten men inte dricker!!

Behandlingen beslutades bli en påse vätska, följt av ett lavemang.

Men si, när nålen satts i nacken fick vi ett monster att ta hand om. Hon gick fullständigt, totalt, hysteriskt bananas. Högg efter mig och efter djurskötaren, vrålade och slet sig ur min famn och klöste mig på händerna så att blodet rann. Jag har aldrig sett henne så panikslagen någon gång, och då har vi ändå gått igenom en hel del tillsammans.

Vi gav upp tanken på dropp men satte lavemanget - vilket hon fann sig i utan större protester....??????

Sedan satte matte hastighetsrekord hem, vi hade inte många sekunder till godo, men vi hann hem. Resultatet var dock inte överväldigande, men efter uträttat ärende åt hon med god aptit, har ätit torrfoder inatt och åt mjukfoder imorse. Och drack typ 30 sekunder.

Ikväll när jag kom hem var lådan tom, mjukmaten slickade hon bara i sig såsen av. Jag har - förutom veterinärräkningen på 3400:-  köpt en ny vattenautomat av annan modell, så nu har hon två. Som hon inte druckit ur. Har hämtat medicin av lösgörande modell som hon fått en dos av nu och ska få en till innan vi drar oss tillbaka för natten. Hon har kissat en liten hög.

Och skäller på båda vattenautomaterna....

Fortsättning följer - men jag vill inte kalla den spännande, tyvärr. Bara skrämmande!

Middagen bestämd

Ena vägen ska jag ha äta blinis med löjrom följt av gösfilé.

Den andra vägen ska jag ha olivoljeconfiterade betor och sedan torskrygg.

Om jag inte ska ha enbärsgravad renrygg  och sedan helstekt sjötunga som varmrätt.

Eller vice versa.

Summa summarom skulle jag behöva göra en tredagarskryssning.

Motverka lågkonjunkturen

- så lite shopping blev det.

Har letat efter en mellankappa/vårkappa länge, men den diktatoriska modebranschen har ju sedan flera år bestämt att alla kappor ska vara korta. Jag vill ha en vadlång trenchcoat typ, men det finns icke att uppbringa.

Hittade en lårlång, marinblå jackkappa i Nacka Forum i fredags, men i babystorlek. Återbesökte den igår och lade märkesnamnet på minnet och köpte en på nätet igårkväll.  Ett X var den största som fanns även där, får väl hoppas att det räcker.

Och det är gjort av en som inte tycker om att handla på nätet, jag är somVimmelmamman, jag vill känna, hålla i och i värsta fall prova innan jag köper.

SEDAN köpte jag mig en emaljerad järngryta på 4,1 liter - ett absolut måste i en familj för ensamstående. Kan ju alltid baka bröd i den. Inte ens katten äter i det här hushållet, idag matvägrar hon och har försökt gå på lådan ett antal gånger utan några resultat. Så tydligen är det inte tänderna som spökar när hon tiggt mat de senaste veckorna, iallafall inte bara tänderna.

Jobbade en stund igår, åt sen lunch i Sickla, besökte Nacka Forum och när jag kom hem möblerade jag om arbetsrummet. En helt annan vy när man vrider allt 90 grader! Och Bezzie kan sitta på skrivbordet och titta ut.

Dagens agenda är massiv. Barbro fyller år, Jennie har semmelfest, förhoppningsvis kan jag leverera min gamla stereo till Sara, efter moget övervägande ska jag göra en repris i Nacka forum för julklappsköp - och jag har inte ens släpat mig ut i duschen ännu.


Motionera? Promenera?? En annan dag får det bli.

Och när det blir modernt med vadlånga trenchcoats igen, ska jag köpa tre stycken och hänga på kö inför kommande nödår

Sluta drömma

och då menar jag inte dagdrömma om drömvinsten på Lotta (vad ska jag med den till numera?)

Nej, jag refererar till de där mardrömsaktiga, sjuka drömmarna som kommer på en från femsnåret och framåt tills man vaknar på riktigt. Vaknar svettig, illamående och med huvudet surrande av tusentals frågetecken.

Imorse begravde vi Ralf igen. I en stor tegelkyrka som låg högt uppe på ett berg. Hundratals människor utanför i kö - och jag hade inte beställt smörgås till så många. Och inne i kyrkan höll begravningsentreprenören på att förevisa Ralf för delar av släkten, av hur fint balsamerad han var och att man kunde vrida på huvudet så att alla såg och hur balsameringen fungerade och inte fungerade.

Och i en bil nedanför backen hade jag satt syrrorna och förmanat dem att vänta tills jag kom tillbaka. Hade de gjort det - inte då. Så då for jag runt som en tätting och letade efter dem medan stressen av att begravningen snart skulle börja bultade i bröstet.

Och lite andra konstiga detaljer..............

Jag som vanligen inte ens brukar komma ihåg vad jag drömt??

Toootaaaaaaaaaaaaaalt avstängt

i hjärnkontoret i eftermiddag.

Blev nervösare och nervösare när inte veterinären ringde och sa att jag kunde komma och hämta kisse, klockan gick och gick. Så när de ringde strax efter fyra kastade jag mig iväg.

Hem med vinglig katt och sedan ut igen för att köpa medicin (tandköttet ska baddas ett par gånger per vecka, halleluja) och eftersom jag fått reklamblad från Rusta om ny badrumsmattor, fastnade jag  där och vankade runt lite håglöst. Kände att det var något......................

När jag satt mig i bilen var klockan 17;45 och visst ja - skidskyttet. Hem med kassar (och nytt fårskinn) och plockade upp stearinljus och ny mascara och mer te och annat medan jag sprang fram och tillbaka och tittade på TV'n vid skjutningarna.

Klockan var 18:35 när jag kom på att bilbesiktningen - ja, den skulle jag ha varit på 17:30.................... Och förbetalt hade jag ju också gjort.

Halleluja!!!!!!!!!!!

Ljus i alla fönster

men inget i minneslunden.

Hade lovat ett litet besök, men här ute i skärgården vräker snön ner decimetervis. Ingarövägen är inte nådig. Jag tror nog att Ralf ursäktar och gärna ser att jag inte plogar mig fram i snömodden och mörkret.

Och ljus brinner i alla fönster som en hälsning, denna den 12:e. Däremot är det en månad sedan jag var i minneslunden, en spektakulär skillnad mot hur det var före jul när jag var där mest varje vecka. Ett fall framåt - eller bakåt...

I söndags var jag och äntligen hälsade på en kär kollega och vän. Det var tredje försöket, cellgifter gör att man inte alltid kan planera och de tidigare två planerade träffarna har fått ställas in samma dag.

Först nu har jag fattat att hennes cancer inte kan botas, bara hållas i ett sovande tillstånd. Känner igen detta, det var samma besked som Ralf fick 1998. Det som upprör är att de cellgifter som redan getts inte var optimala så nu ska man prova starkare - varför inte prova de optimala på en gång, innan tumörerna spridit sig? Vilket de nu gjort. Det andra är hennes berättelse när hon kom tillbaka primärvården efter sin magnetröntgen och läkaren inte ens brytt sig om att titta på resultatet innan hon kom. Så när han öppnade svaret och insåg vilken typ av svar han helt oförberett var tvungen att leverera så hade han en riktigt jobbig stund. Samtidigt som han måste arrangera en akutresa till KS.

Primärvården i sin prydno......

Imorgon ska Bezzie opereras och det är också en prövningens stund. Bara tandköttsinflammation eller FORL? Dålig matte eller lite dålig matte??

Och obesvarade email bara ökar och ökar i antal - för att inte tala om "to do listan".

En ljusglimt i mörkret

Om man nu lyckas koka över såsen, får man väl vara lite glad att den ändå formerar sig till en flirtig smiley

 

 

Det är ju inte så att det direkt syns att städaren var här igår och lämnade ett skinande hem efter sig. Jag har liksom återställt det hela till mera Business As Usual

Ragdoll

Nu är det nog dags att plocka upp resterna av den här lealösa, viljelösa, initiativlösa, gråaktiga version av en själv. Från trasdocka till mer stabilt tillstånd.

Dags att ta upp träningen, dags att ta itu med båten, dags att ta itu med bostadsrättsföreningen, dags att inse att lösningen inte är att köpa nya inredningsdetaljer (men vem kan motstå vackra stearinljus?)

Under processen har jag iallafall tagit mig samman nog att köpa födelsedagspresent till Jesper (april) och Jennie (oktober). Fortsätter jag i det här tempot kan nog Kaneda få sin julklapp som födelsedagspresent (september).

Igår var jag och hälsade på cancersjuk god vän, det var tredje försöket eftersom hon fått ställa in de två tidigare träffarna, när hon blivit sjuk samma dag. På tisdag startar strålningen mot nya tumörer och därefter väntar nya, aggressivare cellgifter. Ont ont ont i hjärtat gör det.

På onsdag ska Bezzie opereras. I övrigt verkar hon inte trivas så väl som ensamkatt som jag trodde - därav rubriken. En liten ragdollkattunge kanske?

Och så är det snöstorm - och jag måste ta bilen idag - möte med Bostadsrättsföreningsförvaltaren ikväll. Elektronisk fakturering står på agendan...............

Psyket nästa?

Vaknar vid halvtre, arg som ett bi över vad jag redan vet kommer att bli en liten jobbincident kommande dag.

För att skingra tankarna går jag upp, sätter på TV'n, slänger pälsfläden över knäna och fäller fåtöljen bakåt, och dåsar bort i mer eller mindre djupa sömnperioder.

Plötsligt är det där, lutandes över mig från bakom fåtöljen, det där skäggiga, kära ansiktet med det goda leendet och den varma handen som stryker över min kind.

Varpå följande dialog följer

"men älskling, där är du ju äntligen, var har du varit så länge?"

"Jag är  här nu, men jag måste bara berätta att innan jag dödar dig, så att du kan följa med, måste du göra ett halsband av mattkulor (?)".

Något chockad försöker jag sätta mig upp och får då se Bezzie sittandes mitt på golvet.

"Men älskling, då måste vi ta katten med - jag kan ju inte överge henne"

"Men det går inte förstår du, du kan inte sätta en katt framför mig som viktigare"

"Men jag kan inte lämna henne, hon blir så ensam"

"Tja, om du vill prioritera katten, så lägger jag mig här och väntar, men besviken blir jag"

Vad f-n kom det där ifrån?? Psyket nästa??

Något trött när jag skulle till jobbet imorse...........................