men inget i minneslunden.
Hade lovat ett litet besök, men här ute i skärgården vräker snön ner decimetervis. Ingarövägen är inte nådig. Jag tror nog att Ralf ursäktar och gärna ser att jag inte plogar mig fram i snömodden och mörkret.
Och ljus brinner i alla fönster som en hälsning, denna den 12:e. Däremot är det en månad sedan jag var i minneslunden, en spektakulär skillnad mot hur det var före jul när jag var där mest varje vecka. Ett fall framåt - eller bakåt...
I söndags var jag och äntligen hälsade på en kär kollega och vän. Det var tredje försöket, cellgifter gör att man inte alltid kan planera och de tidigare två planerade träffarna har fått ställas in samma dag.
Först nu har jag fattat att hennes cancer inte kan botas, bara hållas i ett sovande tillstånd. Känner igen detta, det var samma besked som Ralf fick 1998. Det som upprör är att de cellgifter som redan getts inte var optimala så nu ska man prova starkare - varför inte prova de optimala på en gång, innan tumörerna spridit sig? Vilket de nu gjort. Det andra är hennes berättelse när hon kom tillbaka primärvården efter sin magnetröntgen och läkaren inte ens brytt sig om att titta på resultatet innan hon kom. Så när han öppnade svaret och insåg vilken typ av svar han helt oförberett var tvungen att leverera så hade han en riktigt jobbig stund. Samtidigt som han måste arrangera en akutresa till KS.
Primärvården i sin prydno......
Imorgon ska Bezzie opereras och det är också en prövningens stund. Bara tandköttsinflammation eller FORL? Dålig matte eller lite dålig matte??
Och obesvarade email bara ökar och ökar i antal - för att inte tala om "to do listan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar