förenat med socialt dåligt samvete.
Min mormors karriär var något annorlunda från dagens, men hon avancerade från statarhustru och mjölkerska (innan mjölkmaskinerna) hos snåla greveätter med stora lantgods, till städerska hemma hos medelklass och bourgoisin, bland annat en svensk, världsberömd dirigent.
Karriären krönte hon med en söndervärkt, reumatisk kropp och total senilititet - eller Alzheimers, den diagnosen var inte existerande på sextiotalet - och dog när hon var 67 år.
Så med ett ömmande socialt samvete, kommer jag hem en gång i månaden till ett skinande hem, blänkande diskbänk, fläckfria, blanka golv och bladfria fönsterbrädor. Till och med att kuddarna i soffan är puffade på ett professionellt sätt, plädar är kvadratiskt vikta och sängen fri från katthår (DET är en bedrift)
Men det är guld värt, och lyx ekonomiskt sätt, och samtidigt lite festligt att jag nu när jag är ensamstående unnar mig städhjälp. Det hade jag behövt bättre de där åren jag balanserade sjukhusbesök, jobb, resor, hemsjukvård och livet som allmän sysselsättningsterapeut.
Men mormor och mamma vänder sig väl i sina gravar och urnlunder - nog har vi lärt dig att hålla efter skiten själv, flicka!!
Roligast av allt idag är att Julian (så heter han, min manliga städare) har städat fram fjärrkontrollen till min dockningsstation, den har varit försvunnen sedan julafton. Men idag låg den helt plötsligt prydligt på sin plats.
Inte för att jag saknat den så mycket. Zappar jag tillräckligt många gånger på TV'n med den fjärrkontrollen, går spelaren slutligen igång. TV'n är en Samsung, spelaren en Philips. Spännande................
Nu ska jag njuta lite till................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar