Dag 24 - kaotisk dag

Utflykt med Viksbergs Golfklubb kan få den effekten. Som stöd tog jag med mig Barbro.

Tusen öars kryssning i ett intensivt gäng, som antingen pratade hela tiden, eller drack öl hela tiden och så jag och Barbro som lade mycket tid att beskåda de fantastiska vyerna.

Tre stopp på vägen var det, med guidade visningar. Vi gick bara med guiden på första stoppet, vilket var Kymmendö. Det var premiär att sätta fossingarna på denna vackra ö, här har jag bara seglat förbi tidigare, ingen annan ville gå iland och se Strindbergs skrivarstuga.

Om sanningen fick jag inte se den idag heller, då hade vi fått hålla en högre hastighet, och temperaturen låg även idag runt 30 dagars strecket. Men jag fick se gården där Madam Flod och Gusten bodde, och huset som Carlsson byggde till sig själv, och som var så mycket större än jag trodde.

Carlssons stuga

i förgrunden Madam Flods och Gustens stuga, i bakgrunden huset som Strindberg hyrde för en krona per dag

Visst var Carlsson en drummel och sol-och-vårare, men han var en duktig jordbrukare, som drev upp gårdens ägor till goda skördar för både människor och fä. Det glömmer man lätt.

Nästa ö var Bullerö och där offrade vi guidade turen och Bruno Liljefors ateljé för ett uppfriskande bad. Något svalare i vattnet här än i Björkvik, kan jag meddela.
Både Barbro och jag har varit på Bullerö, så vi tyckte att vi kunde prioritera badet. Det är dock en fantastiskt, underbart vacker ö, och det går turer dit ibland från Dalarö, så jag blev lite sugen på en sådan, med promenad runt heeeeela ön och gammaldags matsäck (nu åt vi skärgårdsbuffé till lunch och tvårätters middag, båda i Damsalongen, reserverad bara för oss)

Barbro agerade badnymf à la Greta Garbo för dokumentationens skull

Långa gångbroar gjorde det enkelt att gå över våtmarker ner till badstranden.

 Här är så vackert, så vackert

 Och ljungen har redan börjat blomma, både den vita och den lila

Sedan fortsatte färden via öppet vatten till Sandhamn, eftersom det inte blåste mer än några sekundmeter kunde vi gå den vägen. Karga, karga, karga skär, luriga bränningar och två havsörnar som jagades av måsar. Men de kunde jag med mitt trasiga objektiv inte fotografera

Väl i Sandhamn splittrades sällskapet in i diverse butiker och serveringar, men eftersom Barbro och jag var där i torsdags senast, så promenerade vi upp på Fläskberget, för där har vi aldrig varit tidigare.

Och att fotografera tak över söder är nu blahablaha - kolla den här vyn

Vare sig det vita huset till vänster är förebild för Brandska villan eller inte, så är den magnifikt. Men - insynen från utkiksplatsen är också magnifik, tyvärr

 Småbåtshamnen för innevånarna kräver mycket god grannsämja

 I fjärran syns Harö, jag är fascinerad av Viveka Stens kiminalkommissare, som i ur och skur och oavsett väder, slänger sig i sin Buster för snabba ingripanden...... Det är en stor fjärd

Sedan tuffade vi via Vindö Strömmar hemåt, men då satt vi och åt middag, så vi pekade bara ut de viktigaste punkterna för sällskapet och avnjöt sedan en sista kvällsöl i kvällsolen under färden in till Stockholm. Men det har jag fotograferat så många gånger förut.

Ingen Jesper på kajen dock - den här gången heller....(Vi hade århundratets åskväder tidig morgon innan vi åkte, därav vattenfallet från kajen)