Hur länge?

I hur många år ska det här svarta hålet som heter februari och mars finnas? Allt jag börjat bygga upp, faller ihop igen - träning, mathållning, arbetsdisciplin, tålamod, tolerans och tillförsikt.

Det är inte ofta jag ber mina kollegor fara åt fanders - men förra veckan så....... Kanske inte med det ordvalet, men jag tror inte att mottagarna misstog sig på andemeningen i budskapet.

En glädje i mörkret blev den inbjudan till födelsedagslunch på Långbro värdshus nästa lördag som jag utan betänketid tackade ja till. Nu ska jag ringa och tacka nej. Glömde alldeles bort att jag två dagar senare ska operera bort det där spindelnätet i tunntarmen och går på strikt diet hela veckan. Så nu står kycklingen och kokar på spisen inför veckans andefattiga middagar, utan de grönsaker jag tycker är goda, utan lök, utan det mesta. Får variera med lika smakfattig kokt fisk. Bezzie kan få smaka lite - hennes mage är på väg att paja igen, hon får en allt grönare ansiktsfärg och gör allt mer sällsynta besök på toalådan - igen.

Så vad gör en slagkraftig kvinna i en situation som sedan. Jo,
- hon skiter i att åka till GörDetSjälv hallen och lämnar in bilen på handtvätt hos proffs istället
- under tiden fixar man naglarna med ny (lilaskimrande) färg
- åker till den där dambutiken i Orminge Centrum av alla udda ställen, som man inte ens anade fanns där, och köper upp sig på en ny garderob. Ja, eller tillägg till den gamla då!
- Tar en tur till Mölnvik och köper några nödvändiga accessoarer. Nu vet jag minst en före detta vit skjorta som hamnar i St Erikshjälpen,
- Talar om för sig själv att det finns inga ursäkter, inget att skylla på, sätter igång ordentligt med Rock'n Roll i spelaren, samt framförallt tar en tur till ett gråmulet, gråkallt, gråblåsigt, gråklippigt Björkvik och ser en aaaaning av en hoppingivande, skimrande sol bakom det grå.

Så efter att ha
- lyssnat färdigt på Kriminalinspektör Barbarotti, när han gör upp med sin sorg efter sin avlidna hustru
- lyssnat på hustruns hoppfulla samtal med Vår Herre, som är mycket mer mänsklig även för en ateist i den här bokserien, där de två sitter på en molnkudde och betraktar sagde Barbarotti och hans kollega
- tänt ljus i minneslunden och lämnat en bukett röda rosor, eftersom hela etablissemanget i veckor talat om att det är Alla Hjärtans Dag i dag och då ska vi kollektivt djävlar anamma vara förälskade och kärvänliga och lyckliga
. satt igång sagda kokta kyckling

har jag bett de gråa skuggorna fara åt fanders - de med.

Nu ska jag göra klart en presentation om något som jag har extremt lite information om för morgondagens Nordiska Teammeeting. Kommer inte att tas emot välvilligt att 40 personer som är dödligt trötta på plattformsbyten, centraliseringar och "effektiviseringar".

 Men jag kommer i alla fall att vara jäkligt elegant i ny garderob - det hjälper alltid!

Så blev det med den...

Min kreativa vårplantering på köksbordet - det som inte äts upp liggs ned......

Regnskogen

Krukan jag hade tänkt mig fungerar inte, men det blev ett rätt maffigt träd ändå.

Snabbdusch, hämta protokollspärmar från styrelserummet och gå igenom dessa medan  damernas tremil pågår. Sedan långpromenad

Den senare borde skett först av allt- men grannen hade fest till halvfyra......................

Jag skulle bara

ta bort belysningen och slänga ut den här kamraten. Den lever och är frisk och grön, så jag har inte hjärta att kasta den - den får stå här så länge så får vi se om den överlever. Då k a n s k e jag planterar den i en kruka.

Men - när jag ändå var igång, så blev det ylletröja, mössa och handskar på och en totalrensning av uteplatsen. Det blir lite för lätt förvaringsutrymme så här års

Så nu är det lite luftigare och kisse ska b a r a lukta lite (det blev en liten promenad till andra kortsidan)

I väntan på sommaren ligger mina båtdynor och väntar på fotpedalen på mitt symaskinsbord som jag inköpte på loppis i Värmland för 193:- När det blir sommar ska det bli vitt.....

Bezzies soffa

Den där hyllan kastar jag lite onda ögat på - den blir alldeles för ätt skräphylla. Nåja, nu är den städad i alla fall

Damen väntar på våren och rådjuren. Sköna Ting, om du kommer ihåg den butiken nere i Hamnen har hållare att sätta ner i rabatten.

 Javisst ja, jullyktan ska in i förrådet. Som också blev städat på köpet när jag ändå bar ut belysningen. Det behövdes.

Den där hörnan ska bli en rododenronhörna, men det blir nog inte år. Gräva, bygga mur, fylla på 1000tals liter jord...... Det blir nog framsidan som blir sommarens projekt.

Igår fanns det lite hopp om ett nytt liv

utan isgator, sörja, gråväder.

Idag är vi tillbaka till normalt arbete.

Dessutom går jag sönder över jobbet snart, så ohövlig som jag var igår, var länge sedan. Tyvärr var det inte rätt person, men det gällde att få tag på NÅGON. Förmåga att tänka själv har vi tyvärr aborterat bort vid anställningstillfället hos våra medarbetare.

Idag är det en klassiker - femmilen i Holmenkollen. Imorgon åker damerna tremilen. Så jag laddar upp med inomhusarbeten, som kan göras medan man lyssnar med ett halvt öra på rapporteringen. Synd på vädret dock, Holmenkollen i sol är en folkfest som får mig att vilja åka dit och uppleva jippot i verkligheten. Trots alla norrmän i skidspåren.

Borde dessutom åka till Tony och Ia och se hur deras renovering blev.

Framförallt borde jag fixa min datorkollaps - min PC och min printer har inte haft någon Connection på några veckor - idag tog jag till det ultimata, avinstallerade den. Och nu vill den inte installeras igen. Mitt i årsbokslutet. Kameran har helt plötsligt ändrat inställningar, så nu kan jag bland annat inte radera bilder från minneskortet.  Det kan man sitta och pyssla med framför TV'n

Att färgerna på bilderna igår blev lite udda, beror på att jag glömde ändra whitebalance från skugga till sol.

Den här damen fäller något fruktansvärt och har därför fått problem med magen, får nu bara skonkost och dietfoder och faller sakta ur av svält och umbäranden

Vi vill helst inte söva henne och raka henne, hon blir 12 år i maj. Därför ser pälsen konstig ut för nu klipper jag vilt bort så mycket päls jag kan för att hon inte ska få i sig alltför mycket.

Hon tassar ut på uteplatsen under mitt vakande öga och sitter där och tittar, lite läskigt när folk går förbi. Sååå skönt utan sele.

Lite senare var jag evigt tacksam över att hon gått in igen, för då fick vi besök. Tyvärr har jag inte ljudkamera, den konserten hade varit givande att spela in.  Förresten ska julgranen ut idag. Den svarta skuggan till vänster är min katt

Ja, ja jag förstår meddelandet

Det var en sur kärringjävel

DET kan du ge dig fan på, snorunge

Senare på kvällen blev det ännu mer spännande, då jag såg en svart svans vifta förbi utanför balkongdörren och trodde att jag låst ute min katt. MIN katt låg i stolen bredvid balkongdörren (på insidan) och sov. Hade glömt stänga en av dörrarna när jag kastat återvinning, så nu fick vi besök. Sprang ut för att jaga bort kisse - som blev så skrämd att den dök med huvudet före i stängd dörr. Stackare - då fick jag hjärteont, Nästa sekund hittade den ut och försvann.

Besöken lär nog öka  antal när vädret blir bättre och bättre. Stackars gamla Bettan.....

Yoga

is da shit, om man inte vill kunna röra sig nästa dag..........

Aaaaandas!!

VARFÖR?????????????

Om tandläkaren slipar ner och rotfyller en tand näst längst bak i överkäken- varför stormvärker då hörntanden i nederkäken.

Sedan släpper bedövningen och då värker bägge två - plus några till...........

Att gå till tandläkaren är alltid en pärs, just nu mer än någonsin. Jag har gått hos samma tandläkare sedan 1982, alltså mer än trettio år. Jag har följt henne från nyutexaminerad jetset girl, genom förlovning, gifterål, graviditeter, vuxna barns karriärval, hennes fars sjukdom (som hon delade praktik med och som var Ralfs tandläkare) hennes mans övertagande av pappans klinik (och han blev i sin tur Ralfs tandläkare) - det är nästan som ett vänskapsförhållande.

Vår sista sejour var en pärs för oss bägge, så blir det med en muskelsjukdom som sakta kväver livet ur en och förlamar kroppen. Nu har sjukdomen vunnit och rummet står tomt  - och som akutpatient får man kliva in i hennes mans behandlingsrum istället.

VAD SÄGER MAN, VAD GÖR MAN? Som den fegis jag är - så säger man ingenting. Och mår skit efteråt. Jag kunde ju åtminstone ha skickat en hälsning..