Det känns inte helt stabilt. Viktigt för en nyopererad är att komma upp ur sängen snarast. Vi får inte upp Ralf ur sängen. Igår försökte man få honom att sitta upp, men han svimmade sittande. Själv har han oklara minnen och hävdar att det var bibliotekarien som hjälpte honom.
Jag ringde upp vid ett och då väckte jag honom, och fick några orediga, sluddrande redogörelser om konferenser och annat. Ett tag var han övertygad om att skärmväggen mittemot skyddade en kontorsplas där det sprungit massa civilister, inte en annan patient.
När jag kom upp vid fyra, hade han fått en påse blod och fick strax efter en till, hans blodvärde var nere på 86 och hade alltså sjunkit sedan dagen innan. Hans blodtryck är stabilt - men extremlågt. Jag försökte massera honom lite och han har inga muskler alls kvar, det är bara en degig massa.
Nu fick han lite färg på kinderna av blodtransfusionen och var redig och klar, vi redde upp en del minnesluckor och han läste alla tidningar. Och tyckte att en kopp buljong var jättegott (det har jag försökt lära honom i 30 år nu). Kirurgen kom upp på kvällen, med allvarlig bekymmersrynka mellan ögonbrynen, hon är inte nöjd med sängliggandet, blodvärdet, blodtrycket, vätskeintaget och vätskeutflytet. Försökte fånga henne i korridoren men hon hann smita.
Men det här är inte bra - och min natt har varit sömnlös i stort sett, de korta stunder jag sovit har jag drömt katastroffilmer och omedvetet legat och väntat på att telefonen ska ringa. Måste nog prata med barnen idag också
torsdag 10 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Posttraumatisk koncentrationsoförmåga
eller vad man nu ska kalla det för. Hursomhelst, efter att under gårdagen stenhårt fokusera på arbete och inte låtsas om alla tankar som malde runt och egentligen befann sig i ett sterilt, kallt operationsrum, var fallet i neförsbacken idag totalt - lyckats besvara typ tre mail och skicka en sammanfattning/status av ett projekt till utvalda personer.
Ringde KS imorse och då var Ralf kvar på uppvaket, vilket gav mig lite panik. Ringde uppvaket som genast noterade mitt mobilnummer och inom två minuter hade ringt upp mig från en bärbar telefon med Ralf i andra ändan. Han lät lite klarare och lite redigare, även om hans tidsuppfattning av gårdagen fortfarande var lätt kaotisk.
Ringde avdelningen igen och fick prata med hans ansvariga sjuksköterska. Han ordnade så att ansvarig läkare skulle komma och prata med mig eller oss efter två - samma läkare jag pratade med i telefon i fredags.
Så efter att, trots kort arbetsdag, inmundigat den obligatoriska caesarsalladen (GI tillåten) åkte jag till sjukhuset och hittade en lätt mörbultad man med låååångt operationssår på magen, från bröstbenet och ner till familjelyckan, inkl snirkel runt naveln.
Strax efter två kom vår doktor och detta är sammanfattningen
- operationen gick bra, inga incidenter, minimal blodförlust, bra stabilitet under sövningen
- det är en cancertumör - eller var om man ska prata kliniskt
- halva tjocktarmen är borta, det är cirka sju decimeter det
- en bit av tunntarmen fick följa samma väg, men det kanske är en decimeter
- det finns förmodligen en spridning till bukhinnan, men det vet vi efter att proverna analyserats, vilket är tre veckor
Just då kändes det bara primitivt skönt att tumören är borta, nu ikväll känns det som att helvetet brakar löst när som helst.,
Ralf är naturligtvis jättedarrig rent fysiskt, och fick nästan spelet när vi meddelade att han inte alls skulle ligga platt på rygg i två-tre dagar, utan ska upp NU. Var han fick infon om viloläget ifrån vet jag inte, men att ligga still efter en så stor operation är riktigt farligt. Så två sköterskor slet upp honom på eftermiddagen, men naturligtvis höll han på att svimma. Epiduralen ska sitta några dagar, och den tar ner blodtrycket, han ligger på 90/45 och är man 194 cm lång, så blir det inte mycket blod kvar i huvudet när man reser sig. Men här gives ingen pardon. Dessutom måste han blåsa vattenbubblor för att träna lungorna. Vad han inte vet är att jag imorgon kommer att ha med mig mitt gummiband som extra träningsredskap, vi ska inte ha några blodproppar i den här familjen. Basta!!
Imorgon ska jag prata med Hematologen, för enligt deras behandlingsplan ska han ha nya cellgifter nästa vecka, halleluja. Om bukhinnan är angripen måste han också ha cellgifter för denna typ av cancer, så då får kemisterna lite att jobba med för att kunna kombinera detta. Det blir ju bra, det då....
Dessutom berodde gårdagens sena operation delvis på att man kämpade i cirka två timmar för att få dit epiduralen. Det sista Ralf hörde var när narkosläkaren sa att "det var en jävla massa grova benbitar, jag försöker bara en gång till". Sedan svimmade Ralf och efter det lyckades man trycka in epiduralnålen..... Sedan är, som sagt, Ralfs tidsuppfattning lätt skev fortfarande, men lite sanning ligger det nog i det. Varje gång Ralf sövts eller opererats sedan han fick cancer har vi hört samma kommentarer - vi fick lite problem för han är så storväxt!
Ringde KS imorse och då var Ralf kvar på uppvaket, vilket gav mig lite panik. Ringde uppvaket som genast noterade mitt mobilnummer och inom två minuter hade ringt upp mig från en bärbar telefon med Ralf i andra ändan. Han lät lite klarare och lite redigare, även om hans tidsuppfattning av gårdagen fortfarande var lätt kaotisk.
Ringde avdelningen igen och fick prata med hans ansvariga sjuksköterska. Han ordnade så att ansvarig läkare skulle komma och prata med mig eller oss efter två - samma läkare jag pratade med i telefon i fredags.
Så efter att, trots kort arbetsdag, inmundigat den obligatoriska caesarsalladen (GI tillåten) åkte jag till sjukhuset och hittade en lätt mörbultad man med låååångt operationssår på magen, från bröstbenet och ner till familjelyckan, inkl snirkel runt naveln.
Strax efter två kom vår doktor och detta är sammanfattningen
- operationen gick bra, inga incidenter, minimal blodförlust, bra stabilitet under sövningen
- det är en cancertumör - eller var om man ska prata kliniskt
- halva tjocktarmen är borta, det är cirka sju decimeter det
- en bit av tunntarmen fick följa samma väg, men det kanske är en decimeter
- det finns förmodligen en spridning till bukhinnan, men det vet vi efter att proverna analyserats, vilket är tre veckor
Just då kändes det bara primitivt skönt att tumören är borta, nu ikväll känns det som att helvetet brakar löst när som helst.,
Ralf är naturligtvis jättedarrig rent fysiskt, och fick nästan spelet när vi meddelade att han inte alls skulle ligga platt på rygg i två-tre dagar, utan ska upp NU. Var han fick infon om viloläget ifrån vet jag inte, men att ligga still efter en så stor operation är riktigt farligt. Så två sköterskor slet upp honom på eftermiddagen, men naturligtvis höll han på att svimma. Epiduralen ska sitta några dagar, och den tar ner blodtrycket, han ligger på 90/45 och är man 194 cm lång, så blir det inte mycket blod kvar i huvudet när man reser sig. Men här gives ingen pardon. Dessutom måste han blåsa vattenbubblor för att träna lungorna. Vad han inte vet är att jag imorgon kommer att ha med mig mitt gummiband som extra träningsredskap, vi ska inte ha några blodproppar i den här familjen. Basta!!
Imorgon ska jag prata med Hematologen, för enligt deras behandlingsplan ska han ha nya cellgifter nästa vecka, halleluja. Om bukhinnan är angripen måste han också ha cellgifter för denna typ av cancer, så då får kemisterna lite att jobba med för att kunna kombinera detta. Det blir ju bra, det då....
Dessutom berodde gårdagens sena operation delvis på att man kämpade i cirka två timmar för att få dit epiduralen. Det sista Ralf hörde var när narkosläkaren sa att "det var en jävla massa grova benbitar, jag försöker bara en gång till". Sedan svimmade Ralf och efter det lyckades man trycka in epiduralnålen..... Sedan är, som sagt, Ralfs tidsuppfattning lätt skev fortfarande, men lite sanning ligger det nog i det. Varje gång Ralf sövts eller opererats sedan han fick cancer har vi hört samma kommentarer - vi fick lite problem för han är så storväxt!
måndag 7 februari 2011
Elvis is still in the building
Lite omtumlad men vaken kom han till postop strax före åtta. Lite omtumlad har jag hällt upp ett stort glas vin och fällt några tårar. Får ringa om en timme eller två när han vaknat till lite mer, så får jag prata med honom på postop. Han har så pass bra värden att han får komma upp till avdelningen inatt redan.
Min vikingakämpe till man, gammal och sårad och misshandlad av livet, men med fighting spirit. Nu återstår det att höra vad kirurgen hittat men det är morgondagens uppgift. En sak i taget
Min vikingakämpe till man, gammal och sårad och misshandlad av livet, men med fighting spirit. Nu återstår det att höra vad kirurgen hittat men det är morgondagens uppgift. En sak i taget
Inga nyheter är goda nyheter - eller??
Klockan är halvåtta och har inget hört från Ralf ännu. Åkte till Karolinska på eftermiddagen när jag enligt mina beräkningar borde få besked att han vafr färdigopererad.
Enligt mina beräkningar skulle han bli opererad vid elva.
Efter att ha fått vänta en halvtimme på avdelningen kom en sköterska och berättade att han fortfarande var kvar på operationssalen. Då var klockan strax efter sex. Enligt vad hon fått reda på så började operationen efter lunch. När äter kirurger och narkosläkare lunch?? Hon tyckte inte att det var exceptionellt lång tid - ibland tar man en paus i operationen. Varför då?? Det fick jag inget svar på. Jag blev hemskickad och är välkommen att ringa tillbaka senare. Hon var i och för sig vänlig och deltagande - men jag vill ha besked vad som händer!!!!!!!!!!!!!!!
Enligt mina beräkningar skulle han bli opererad vid elva.
Efter att ha fått vänta en halvtimme på avdelningen kom en sköterska och berättade att han fortfarande var kvar på operationssalen. Då var klockan strax efter sex. Enligt vad hon fått reda på så började operationen efter lunch. När äter kirurger och narkosläkare lunch?? Hon tyckte inte att det var exceptionellt lång tid - ibland tar man en paus i operationen. Varför då?? Det fick jag inget svar på. Jag blev hemskickad och är välkommen att ringa tillbaka senare. Hon var i och för sig vänlig och deltagande - men jag vill ha besked vad som händer!!!!!!!!!!!!!!!
söndag 6 februari 2011
Operation imorgon
Ralf har legat med strikt bevakning hela helgen, men operation är bestämd till måndag. Hade han blivit sämre i helgen hade det blivit en akutoperation.
Tumören orsakar ett tarmvred och tarmen får ingen näring, utan dör runt tumören. Men samtidigt vill man få svar på alla cellprover, magnetröntgen och datortomorgrafier så att man innan operationen kan bestämma hur och hur mycket man ska skära och ta bort. Har man inte de svaren och han opereras akut, så får man bara skära sig in och leta sig fram och det blir betydligt jobbigare.
Narkosläkaren var och hälsade på igår när jag var där, en dam som har ett antal års erfarenhet i jobbet och inte hetsade upp sig särskilt över blodtrycksmediciner, diabetes eller hans storlek - man brukar få svårt med intubationen. Kirurgen kommer i förmiddag och ritar upp och känner och pratar igenom lite. Och innan operationen får han en epidural satt, som sitter kvar ett tag framöver.
Visst är det skönt att vi äntligen kommer ett steg framåt och tumören och blockeringen försvinner. Men hans allmäntillstånd är allt annat än lysande, han har högt blodtryck, diabetes, genomgår en cellgiftsbehandling för lymfom, har inte ätit på över en vecka, får näringersättningsdropp och nu också extra kalium, för hans eget kaliumförråd är starkt nersatt - vilket påverkar hjärtat - och har en aktiv bältros sedan 2001. Och ska sövas och genomgå en stor operation
Så imorgon blir en spännande dag - vad skönt att man har ett jobb att borra ner huvudet i. Eller åtminstone gå till, för hur mycket jag får gjort imorgon, det kan ju diskuteras....................
Tumören orsakar ett tarmvred och tarmen får ingen näring, utan dör runt tumören. Men samtidigt vill man få svar på alla cellprover, magnetröntgen och datortomorgrafier så att man innan operationen kan bestämma hur och hur mycket man ska skära och ta bort. Har man inte de svaren och han opereras akut, så får man bara skära sig in och leta sig fram och det blir betydligt jobbigare.
Narkosläkaren var och hälsade på igår när jag var där, en dam som har ett antal års erfarenhet i jobbet och inte hetsade upp sig särskilt över blodtrycksmediciner, diabetes eller hans storlek - man brukar få svårt med intubationen. Kirurgen kommer i förmiddag och ritar upp och känner och pratar igenom lite. Och innan operationen får han en epidural satt, som sitter kvar ett tag framöver.
Visst är det skönt att vi äntligen kommer ett steg framåt och tumören och blockeringen försvinner. Men hans allmäntillstånd är allt annat än lysande, han har högt blodtryck, diabetes, genomgår en cellgiftsbehandling för lymfom, har inte ätit på över en vecka, får näringersättningsdropp och nu också extra kalium, för hans eget kaliumförråd är starkt nersatt - vilket påverkar hjärtat - och har en aktiv bältros sedan 2001. Och ska sövas och genomgå en stor operation
Så imorgon blir en spännande dag - vad skönt att man har ett jobb att borra ner huvudet i. Eller åtminstone gå till, för hur mycket jag får gjort imorgon, det kan ju diskuteras....................
lördag 5 februari 2011
Man saknar inte kon förrän båset är tomt
sa alltid min gamla mormor.
Jag har väl inte tyckt att min man tillhört en av de städintensivaste personer jag känner. Han hjälper till men med lite övertalning och specifika uppgifter - uppgifter som jag kanske inte alltid tyckt varit så betungande.
Men vad f-n, nu får ju jag göra dom också. Jag får till och med tömma katttoaletten själv - bara en sådan sak!
Nystädat och klart för användning
Att tvätta har alltid varit min uppgift - men med egen tvättmaskin och torktumlare (som jag faktiskt bara haft i fem år) så är det inte speciellt betungande. Men sedan har tvätten alldeles av sig själv (?) vandrat in i lådor, skåp och garderober, dessutom vikt på ett extremt proffessionellt sätt, som jag aldrig ens kommer i närheten av.
Hmmm, det händer inte numera, nu är garderoben en hög i fåtöljen
Och så var det det där med dammsugningen - VART TOG DEN VÄGEN????
Jag har väl inte tyckt att min man tillhört en av de städintensivaste personer jag känner. Han hjälper till men med lite övertalning och specifika uppgifter - uppgifter som jag kanske inte alltid tyckt varit så betungande.
Men vad f-n, nu får ju jag göra dom också. Jag får till och med tömma katttoaletten själv - bara en sådan sak!
Nystädat och klart för användning
Att tvätta har alltid varit min uppgift - men med egen tvättmaskin och torktumlare (som jag faktiskt bara haft i fem år) så är det inte speciellt betungande. Men sedan har tvätten alldeles av sig själv (?) vandrat in i lådor, skåp och garderober, dessutom vikt på ett extremt proffessionellt sätt, som jag aldrig ens kommer i närheten av.
Hmmm, det händer inte numera, nu är garderoben en hög i fåtöljen
Och så var det det där med dammsugningen - VART TOG DEN VÄGEN????
När diskmaskinen går igång sisådär var tredje dag, så är den till 90% full av kattmatskålar och det är också anledningen till att den startas. Katterna har inga fat kvar att äta på.Måste nog köpa lite nya sådana också, ett besök på Brisak behövs.
Å andra sidan ser inte soffbordet ut som ett förvaringsmagasin för tidningar, tablettdosetter och annat smått och gott och köksbänkarna är alltid tomma.
Liksom sängen............ (katterna envisas med att tränga ihop sig med mig in min halva, trots den lediga halvan bredvid)
Att vara ensam hemma
Ibland när man rusar och runt och känner sig som en serviceinstitution och ser till att allt fungerar, så önskar man sig lite egentid.
När man får ofrivillig egentid, är det lätt att den blir ganska - tråkig.
Du tycker inte att vi får lite väl mycket egentid numera??
Därför ska jag springa in på Nacka Forum och köpa en sådan här. Åtminstone Bezzie kommer att gilla den och matgrannen kan trycka på knappen när han är här och serverar middagen
http://teknikmagasinet.se/db.pl?tf=product_link.html&link&artnr=660559&title=FroliCat+BOLT&
Gosetassarna - Linda skrev om taktil massage, det är nog det de här gosetassarna ägnat sig hela morgonen när de använt mig som madrass
När man får ofrivillig egentid, är det lätt att den blir ganska - tråkig.
Du tycker inte att vi får lite väl mycket egentid numera??
Därför ska jag springa in på Nacka Forum och köpa en sådan här. Åtminstone Bezzie kommer att gilla den och matgrannen kan trycka på knappen när han är här och serverar middagen
http://teknikmagasinet.se/db.pl?tf=product_link.html&link&artnr=660559&title=FroliCat+BOLT&
Gosetassarna - Linda skrev om taktil massage, det är nog det de här gosetassarna ägnat sig hela morgonen när de använt mig som madrass
torsdag 3 februari 2011
Att lyssna med det positiva örat
Jag har bett att en läkare ringer mig imorgon så jag kan få en lite bättre och mer sammanhållen historia. Det blir iallafall inte operation imorgon, får det hade kvällsskiftet inte fått besked om. Däremot så konfererar man med avdelningen mitt emot som är specialister på denna typ av prognos: Och det är ju inte bara operation som gäller, det blir ju både strålning och cellgifter.
Och samtidigt så är det lymfomet som i och för sig backat undan bra men inte helt. Och han är ju inte starkast i världen efter att ha kämpat med detta sedan 1998 med olika mer eller mindre hårda behandlingar. Högdosen glömmer vi aldrig!
Sedan har vi ju två pälsbeklädda familjemedlemmar som inte är vana att vara ensamma 12-13 timmar om dagen. Även om en granne går hit och ger dem middag varje eftermiddag så är ju inte det detsamma som att ha husse hemma hela dagarna. Jag lade fram lite leksaker igår, men jag tror inte att grannen fattade vinken!
Jag funderar på att säga upp mig - kan man det? Lite ironiskt är det ju också att med min familjehistoria och min ulcerösa colit, så var jag ju helt övertygad om att magcancer - den är reserverad för mig!
Och samtidigt så är det lymfomet som i och för sig backat undan bra men inte helt. Och han är ju inte starkast i världen efter att ha kämpat med detta sedan 1998 med olika mer eller mindre hårda behandlingar. Högdosen glömmer vi aldrig!
Sedan har vi ju två pälsbeklädda familjemedlemmar som inte är vana att vara ensamma 12-13 timmar om dagen. Även om en granne går hit och ger dem middag varje eftermiddag så är ju inte det detsamma som att ha husse hemma hela dagarna. Jag lade fram lite leksaker igår, men jag tror inte att grannen fattade vinken!
Jag funderar på att säga upp mig - kan man det? Lite ironiskt är det ju också att med min familjehistoria och min ulcerösa colit, så var jag ju helt övertygad om att magcancer - den är reserverad för mig!
Pilutta dig, jävla skitcancer
Svaret på koloskopin kom redan idag och ja, det är en cancertumör. Men med läkarens ord "det är en vanlig, enkel grovtarmscancer" och den opererar vi bort.
Tja, man kan ju se saker och ting olika. Vad man var rädd för var att det var lymfomet som spridit sig och lymfom sätter sig som spindelväv runt tarmen och kväver tarmen. Där finns det ingen väg ut. Men en tumör är tydligen lite mer ingenjörskonst bara - som att skruva ihop två vattenslangar var Ralf's egen beskrivning.
För en kontorsråtta som bygger faktureringsfiler och betalningsprocesser är ju ingenjörskonsten rätt så komplicerad och skrämmande.
Nåväl, nu blir det nog operation imorgon redan. Och jag håller på att bli förkyld
Tja, man kan ju se saker och ting olika. Vad man var rädd för var att det var lymfomet som spridit sig och lymfom sätter sig som spindelväv runt tarmen och kväver tarmen. Där finns det ingen väg ut. Men en tumör är tydligen lite mer ingenjörskonst bara - som att skruva ihop två vattenslangar var Ralf's egen beskrivning.
För en kontorsråtta som bygger faktureringsfiler och betalningsprocesser är ju ingenjörskonsten rätt så komplicerad och skrämmande.
Nåväl, nu blir det nog operation imorgon redan. Och jag håller på att bli förkyld
onsdag 2 februari 2011
Att stirra fienden i vitögat
Idag har Ralf varit på koloskopi, äntligen. Efter den misslyckade sköljningen med saltlösning fick han vila en dag och leva på dropp, men idag var det dags. Och det vore inte min modiga man om han inte, trots redan existerande magsmärtor, gjorde detta utan knockoutpiller (jag med min ulcurösa colit gör detta årligen och måste bli sövd pga smärtan, så jag vet lite vad jag pratar om)
Därmed så har han också stirrat fienden i vitögat!!
En fin rosa knöl, inkapslad i tarmen, mitt i en tarmkrök Det senare är förklaringen på att han har totalstopp, eftersom knölen sitter just i en "hörna" och därmed stoppar upp väldigt effektivt.
Vad det är för knöl?? Ja, det är nu det svaret vi väntar på, cellprover togs både här och på andra ställen. Men vad farbror doktorn tyckte (han var väl sisådär en en 40 år yngre än Ralf), så såg resten av tarmen fin ut. Så det är visuellt sett väldigt koncentrerat till fienden i ringhörnan. Så nu är det en boxningsmatch med varsin coach i varsin ringhörna. Må gonggongen ljuda - here I come.
Ralf tar inte ut något i förtid, det vi ändå spelar på i väntan på besked är att
- han inte kräks
- han har inte blodbrist (trots redan pågående cellgiftsbehandling)
- att jag bestämt att jag inte tänker bli änka ännu på ett tag - och jag är är rätt envis av mig...
Om jag tog hon genom högdosbehandlingen för mantelscellslymfomet - så tänker jag inte erkänna mig besegrad av någon knöl - i någon form.
Dessutom har magsmärtorna minskat de senaste dagarna, tarmrörelserna här ändå ökat och han behövde inga smärtstillande förrän ikväll.
Men jag är nog rätt okoncentrerad. Vårt huvudkontor hade ALDRIG fått analysen av den enkla excellistan om jag varit i normal form - nu var det precis så hjärndött jobb som jag orkar med. Sedan lämnade jag plånboken på ett café i Solna centrum under ett telefonmöte och fick åka tillbaka och vara ödmjuk och tacksam innan jag åkte upp till Ralf på sjukhuset.
Men vad fan - vad är ett par plastkort mot ett liv!
Därmed så har han också stirrat fienden i vitögat!!
En fin rosa knöl, inkapslad i tarmen, mitt i en tarmkrök Det senare är förklaringen på att han har totalstopp, eftersom knölen sitter just i en "hörna" och därmed stoppar upp väldigt effektivt.
Vad det är för knöl?? Ja, det är nu det svaret vi väntar på, cellprover togs både här och på andra ställen. Men vad farbror doktorn tyckte (han var väl sisådär en en 40 år yngre än Ralf), så såg resten av tarmen fin ut. Så det är visuellt sett väldigt koncentrerat till fienden i ringhörnan. Så nu är det en boxningsmatch med varsin coach i varsin ringhörna. Må gonggongen ljuda - here I come.
Ralf tar inte ut något i förtid, det vi ändå spelar på i väntan på besked är att
- han inte kräks
- han har inte blodbrist (trots redan pågående cellgiftsbehandling)
- att jag bestämt att jag inte tänker bli änka ännu på ett tag - och jag är är rätt envis av mig...
Om jag tog hon genom högdosbehandlingen för mantelscellslymfomet - så tänker jag inte erkänna mig besegrad av någon knöl - i någon form.
Dessutom har magsmärtorna minskat de senaste dagarna, tarmrörelserna här ändå ökat och han behövde inga smärtstillande förrän ikväll.
Men jag är nog rätt okoncentrerad. Vårt huvudkontor hade ALDRIG fått analysen av den enkla excellistan om jag varit i normal form - nu var det precis så hjärndött jobb som jag orkar med. Sedan lämnade jag plånboken på ett café i Solna centrum under ett telefonmöte och fick åka tillbaka och vara ödmjuk och tacksam innan jag åkte upp till Ralf på sjukhuset.
Men vad fan - vad är ett par plastkort mot ett liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)