Trots att köksbordet är fullt med kemikalier, så har jag hostat och kräkts mig igenom de två senaste nätterna. Kl tre i natt var det dag igen, så småningom lyckades jag dock ta mig till fåtöljen framför TV'n.
Sedan blev det konstigt, men förmodligen en överreaktion av alla mediciner, jag kunde bara inte hålla mig vaken mer än någon minut och så gled jag bort igen. Och huvudet var helt bortkopplat, hur de än pratade på morgonnyheterna så fattade jag inte vad de sa, det var bara en kuliss. Så vid åtta beslöt jag mig för att ta bara en liten powernap. Dvs, benen vek sig och jag fick krypa in i sängen, kröp upp och svimmade på plats. Vaknade igen vid tolv, genomsvettig och panikslagen. Det tog en timme att ta sig upp, sedan tillbringade jag en timme med att få i mig filmjölk, kex och juice, medan paniksvetten strömmade. Undrar om jag inte fick ett ordentligt blodsocker dip, gårdagens skål med färdiggjord sparrissoppa var kanske inte tillräckligt för att hålla mig gående i ett dygn, om man betänker all morfin och kortison jag pumpat i mig.
Tuppade bort ett bra tag igen, tydligen har jag missat ett imponerande åskväder och storslaget spöregn - jag har inte hört något alls.
Ikväll borde jag äta - men vem orkar ta sig till Coop och handla i det här tillståndet? Och köra bil våga jag inte.
Jaja - kul är det inte alltid. Jag hatar den här jävla förkylningastman som tar med sig så mycket annat skit!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar