Så efter en sen morgon med frukost på balkongen vid nio, så tänkte jag ta en promenad. Egentligen en powerwalk, men efter lite samtal med en granne så blev det mer en natur- kultur- och fotografipromenad. Kom på att det var länge sedan (förra året) som jag hälsade på Herr Mus på Farstaviken 2:14...
För att gå till Farstaviken 2:14, går man först ner till Farstadal och Farstaviken, för att därefter ta naturstigen som heter Gottholmarundan. Därefter viker man av och tar Tjustviksrundan, där Herr Mus bor. Sedan går man Hålluddsvägen och Farstaviken och Farstadal hem.
Det visade sig att Herr tomte fått grannar. Först ut var Herr T.Roll - som även han prenumerar på Svenska Dagbladet. Samt att han har ett litet menageri av inneboende och mycket fancy solglasögon
Nästa och närmsta granne är myggen. Observer att de har fått en ringklocka att ringa på när de kommer på besök
Herr Mus var inte hemma idag - men prenumerationen på SvD kvarstår. Hans husdjur var dock lite trötta och Mercedesen förfärligt dåligt parkerad. Minus på det!!
Apropå husdjur, så har ju hästarna runt Tjustvik det förfärligt. Hemska hagar med gräs till magen, soliga gläntor omväxlande med skuggiga skogsdungar, bra träd att klia ryggen på, inte en sadel eller ett betsel inom synhåll. Huvvvaaaa!!!
Tänkte få en närbild på den här kamraten, men när han upptäckte mina ränker, vände han snabbt åt andra hållet. Surkart
Egen ö i Farstanäset.??
Segelbåten längst bort är min vindindikator när jag kör över Farstanäsbron. I motsats till Le Sacre Du Printemps ligger hon alltid med näsan rakt i vinden, så jag vet alltid från vilket håll det blåser. Viktig information - inte.
Har jag berättat om Artipelag? Värmdö Kommun har ju turen att ha tre entreprenörer som på ålderns dagar placerar sina förmögenheter i projekt i allmänhetens tjänst. Med vår fantasifattiga kommunledning som bara kan bygga höghus i ett brukssamhälle - för det har man gjort på andra ställen - tackar vi ödmjukt för detta.
Så BabyBjörn's grundare lade sina visioner i Artipelag - en konsthall för Contemporary Art och med förstklassig restaurang. När jag först hörde om idén trodde jag att han var galen - vilka skulle åka ända ut till Hålludden mot Baggensfjärden för att gå på museum?. Såååå fel jag hade och har. En publikmagnet!
År två av dess verksamhetsår - byggdes The Boardwalk - en jättevacker trägång runt hela udden, drygt en och en halv kilometer genom skog och vid vattnet. Den passerar också gästhamnen han byggt och Waxholmsbryggan där båten från Stockholm lägger till och lassar av fler besökare.
Den ringlar så vackert, om än blygsamt kuperat och årets nyhet är att det på vissa ställen var lite ljudeffekter med "konstiga ljud". Först trodde jag i min naivitet att det var något som skulle roa barn på besök, men insåg att det antagligen är en del av någon installation.
Och så sakta smyger konsthallen fram. När jag såg ritningarna och sketcherna under planeringstiden, såg det ut som en stor betongklump.
Men om man följer direktiven och besöker huvudkontoret får man bättre bild av visionerna
Och sämre huvudkontor kan man väl ha???
Och ju längre man går, desto bättre förstår man arkitektens vision om hur betong och träfasader smälter in och stiger fram ur den karga skärgårdsnaturen
För att till slut visa sig i sin fulla prakt. Utsikten från takterassen? Trots att det är innerskärgård - Oh My God
Naturligtvis finns det lite konst placerad runt om. Så här kan jag också känna mig i den här miljön
Den här frigolitskapelsen ligger nere vid gästhamnen och är väl mer en representant för Samtida Konst
Vare sig man tar en sillmacka eller tillåter sig den stora lunchbuffen (den är inte gratis men ack så vällagad) så har man den här utsikten från restaurangens veranda. Sa jag att det är en försklassig chefskock? Sa jag att det är mycket servicevillig personal som håller buffén väl i skick trots anstormningen?
Jadå, första gången jag var här trodde jag för någon minut att det var någon som stod där och tittade ut.
The Boardwalk till vänster. I år hade man också anlagt The North Walk.
Så då var jag tvungen att stappla den också - som tur var är den inte så lång
Men där den tar slut, lockar naturstigar in i lummigheten. Men nu började mina ben vackla och jag hade en sisådär fyra kilometer hem
Dina älsklingsbär, älskling, jag åt dem med en hälsning till dig (fast det var inte så många kvar, någon kärring hade väl varit där och försett sig)
PUH! Det blev 1,4 mil drygt idag, vilket känns i mina vrister och vader. Skulle bara ta en liten promenad var det, ja. Men upptäckarlustan tog över. Kilometertiderna skyller jag på fotografering och naturscenerier son skulle betraktas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar