Väntans tider

- fast inte på något positivt. Många säger att begravning är ett skönt steg, ett avslut, ett farväl, en möjlighet att gå vidare. Det har jag själv sagt många gånger, det sade jag på begravningsbyrån, när jag försökte få begravningen att ske snabbare. Jag vill ha ett avslut!!

Det vill jag inte alls det. Jag vill att det ska vara som vanligt. Att Ralf sitter i soffan och tittar på när jag snurrar runt och vattnar blommor och småstädar. För det är vad jag gjort ikväll, vädret lämpar sig inte för utomhusaktiviteter. Eller det kanske är det det gör. Ut i stormen och låt vinden blåsa igenom kropp och själ.

Har roat katterna med dammsugning, har vattnat mina blommor och örtkryddor. För de som förra helgen tyckte att det var förfärande många krukor, kan jag meddela att förekomsten av röd basilika kommer iallafall att vara sparsam i kryddlandet. Den gillade inte omskolningen något vidare. Tvättade badrumsgolvet, vilket var en rätt patetisk tillställning, med en blandning av stilla tårar och hysteriska gråtattacker. Varför nu just badrumsgolvet skulle framkalla detta. Och med Bob Dylan i hörlurarna från min nyladdade Ipod. För när "någon" bara talade om att den inte synkar automatiskt, var det ju ingen större match.

Jag skiter i vädret, det blir att kura skymning i soffan med ett glas vin och den oförskämt dyra räkmackan jag köpte i Sickla. Måste lära mig att titta på prislistorna.

Fast jag sitter i Ralf's hörna. Hellre det och titta på min tomma hörna, än att sitta i min hörna och titta på Ralf's tomma hörna

Nej, det går inte bra!!

Med min nya Ipod. Laddade ner flera CD's igår så fint - men hittar ingenting i den där lilla platta manicken....

Idag fyller äldsta barnbarnet år. Tänk, idag är det 27 år sedan farfar blev farfar för första gången. Det var då han började citera Calle Schewen tämligen ofta "jag är som en pojke, fast farfar jag är". Han gjorde det varje gång vi andra muttrade över att han inte betedde sig helt vuxet. Farfar var stolt över att vara en lekfull farfar! Barnbarnens mamma hissnade ibland över lekarna, t,ex när farfar stod i hallen på Kungsholmsgatan och med ett stort tjohej bollade barnbarn i luften så att de under stort jubel landade med ett stort splash i vattensängen inne i sovrummet. Inte förvånande att den sprack vid ett otal tillfällen.

Hursomhelst - grattis Jesper, må din dag idag bli fantastisk!!! Tyvärr får du nöja dig med ett grattis från enbart plastfarmor i år.

Jesper 1985 på sin ettårsdag. Av farfar fick han en batteridriven motorcykel (finns i tidigare inlägg), av morfar fick man en potta! Oavsett, att fira ettårsdag tog på krafterna och det var skönt att ta en vilopaus och bli serverad en glass av plastfarmor

One day more -

more one day, sjunger man i Les Miserables, en opera som Ralf avgudade efter att vi såg den på Cirkus. Jag tycker också om den, väldigt mycket.

Men visst känns det som att man sniglar sig framåt en dag i taget. Och enligt alla som vet, så får man fortsätta så ett mycket bra tag framöver. Tårar tar aldrig slut.

Min filosofi är att vara så fysiskt och psykiskt uttröttad som möjligt, så det är tempo på jobbet (det behöver jag dock inte hålla själv, det finns kollegor och system som ser till att jag står på tårna hela tiden). Sedan hem, mata katter med blötmat, och nu när vädret är som det är, så är det ut och trädgårdsarbeta. Igår och idag har jag väl sopat sisådär ett ton grus från föreningens gräsmattor (och en kvarts ton cigarrettfimpar).

I går pratade och mailade jag med prästen, och kantorn har godkänt vårt musikval. Så nu blir det Dire Straits på kyrkorgel. Ska bli spännande att höra resultatet - om jag nu är i det tillståndet att jag kan lyssna överhuvudtaget. Det fanns en del missar i deltagarlistan från begravningsbyrån, men med lite samtal har vi samlat ihop vilka som kommer. Och jag är stolt och hedrad och glad för Ralf's skull - det kommer över femtio gäster. Flera ungdomar, kamrater till barnbarnen som växt upp med Ralf under hockeyturneringar, konståkningstävlingar och sommarseglingar.

Det är ett gott betyg, tycker jag.

Imorgon ska jag tvätta bilen och göra den fin, bestämma vad jag ska ha på mig och köpa handbukett utan att bryta ihop i blomsteraffären.  Men först ska jag jobba!

Historien upprepar sig

Plastfarmor har - till priset av en lunch på Shanti - köpt en Ipod. Hon ska ladda ner Itunes ikväll hemma.

Kan historien om elektronik nu upprepas inom familjen? Förmodligen - men traditioner ska efterlevas..........

Att samla kraft och mod

När Marie från Hematologen ringde till Ralf's mobil en ödesdiger dag i oktober och sade att mantelcellslymfomet var tillbaka, åkte vi och satte oss på ett café och tittade på varandra. Till slut sa min man "ja, då är det bara att samla kraft och mod igen, då"

Det är det jag gör den här veckan. Samlar kraft och mod inför en fredag som jag fasar för. Försöker visualisera några av de kritiska punkterna av begravningsakten för att förbereda mig. Skickar mail till prästen med lite mer information och antalet gäster. Mailar med begravningsbyrån om gästlistan och musiken och kantorn och prästen och psalmerna och stämmer av att alla är överens. Skickat in begäran till Länsstyrelsen om spridning av Ralf's aska. Planerar in när jag ska hinna tvätta bilen och dammsuga ur den, och att inte glömma köpa handbukett (några veckor till, så hade jag kunnat plocka vilda vårblommor, det hade nog Ralf uppskattat mer). Funderar på vad jag ska ha för kläder.

Och skrivit surt brev till läkaren på Carema på Saltsjöbadens sjukhus som skrivit brev till Ralf den 22 mars, med början Bäste Herr Holm och ska ha betalt för näringsdrycken vi fick vänta på en vecka, för att apoteket var så nonchalanta. När jag äntligen fick den var det försent, så apoteket fick tillbaka 11 1/2 flaska den 13 mars. Nu vill de ha 1253 kronor för det äventyret.

Fick ett mail med vackra djurbilder av Lynelle - får kanske bli bildtemat ett tag, jag ids inte fotografera så mycket numera.

Dear John-breven och värkande benhinnor

Den som kan sin krigshistoria, vet vad som menas med Dear John brev. Ungefär så känns min brevodyssé också till alla som ska ha brev med likalydande ordalag "då Ralf avled 12 mars, avslutas härmed osv osv osv".

Idag tror och hoppas jag att de var de sista breven av den typen som jag behövde skriva och att allt nu är avslutat, vad gäller just den detaljen. Ja, förutom vissa försäkringsbolag som inte nöjer sig med ett brev med bifogade registerutdrag och intyg, utan ska ha sin egen blankett ifylld - med kopior av registerutdrag och intyg bifogade. Bra för pappersindustrin.

För att tillfriskna något från gårdagskvällens festivitas (man är ju inte så ung längre), tog jag mina stavar och gick ut. Gick via Coop och postade Dear John breven, via återvinningsstationen med två kassar och sedan runt det nya industriområdet och Farstadal och hamnen. Med extremt värkande benhinnor. De har gjort sig påminda efter gårdagens promenad, ett tecken på att jag inte tränat sedan i januari någon gång. Men det är bara att bita ihop, även om det idag blev drygt 9200 smärtsamma steg - i långsamt tempo.

Det är Vårruset som gäller! I år ska vi tydligen tävla som lag, det hände medan mitt liv var fullt upptaget av andra prioriteter, men jag får vara med iallafall. Så nu har vi en personlig tränare i laget som skrivit träningsschema för oss. Den innehåller styrketräning också. Jag trodde vi bara skulle springa - eller i mitt fall - gå 5km. Men det är tydligen dödligt allvar nu. Och det är väl bara att hänga med, man kan ju inte vara den som förstör för laget.

Men den här veckan är det nog bara gåing som gäller för mig, måste få lite kondition och lite tempo i benen. Nu tar kilometern 12-13 minuter och det måste ner under 10 minuter till att starta med. Inom en vecka eller så.

Har skolat om "några" citronbasilikor också. Har jättemånga kvar, men måste hitta var jag ska ställa dem. Hmmm. Fröplanterade 12 krukor med mejram också, intelligent nog så hällde jag ut alla frön ur påsen i en BLÖT hand. Kan säga att det blev lite komplicerat att få ett tiondels millimeter litet frö att flytta från en blöt hand till blöt jord. Många knep blev det, men nu är de flesta där.

Är lite rastlös ikväll. Måste nog starta ett projekt av något slag för att undvika en ny "det här händer inte mig" kollaps

Va're fest eller nå't

En stilla familjemiddag - och huset ser ut som en orkandrabbad krigsskådeplats. Bezzie suckar lite över det kaos hon vaknat upp till.

Jag hade tidigare under dagen en ambition att för en gångs skull fotografera det dukade bordet och gästerna, men i hastigheten glömdes det.

Jag har också lovat att om jag bjuder på middag någon mer gång, så blir det inte med tre olika varmrätter. Den uppgiften kändes något övertung ett tag på eftermiddagen, särskilt när jag upptäckte att jag inte längre hade någon att delegera potatisskalningen till.

 Ljudnivån var hög, trots att den mest pratglade av oss saknades - djupt och innerligt. Men han bjöd ändå på ett antal underhållande historier under kvällen, när hågkomsterna rann på.
Det blev en orgie i gamla fotografier, för jag skulle visa ett barnbarn "hennes" låda med bilder. Vilket gjorde att alla - en gång så noggrant - sorterade fotografilådor och ännu inte sorterade album åkte fram och visades runt. Finns nog några timmars städjobb att göra för att sortera ihop dem igen.
Bezzie och Magou tackar för att detta upptog gästernas uppmärksamhet, eftersom Jennie var med i sällskapet. De höll noga uppsikt mot duschen, ifall diskussioner om kattbad skulle uppstå.

 Katterna har intagit sedvanlig dagen-efter ställning. Fast - så här ser Magou ut mest varje förmiddag. Fast vad det är han ska anteckna - eller har antecknat - vet jag inte

 Bezzie hjälpte iallafall till med att städa, under mycket högljutt kommenterande. Men sedan föll även hon ihop av utmaning. Sedan bilden togs har hon nu lyckats knöka ihop sig dubbelvikt bakom PC'n. Vilket gör att snart räcker inte skrivbordslådan till som säkerhet för fallande PC.

I övrigt är hälsotillståndet sådant att man inser att den där sista vinflaskan kunde lämnats oöppnad, och att jag antagligen pratat en massa. Men Tony och jag blev iallafall överens om att vår präst får det inte lätt - en mer ostrukturerad samling historier i ostrukturerad oordning och med ytterst skiftande innehåll, har hon nog aldrig presenterats tidigare.

Och inget kalas utan kras, men det var värdinnan själv som lyckades vifta lite mycket med sina långa armar. Ber om ursäkt och tack för dammsugningen.

Tack alla för att ni kom, och för sällskapet!

Nu är dom på gång igen..........

Välkommen att delta i årets mest dramatiska, 24hrs nonstop, liveshow. Släng dig i väggen, TV4 - ni har inte en chans. Vi trogna tittare glömmer aldrig förra årets drama när åtta blev tre - tack Annika för korrigeringen. I år är dessutom upplevelsen dubblerad.

Varning - detta kan bli en besatthet dygnet runt........

http://birdhouseinliatorp.blogspot.com/

Besök igår

Igår när jag kom hem, så städade jag lite inför lördagens besök. Men jag börjar fundera på om jag inte haft besök under fredagen också, när det var tomt hemma.

En kort med gamla samlarböcker och alla papper till båten, var utdragen ur bokhyllan och stod halvvägs ut på golvet

Och vid läshörnan låg det en uppslagen deckare på golvet. Måns Kallenfeldt, inte någon av Ralfs favoriter men han har dock läst dem

Hmmm, något du vill säga älskling??

Prästen

Idag har jag och Tony träffat Camilla, "vår" präst som ska jordfästa Ralf. Hon har fått sig till livs många, många historier. Igårkväll skrev jag ner två A4 sidor med ord om Ralf, en övning som orsakade hysteriska tårar, hyperventilering, omplantering av basilika i mängder och kollaps i soffan. När jag vaknade ett par timmar senare hade Bezzie hittat en perfekt sovställning ovanpå mig, så jag var tvungen att ligga kvar i min obekväma ställning två timmar till för att inte väcka henne. När hon väl flyttade på sig var jag tvärvaken.

Under mötet med Camilla slipade Tony bort mina mest tårfyllda berättelser med lite mer humoristiska sådana. Men jag nekar fortfarande till att Ralf skulle ha sparkat bort ekolodet i segelbåten i ren ilska, det borde jag ha kommit ihåg....................

Nu väntar vi bara på kantorns bekräftelse av våra kanske lite annorlunda musikval.

Jag fick skjuts av Tony till jobbet och tyckte att jag ändå hade klarat av morgonens övning med någorlunda heder i behåll och med bara fem näsdukars åtgång. Tills Tony åkte och jag stod utanför jobbet utan plånbok. Utan passerkort, utan rikskuponger, utan pengar, och framförallt utan SL kort att åka hem på. Så det blev att låna bil av snäll arbetskamrat, åka hem och hämta plånboken och sedan tillbaka till jobbet. Då gick jag på lunch, dagen var ändå förstörd. Och jag var väl inte så ihopsamlad som jag inbillade mig.

Imorgon kommer alla horderna, plus Barbro och hjälper mig att rensa frysen. Storhandlade just innan Ralf blev inlagd i januari. Så imorgon blir det hjortfärsbiffar, älgfärslimpa, lammfrikadeller i tomatsås med kummin, potatismos med purjolök, ugnsrostade rotfrukter med ört- och vitlöksyoghurt och svamppytt. Har städat ikväll och planterat tre sorters chili. Måste hämta mer krukor i förrådet imorgon för omplantering av  - just det, basilika!!!!