Apropå inlägget nedanför

drömmen om ett eget hem - i lagom storlek! Det hittade vi i Vadstena redan 1999

Korrekta prioriteringar?? Jajamensan!!

Äldsta sondottern ska äntligen, som sista kycklingen i barnbarnskullen, få flytta hemifrån. Visst kommer vi alla ihåg den där första skälvande tiden med nyaste lägenheten, möbler, husgeråd, prydnader, gardiner, vardagsrutiner, självständighet. Och så lång listan var för vad som var nödvändigt och hur skulle man prioritera.

Jennie är en förståndig flicka - hon prioriterar helt korrekt. Det första som köps till det nya hemmet är en liten Birmakille på 16 veckor. Förståndiga, ekonomiska personer må rynka på näsan. Jag hejar på Jennie (och Kaneda) - helt rätt prioriterat!! Vad är ett matbord mot en ullig, gullig, fjunig kisse.

Välkommen liten Mino, bilder kommer nog så småningom som jag kan få låna och visa här

Farfar's tokfia - jodå, hon har körkort idag!

Nej, jag är inte arg

- bara förbannad. Ska det vara så j-a svårt att installera en trådlös router Nu har jag försökt installera flera gånger, och då hoppar den f-e installationsguiden över instruktionsboken, som jag kunde slå upp igår - men nu finns den inte. Likaså avslutas det hela med ett hurtigt "Windows söker efter problemet" efterföljt av "det är ett problem med installationen, programmet stängs" Goddag yxskaft.

Sedermera avslutas installationen med Ring gärna Belkin , så hjälper vi dig. Fast telefonnumret som visades igår vid första försöket - ja, det visas ju inte.

De vet väl med sig att de skulle bli nedringda om de vågade visa ett telefonnummer......................

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Dessutom går det åt helvete på jobbet också, så livet leker å det mesta just nu. Toleransnivån är låg....

Up yours, Mr Belkin

Idag har jag investerat i en trådlös router - inte gratis direkt.

Såg jätteenkelt ut på bilden - sätt i elnätskabeln, sätt i internetkabeln, läs in CD'n.

Fungerar?? Inte då!!!

Skitsystem!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Drömtillvaro

Drömverksamheten har varit hög igen. Inatt, när jag kom upp till sjukhuset och in på Ralf's rum, levde han igen. Läkarna var minst lika förvånade som jag, men påminde mig om att minsta luftrörs infektion (Varför just en sådan) skulle vara livsfarlig. Ralf var klar och redig, inte så förvirrad som han var sista dagen (dagarna enligt sönerna, men det blundar jag för). Men ont hade han. Hoppas jag att han slipper ha nu, iallafall. Men som en politiker som var där lät meddela, en vårdplats kostar ju iallafall en 18-19000 kronor per dygn, så du får ju inte räkna med att vi håller honom vid liv hur länge som helst.

Sedan kom Barbro och Naima och någon mer dam upp, och Barbro och jag tog en promenad. Där Barbro utgöt sig över att hon nu kommit på sina barn med hur de gjort hennes dator svårare att hantera. Barbro går i datorskola hos barn och barnbarn och har just lärt sig att skriva sina första mail, så det kommer nog därifrån. För Barbro's barn gör inte livet svårare för henne, de bär henne framåt i guldvagn.

Inte underligt att jag vaknar flera gånger per natt och har svårt att somna om. Häromkvällen knackade det i väggarna, min bilnyckel och mina solglasögon finns ingenstans och i morse när jag skulle logga in på min privata dator innan jag började jobba, var jag inloggad på Ralf's sida. Bara sisådär, liksom......

Igår plockade jag iallafall årets första smultron och provåt med en hälsning till honom som älskade smultron över allt annat. Men vad är ett smultron mot hela grässtrån fulla!!

Från min horisont sett

lutar Nämdöfjärden åt höger, söderut

 Finns det olika sorters dårar

 Var det badbart i vattnet - tre gånger. Måste ju inviga min nya baddräkt - första gången på sisådär en tio år jag vågat köpa en tvådelad baddräkt igen

Jag har en teori!

Om det nu är som alla tror, som tror på någon form av religion, att man blir en ängel - ja, då måste det blivit förfärligt fullt i stratosfären. Jorden är ju redan överbefolkad, så här finns ju inte plats, även om vi behöver många fler änglar just här.

Men stratosfären kan ju inte direkt ta emot hur många som helst heller.

När man i sitt jordliga liv föreställer sig änglar, så ser man ju dem i sin egen storlek. Men eftersom det måste finnas väldigt mååånga änglar (jag känner rätt många) så kanske för att få plats, är de inte i mänsklig storlek, utan mer i Tummelisastorlek. Då blir det ju mer plats.

Då kanske Ralf får plats på en gren i sitt syrenträd utanför porten och kan sitta där och vifta med tårna varje gång jag kommer hem - precis som han gjorde som busgrabb i Hammarby i sin barndom. Ja, då kom ju inte jag hem och inte var det ett syrenträd heller. Men liknelsen liksom, då.

Och så kan han vinka lite när jag går förbi.

En sak är säker - när jag ansade syrenträdet häromkvällen var det väldigt många avbrutna grenar. Och med hypotenusan på kvadraten, även i Tummelisastorlek borde min kära man vara rätt så hyfsat tung. Han tog liksom lite plats - fysiskt och psykiskt.

En annan sak är också säker. Nu har jag tre dagar i rad blivit bjuden på alkohol hos olika grannar på deras uteplatser. Måste jag sluta med, annars får jag dåligt rykte inom en snar framtid.................

Patetiska bevis

på mitt själsliga tillstånd hittade jag igår. Att man skriver att-göra listor på jobbet är väl inte ovanligt, med tanke på stressnivån och arbetsbördan.

Men hemma vid hemmadatorn har jag också haft en liten arbetsbok liggandes, för enklare anteckningar. Nu är den full, så innan jag skulle slänga den bläddrade jag snabbt igenom den för att se att jag inte missat något. Och hittar då de mest patetiska att göra listor även för hemmalivet. De innehåller sådana självklara saker som "städa badrummet", "stryktvätten" (den ligger fortfarande kvar), "plantera kryddor" och annat som egentligen ligger mitt framför fötterna på mig och är självklara.

Men när jag vaknat varje helgmorgon med panik i hjärtat och omedelbart planerat vad jag ska göra idag för att hålla mig fysiskt sysselsatt och tankarna borta. Då blir det att göra listor - annars springer jag bara mellan halvgjorda sysslor och får ingenting klart. Mer koncentration än så har jag inte - även om det gäller så enkla och självklara saker som ett smutsigt badrum. Det kan man ju glömma i samma ögonblick man går ut därifrån och får syn på något annat man kan göra.

 Å andra sidan, så behövs det inte så stor äggkastrull numera, när man kokar sitt ensamma frukost ägg. Smörsmältaren duger bra...

Nu ska denna dator loggas ut och jobbdatorn loggas in.Några av oss är portföbjudna på jobbet de närmsta två dagarna, då de reparerar luftkonditioneringsanläggningen och ska riva taket ovanför våra skrivbord. Så det blir till att jobba hemma i två dagar nu. Förfärligt otursamt.....

Sommar på balkongen

Ja, alltså inte säsongen sommar utan radioprogrammet "Sommar". Har efter en hel dags ärenden - jag som skulle skänka min arbetsgivare en massa timmar - sitter jag på balkongen och lyssnar på gårdagens premiär med Mark Levengood.

Nu visar det sig att jag har inte trådlös router, men har hittat en lååååång datakabel som räcker från modemet i ena hörnan av lägenheten till andra hörnan där balkongen är. Dessutom tänkte jag ställa laptopen någonstans mitt i så att jag kan göra andra saker samtidigt - men högtalarna på min laptop är allt annat än kraftfulla.

Så jag tvingas sitta i solen på balkongen med lite överbliven Skagenröra, vildsvinssalami, två kelsjuka katter och lyssna på den gode Mark. Och som ytterligare sällskap, ett glas vin.

Och igen - varför denna hausse runt Jonas Gardell när Mark Levengood finns?? Han är i sin underfundighet så fantastisk, det är nästan, men bara nästan, som att få höra min stora idol Tage Danielsson. Inget Sommar slår hans sista Sommarprogram.

Jag har skrivit ner ett antal Sommarprogram i kalendern, hoppas jag kommer ihåg att kontrollera kalendern även när jag har semester. Kalendern ligger ju i min BlackBerry där alla mina jobmail också finns, så helst vill man ju glömma att den apparaten finns.

Nåväl, här är min lsita

2 juli: Henke Larsson
7 juli: Sven Nylander
11 juli: Carl Gustav Wachtmeister
15 juli: Ulf Brunnberg
17 juli: Carl Bildt
24 juli: Jan Carlzon
26 juli: Pia Sundhage
27 juli: Kjerstin Dellert
2 aug: Leif Mannerström
5 aug: Patrik Sjöberg
8 aug: Vicky Van Der Lanken
12 aug: Johan Westin
16 aug: Anne Olivecrona
17 aug: Bengt Palmers
20 aug: Gitte Norby

Missar man dem live, kan man ju lyssna på nätet (vad kostar en trådlös router och är de svåra att installera??). Man ska tydligen kunna ladda ner dem också, till exempel till sin Ipod, men jag har misslyckats. Något barnbarn som läser detta?? Varsågod och kom hit!!

Vad kostar en trådlös router????????????????

Jobbe?

Jo, jag spelar inte på Keno, så jag har jobbat idag. Å andra sidan så har jag själv ställt till röran som råder, så vem är mer lämpad än jag själv att reda upp den. Till våra IT-konsulters förtjusning, eftersom det praktiska arbetet faller på dem.

Jag hade planerat så bra. Eftersom felsökningen inte kräver, iallafall i steg ett, mer kvalificerat arbete än att plocka fram ett antal underlag och skriva ut dem, så tänkte jag att det kan jag göra medan jag lyssnar på säsongens första "Sommar" och Mark Levengood. Ha!!!! Den brandväggen vi har på jobbet är extremt effektiv. "Ljudet fungerar inte" var allt svar man fick.

Så nu lyssnar jag på Mark Levengood från P1's hemsida och försöker skriva samtidigt. Går så där - men början på programmet lovar mycket gott.

Istället plockade jag fram min Ipod, pluggade in hörlurarna och började trycka på "print" fler gånger än jag vill veta. Samtidigt som jag lyssnade på Cornelis Wreeswijk. Problemet med Cornelis är att det är så förfärligt mycket, blues, jazz och sångglädje så det är svårt att inte sjunga med. Nu är ju inte min sångröst sådär välutbildad, liksom min tonsäkerhet, med hörlurar i öronen blir det inte bättre. När man då sitter i ett jättestort, jätteöde kontorslandskap alldeles ensam gäller det att inte brista ut i allt för stora sånguttryck. Man vet ju aldrig när Securitasvakten kommer på sin runda, och man vill ju inte skrämma livet ur de små liven, när de nu har fått ett sommarjobb.

Nåväl, det kom aldrig någon Securitasvakt, men Cornelis bjöd på många tänkvärda ord, som ibland sliter i hjärtat, ibland läker själen. Men jag håller med honom i Turistens klagan - så länge det finns ungar så finns det hopp. Lite ologiskt mitt ibland allt annat. Sedan spelade jag Ella Fitzgerald och det är inte alltid bra för en värkande, sörjande själ.

Min främsta fundering just nu är när man slutar ha dåligt samvete? För varje steg jag tar för att försöka hitta mitt eget liv och mina egna rutiner, så värker samvetet. Den här sången tyckte Ralf om, Ralf hade tyckt att det var mysigt att sitta på en uteservering på Götgatan ochdricka en öl och titta på folk, när solen sken. Fast just idag hade det inte varit aktuellt, för då hade vi inte varit på Götgatan och druckit en öl. Vilket "Ångbåtsblues" påminde mig om. Dessutom - efter 30 års samvaro så är det svårt att hitta egna rutiner - vi har liksom gjort det mesta tillsammans. Och för Ralf var tillsammans ledordet i ett förhållande - man gör allt tillsammans.

Igår körde jag Barbro till Gnesta, men innan vi stack iväg släppte vi in städerskan i hennes gamla lägenhet som hon nu lämnar efter 36 år. Utanför porten stannade Barbro upp och tittade på en blommande jasminbuske med orden "det har jag aldrig sett - jag har aldrig sett Stockholm i sommarskrud, för vi har alltid varit i Värmland då".  Det är samma känsla jag försöker inbilla mig, fast i vårt fall är mantrat "det gjorde jag aldrig, för vi var alltid ute med båten varje helg och semester". Tro mig, det var underbart, så länge Ralf var frisk och orkade, och vi har haft fantastiska stunder. Jag saknar dem så bittert. Just därför försöker jag nu koncentrera mig på det jag inte gjort för att vi alltid var ute med båten. Som ersättning.

Fast med ett annat språkbruk kan man kalla det substitut.

Nåväl, jag slipper iallafall ha dåligt samvete över att jag jobbade idag. Och imorgon, för den utprintade högen med felaktigheter ligger i en kasse i hallen och tittar uppfodrande på mig varje gång jag går förbi

Att sova middag i förpiken var en favoritsysselsättning, iallafall de sista åren av båtlivet