Eklektisk

kallas det med ett fint ord när man inte kan hålla sig till en inredningsstil, utan blandar friskt.

Mitt vardagsrumsfönster har blivit eklektiskt, jämfört med alla andra stilar som finns här hemma

Nu har jag fått för mig att de blir ännu mer eklektiska med mörklila gardiner...........

I onåd

Matte har levt i och ur resväska under veckan, med ett par dagar i Brighton och ett par dagar i Amsterdam.

Bezzie har levt på privat lyxpensionat i Västertorp och har egentligen ingenting att klaga på. Lik förbaskat blängde hon surt i ett par timmar igår när jag hämtat hem henne, innan hon lade sig tillrätta i soffan.

Fostermatte i Västertorp fuskar lite och matar fåglarna på balkongen, en procedur som tillhandahållit mycket god underhållning. Fåglar tre decimeter från näsan liksom. Att stackars Barbro sedan möblerat om alla fönstren och lagt filtar överallt för att fröken skulle ligga varmt och bekvämt är ju överkurs.

Hemma är det en tjugo meter upp till utfodringsplatsen, men det går ju nödtorftigt att spana på fåglar hemma hos matte också

Särskilt som det mest är stora fåglar hos matte, kråkor och skator vandaliserar min utfordringsplats för småfåglar. Kan man sätta upp förbudsskyltar.

I veckan kom det mailet jag fasat för, påminnelsen om att kära Carina skulle fyllt år på tisdag om inte cancern velat annat. Jag har nog tänkt att ta bort henne från den website jag använder för påminnelser om födelsedagar, men inte orkat/velat. Fortfarande kan jag inte förstå hur och varför en enda familj kan drabbas så som de drabbats.

Den 6:e är det begravning, då två unga sondöttrar ska begrava sin mamma. Det blir min första begravning efter Ralfs, så det blir att ta ett djupt andetag.

Och allt sammantaget river i saknaden efter Ralf. En allvarligare diskussion med gubben i månen vid minneslunden igår, samtidigt som jag tände ett ljus, var av nöden. Dessutom var jag sur på gubbeni månen, som visade sig i all sin prakt över Amsterdam, men vägrade vara sällskap under flygturen hem.


Nu ska jag åka till jobbet, hade förberett ett projekt så noga veckan innan jag åkte, beställt support från två olika IT partners, kontrollerat tidslinjer och accesser - och i fredags vände kollegorna 180 grader och bestämde sig för en helt annan process. Så det är bara att börja om från början igen....... För det ska ju göras inom samma tidslinje liksom.

Bezzie hämnas hårt på matte genom att demolera mattes blommor. Men det ingår väl i hela bilden, liksom..............

Bara lukta lite - oooohh luktar gott - smakar lika gott?

Skulle jag?? Äta pepparfrukter??

 Det KAN bara inte vara mitt fel att den helt plötsligt ramlade ner -bara alldeles så där av sig själv liksom.

Stillsam avslutning på dagen

Tony har ingen större känsla för det är med helgen - annat än om det ger några extra båtdagar, vare sig det är arbetsdagar på land eller festardagar till sjöss.

Förra året bjöd han kamrater på middag på Allhelgonadagen. Startade med att göra grunderna till Per Morbergs Bouef Borgouingon och åkte sedan till systemet för att köa gott rödvin till. STÄNGT!! Varför det? Vadå alla helgons dag?? Det är väl bara för religiösa?? Som tur var kunde han länsa dotterns vinförråd.

I år skulle vi åka till Sea&Sea och köpa presenning till min båt. Jag kastade försiktigt fram att de kanske har stängt idag, det är ju helg. Äh vadå helg - vad fan de har ju STÄNGT!!! Varför det.
Så vi tillbringade 45 minuter med att hemsöka byggvaruhusen i Alby, dock utan resultat, för vi hittade ingen presenning.

Men vi - dvs Tony - satte upp täckställningen i alla fall, och jag har åtminstone hjälpt till. Lite duktig flicka.

Men jag som är troende ateist, jag avslutade sedan med min kyrkogårdsrunda. Men NÄSTA år  ska jag ta tunnelbanan till Skogskyrkogården, det tog typ en timme från Globen till Skogskyrkogården. Eller åka dit mitt på dagen.

Det är något trolskt med novembermörker, tiotusentalsljus och andaktsfulla människor, ja i alla fall de flesta. Beteendet på Skogskyrkogården hos en del är mer en blandning av månglarna i templet och gycklarmarknad.


Kameran låg hemma, mobilen är väl inte bästa verktyget. Muren runt minneslunden får en ny dimension just på Allhelgona, när minneslunden är full av ljus redan.

Här brinner det ett ljus för min älskling för tredje året i rad. Man helas lite i själen för varje gång, istället för att hejdlöst gråta för att han inte finns, kan man plocka fram lite tacksamhet att han levat och ville dela 30 år av det livet med mig.

.

Det här lilla spöket var minimalt förtjust i dagen  - matte åkte vid tio och kom hem strax före sju. ENSAMT och HUNGRIGT och ÖVERGIVET och TRÅKIGT

Idag har jag inte haft tiiiid att hjälpa matte,

fast hon jobbat hemma.

Jag har haft mycket viktigare saker för mig - sola i soffan till exempel.

Det gäller att passa på medan det finns någon sol....

Längre säsong hade gett snyggare stilleben??

Jag  - och tomatplantan - hade behövt en lite längre säsong.

Dessutom hade stillebenet blivit lite snyggare om jag sparat den enda mogna, knalloranga tomaten. Men den åt jag upp

Dessutom kan jag inte bestämma mig vilken som är snyggaste stillebenet..

Sedan får jag dåligt samvete över så konstiga saker. Under de år vi bodde här tillsammans så odlade jag aldrig någon tomat för jag trodde inte att min nordväst balkong skulle vara bra för det.
Nu fick jag en planta av grannen som frösått för många plantor - och den har växt över halva balkongen och levererat och levererat och levererat. Stackars Ralf, han hade med glädje levt på tomater hela sommaren om han fått smaka de här läckerheterna. Så dumt av mig.

Först dåligt, sedan dåligt, sedan bra

När hösten (?) började göra sig påmind, flyttade jag in klöstunnan eftersom jag tyckte det var synd att den skulle stå ute på balkongen och bli fuktig och möglig.

Dåligt, dåligt, dåligt tyckte husets härskarinna. Som tillbringade ett par dagar med att sitta ute på balkongen och beklaga sig över sin förlorade utsiktsplats.

Nu är placeringen så godkänd och så utnyttjad så matte får inte ens sängkamrat alla nätter.  Har smugit upp ett par gånger då det varit tomt i husses säng för att bara se ett svart knyte och en lång svans, båda i djup sömn, högst upp på klöstunnan...

Utsökt utsikt över grannens uteplats, taket på cykelförrådet, rönnbärsträden - och kolstrastarna och sidensvansarna..

 Yeeehai, klöstunnan är perfekt placerat inför vintersäsongen

Lite synd att min fågelmatningsplats är ända uppe vid skogskanten - hon skulle ha jättekul om de fick mat på taken till cykelförrådet. Men då blir det nog grannklagomål.

Efter en liten tur till Åkersberga med två sondöttrar och en pojkvän (alltså sondotters pojkvän) blir kvällen lugn och kontemplativ. Hann ävenmed en snabbis till annan sondotter och överlämna födelsedagspresent - även om jag missade tårtan.

Imorgon ska jag ha bostadsrättsföreningsträff med lite äldre gentlemän för att försöka inspirera till mer frivillig skötsel av markerna.

Att ta sig i kragen

Så trist att hamna i det här mjukvåta träsket av nedstämdhet och blöthet. Så lite krävs för att hullingarna ska gå rakt igenom ett icke fungerande skyddsnät. En liten film om misshandlade barn, ledsna katter, en incident på jobbet, sliskig romantik i en film, en tråkig insikt i lägenhetssökande - litet eller stort så är tåreflödet nära eller i full gång.

Det blir till att ta sig i kragen.

Åkte ut till båten i morse för att göra iordning salongen och förpiken för vintern. Men där pågick motorarbete, så vägen var spärrad. Blir till att ta sig i kragen och ta sig dit en annan dag.

Tog mig i kragen och krattade löv idag en stund, eftersom jag fastar och var hungrig gällde det att hitta på något att göra.

Har också tagit mig i kragen och druckit två liter saltlösning mellan kl 15-16. Om tre kvart ska jag ta mig i kragen och dricka en liter till. Sista kragtaget är kl 4 imorgon bitti - då ska jag dricka sista litern.

DET är något att ta sig i kragen över..

Kl åtta är det dags att vara på Ersta för blodprov först och undersökning sedan.

Sedan är jag sur på Telia - igår började de resa en ny mobilmast. Spännande helikopter lyft från första parkett - men naturligtvis har de placerat den i skogsgläntan rakt framför mitt fönster. Femtio meter mer åt höger och den hade nödtorftigt dolts av träden. Tack för det, Televerket.

Tänker dock inte ta mig i kragen och klaga........

De där förbaskade spindlarna

Det är inget trevligt att vakna i total panik för att man har en redig tarantel spindel som kittlar en i armhålan och kryper runt i sängen. Att därtill försöka väcka sin man som surt studsar upp, säger att nu vänder den och kryper åt andra hållet, för att sedan lägga sig igen, är inte heller trevligt. Särskilt när spindeln är emellan mig och sängkanten och jag måste hoppa över den för att komma ur sängen.

Och särskilt när den omtalade mannen varit död i drygt två år

Stackars Bezzie, hon får ett abrupt uppvaknande mitt i natten när matte drömmer mardrömmar.

Inatt prasslade spindlarna - en hel hög - bara omkring på golvet.

Och så undrar folk varför man har blåa ringar under ögonen.............

Mardrömmar, någon?????????

Inatt brinner det ljus

för min goda vän, min fantastiska chef och härliga kollega. Idag tog din redan hårt drabbade familj ett sista farväl och våra tankar har varit med.

Det brinner ett ljus i din ljuslykta och det får vägleda genom natten.

Bokslut efter en helg

Gårdagen blev bara fnuttel, medan Tony och kamrat körde min båt från Värmdö till Sätra. Vilket gick bra. Dessutom visades den upp för en spekulant efter ankomsten till Sätra, något som också Tony gjorde. Jag undrar hur många timmar jag är skyldig Tony nu?? Men han erkände att det var en vacker dag att köra motorbåt på, så resan var väl inte bara en uppoffring. Dessutom fick han tanka på mitt bensinkort, alltid trevligt att någon annan betalar när räkningen slutar på 4500:-

Nu väntar vi båda lika ivrigt på spekulantens beslut - det är i alla fall den mest seriösa spekulanten hitintills.

Idag skulle vi ta upp båten - men Tony har fixat plats lite på pass gyns så att säga, så om det blir av eller inte vet jag inte riktigt. Efter att ha tagit en promenad upp till skogskanten där vi alltid låg tillsammans under de goda åren, Tony med sin Scampi, vi med vår Arcona, och drabbats av alla glada vårrustningsminnen och frusna höstupptagningsminnen, såg jag antagligen väldigt moloken ut. Så Tony skickade hem mig, istället för att jag gick där och hängde med huvudet.

Dessutom måste jag erkänna för den eventuella spekulanten att babords backslag nog måste ha service - vilket jag naturligtvis kommer att betala.

Efter att rastlöst vandrat omkring hemma och dunkat huvudet i väggarna en stund, blev det en lång promenad. Med tanke på mitt nyopererade öga, en promenad i pensionärstakt. Men liksom större delar av Sverige, har vi ett fantastiskt oktober väder och jag bara älskar dessa höstdagar. 4,7 km tog bort lite rastlöshet och lite sorg så lite bättre kändes det dessutom.

Det blev till och med en stund på balkongen med katt och bok.

SOS ringde och ville ha lite mer pengar till barnhemmet i CentralAfrika - jag återkommer när båten är såld, jag lovar!!!

Och lite obligatoriska bilder.

Tidigare i höst trodde jag att tillgången på rönnbär innebar att jag kunde hålla budgeten för snöröjning i vinter. Tillåt mig att tvivla. Bland alla röda blad finns tonvis med röda bär och fåglarna festar som bäst

 Gustavsbergs fiskeflotta kom infarande just när jag passerade hamnen

 Men vid bryggan finns den ännu många som inte kommit upp på land. Hösten har varit alldeles för fin för att ta upp båten, det ser likadant ut på de flesta marinor

 Hittade en bild från veckan före midsommar, dagen 23.32 med solnedgång. Samma skogsbryn erbjuder nu stora utmaningar att fotografera strax efter kl 18 - jorden tippar över sin axel allt fortare. Men gubben i månen är uppe och går!