Det var lite gråmulet när vi startade färden, men varmt och faktiskt blev det lite vind bara vi kom ut ur viken.
Den stolte skepparen himself
Som sagt, det regnade inte, men det hade gjort så på natten, vilket gav en spännande fotovinkel genom sprayhooden mot storskotet
Den gamle och havet fann sig dock väl till rätta vid rodret med vinden i - det numera nyfriserade - håret. Han hade ju full service så han satt bra där han satt
Något som också är så fascinerande med skärgården är att allt blommar så mycket längre där än hemma på fastlandet. Å andra sidan börjar det blomma senare också. Men blåklint, vallmo och prästkragar stod i full blom nere vid hamnen.
Apropå hamnen, så var den duktigt full. Många "sista för säsongen" seglingar, och en del sällskap som samlatas på bryggan när vi kom tillbaka var nog så störiga. Men vi var lugna familjen som förberedde för hemfärd
Lite uppladdning krävdes inför hemfärden och efter en seglartoast till lunch
Hemfärden blev en stillsam slör med en lite annorlunda rutt än den vi tog ut till Utö. Det mest spännande var tjafset på toften mittemot om vem som skulle sova hur och var
Efter ett tag byttes det platser och Jennie har ju aldrig varit rädd för att ta för sig, så stackars Kaneda fick inte mycket utrymme
Men i övrigt var det en fin men lång dag, faktiskt rena propagandaseglingen. Och det är ju inte nyttigt för min själsliga tillstånd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar