Först gick vi ombord på en Hallberg Rassy 372 och det gick bra. Styrkta med broschyrer med pornografiska seglingsbilder gick vi vidare, ratade ett antal båtar tills vi kom till Malö37. Jag blev ju handlöst förälskad i storasyrran på 43 fot på flytande båtmässan i höstas, så jag gick ombord i ensamt majestät för att bedöma om 37 fot skulle räcka. Ralf stannade på bryggan.
Efter en första okulärbesiktning så kom jag i land igen och tyckte, men att 37 fot är väl stort nog. Men Ralf hade sedan länge siktet inställt på drömbåten mittemot - Arcona 430. En gång Arcona alltid Arcona, min man är ju lätt enkelspårig och inte alltför förändringsvillig.
Som straff för sitt ensidiga beteende fick han gå ombord själv, medan jag pratade bort en stund med kontruktörens fru. Ralf gav dock upp efter en stund, ett sällskap hade placerat sig i salongen och vägrade flytta på sig. Eftersom han såg att jag pratade med någon skulle han delta, tar ett steg ner på badstegen - i strumpfötterna, man får inte ha skor på sig - och ramlar handlöst ner från båten på bryggan med buller och bång. ALLA hörde!! Och jag skällde.
Vi samlade ihop oss, gick ner från bryggan - varpå Ralf missade nedersta trappsteget, för då hade han fått yrsel.
Fikapaus, vatten och lite föda, så tog vi nya friska tag. Pratade med en kapellmakare, köpte en morgonrock för 800 spänn (för att du ska slippa se min man gå i kalsongerna till frukost varje morgon OCH förmiddag) och drog oss mot båtarna.
Övertalade Ralf att gå ner i Malön en gång till, vilket gick bra. Fast nu kunde jag konstatera att den är för liten, jag får inte plats med katttoaletten. Meddelade säljaren att jag måste 40fotaren eller 43 fotaren, varpå Ralf ska delta i samtalet, missade trappstegen på trappan, ramlar baklänges, nerför hela trappstegen och landar baklänges på bryggan och ramlar så när ner från bryggan ner på golvet. Dit är det tre meter fritt fall med betonggolv.
Säljaren fick tag i tröjan och drog upp Ralf.
Då hade iallafall jag tittat färdigt på båtar, nu började det bli både pinsamt och jobbigt. Det HÖRS när min man ramlar på träbryggor.
Istället gick vi på mat- och vinmässan. Jag hade kameran med mig, jag borde tagit en bild utöver det totala kaoset. Vi gick ner en väg, vände och gick upp igen. Ralf var dödstrött och jag irriterad.
Så vi åkte hem igen. Med skrubbade knän, stukade tår och stukat självförtroende. Så mycket kosa sig och så mycket rekreation inför cellgiftsbehandlingar blev det inte. Undrar om man kan kräva tillbaka sina 400kronor i inträdesavgift?
Ett uppdrag jag hade var att fotografera kölar och roder. Vi tappade lusten - det blev bara en köl och ett roder - på Malön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar