Ibland har vi kyrkogårdsrace den här helgen och åker runt till alla- Botkyrka minneslund där mamma finns, Skogskyrkogården där pappa, Ralfs mamma och pappa finns, och där vi tänder ljus för lillebror Kent som finns spridd på Kanholmsfjärden norr om Dalarö, och så Gustavsberg där den enda riktiga graven finns, där min mormor ligger och även min morbror, fast hans namn aldrig graverats in på gravstenen. Av olika orsaker finns morfar i Norrköping.
Men i år gjorde vi det enkelt för oss och åkte bara till Gustavsberg och där tände vi ljus för alla. Vi kom dit i skymningen, (framåt kvällningen blir trafiksituationen totalt kaos), så egentligen är det lite för ljust för att fotografera alla ljus. Och ändå inte tillräckligt ljust med den kamera jag har (utan stativ)
Tre av ljusen vid minneslunden är Ralfs tribut till sina nära och kära - naturligtvis fick hans hustru stå till tjänst med lite bergsklättring för att kunna ge dem den placering högt och fritt som hennes kära man tyckte att de förtjänade
Mormor fick bjuda på plats för mamma och pappa också
Nils Ferlin har skrivit en fantastisk dikt om storleken på våra gravar och dess utsmyckning, vilken kom mig till minnes vid jämförelsen av grannens gravlykta
Men det lyser vackert i skymningen och en vördnadsfull stämning infinner sig - det tycker till och med en ateist som undertecknad anser sig vara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar