När Ralf's lymfom slog till i full kraft igen år 2000, beskrev jag det helvete vi då gick igenom med högdoser av cellgifter, lunginflammation efter lunginflammation, allmänna blodförgiftningar med skyhög feber, blodvärden bortom all rimlighet, och framförallt kampen mot cancer, som att världen hade en svart ram av sorg omkrings sig alltid, på amerikanska så förtjust uttryckt som 24/7/365.
Den ramen har alltid funnits närvarande sedan dess, bara i mer eller mindre markerad form. Ibland i riktigt ordentligt markerad form. En skogstokig pappa i min bloglista, som ju lever i en förfärlig verklighet, beskriver det som att världen förlorat sin färg. I min värld finns färgerna kvar, starka och påträngade - men de kvävs av en svart ram. Så olika kan sorg te sig.
Dagen har varit hektiskt - det är ju den 12:e idag, så det gäller att hålla igång för att inte bryta ihop. Robert och Ewy har varit här en stund, för att hämta en del av de böcker jag inte behöver ha kvar (dvs inte har plats för efter förra veckans omorganisering och ommöblering). Egentligen så skulle jag ha vinterisolerat krukor på balkongen, men jag fastnade i dammsugning, badrumsstädning, bakning och lite annat, så det blev inte tiiiid till det. Morgondagen är också en morgondag, fylld av möjligheter.
Tog mig dock i kragen och dundrade ut på en inte så lång, men intensiv stavgångspromenad just när mörkret föll. Den gick igenom villa- och bostadsrättsområden, och det är svårt att inte blicka in i alla kök där man parvis (för det mesta) lagar lördagsmiddag för en familjestund. Jag saknar inte någon att dela familjemiddagen med, jag saknar NÅGON enda.
En lite roligt lapsus vad gäller lördagsmiddag - en av de saker jag fastnade i imorse var en storstädning av frysen. Under veckan har jag konstaterat att jag är ägare av en förtjusande samling olika små överblivna köttbitar, entrecote, chuckroll, en stor bit som eventuellt är oxfilé (Varför kan jag aldrig märka upp mina rester), innerlår, en bit rimmat fläsk - you name it. Tog ut dem för tining igår, köpte ett gäng rotfrukter igårkväll, skar och brynte imorse och slängde allt i min järnpanna. Det vill säga, det blir köttgryta till middag, i bästa Scarlett O´Hara hotch-potch stil. Och inte idag bara - den räcker flera dagar..... Chilin som åkte mer är märkbart närvarande.
Älsklingen har fått några ljus tända i minneslunden och ett antal på balkongen och inomhus, så att han hittar hem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar