Det har snöat lite hos oss. Varningen för oväder gällde torsdagen. Så då jobbade jag hemma och beundrade den spekulära utsikten
Det visade sig att torsdagen bara var en liten övning inför vad som komma skulle, så jag fick ta bilen till jobbet fredag och känna mig som Anundsen på Nordpolen - glashalt och 30 meters sikt på motorvägen.
Är lite låg och har haft svårt att förstå varför. Men efter ett antal minnesflashar, är det bara att inse att jag just nu befinner mig i en intensiv årsminnescykel. Det var nu som helvetet verkligen brakade loss för oss, förra veckan är det ett år sedan vi fick det olycksaliga svaret på datortomografin, den här veckan fick Ralf själv se sin cancertumör på koloskopin, nästa vecka är det ett år sedan han opererades. Så det kanske inte är så konstigt att tröttheten och lågmäldheten griper tag i en igen.
Fågelbordet fylldes på i gryningen imorse, vilket var en bra bit före åtta, och nu är kråkorna här och äter upp koltrastarnas mat. Vilket gör att Magou sitter givakt i fönstret bredvid mig och betraktar alla fjäderkotletter, som han ändå inte skulle veta vad han skulle göra med.
Fick besked på blodproverna i veckan och både bukspottkörteln och sköldkörten visar fina resultat, dessutom sjunkern hans njurvärde hela tiden, vilket antagligen bevisar att förhöjningen berodde på hans allmäntillstånd. Han slipper penicillinkuren men får nog inse att det är slut på lammköttsdagarna. Kokt fisk är OK igen - trodde vi. Fick ´det i onsdags och igår och idag luktade det skunk från lådan igen. Stön.....
Dessutom så har jag fått svar på min sömnutredning, vilket innebar att jag fick skicka en ursäkt ut i rymden till Ralf. Bevisligen så snarkar jag inte bara utan har sisådär en 12 andningsuppehåll på 5-6 timmars sömn, med låg syresättning. Så nu blir det skena att bita på. Nya kronor har ju tandläkaren redan bestämt, så det är bara att hosta upp en drygt 20.000 till våren. Charmigt beteende, vilket innebär att jag insisterar på enkelrum under den kommande Berlinresan med Gunnel-gänget (om vi får tag i Gunnel och OK på bokningen, hon är i Thailand tre veckor. Och vi vågar ju inte ta beslut utan henne)
Kärringveckan accentuerades av min värkande handled och sjukgymnastens dom - ytterligare påverka från trasig nacke och axel, nu förstärkt av en utsliten disk i handleden. Så det blev en lunchpromenad till Uriform och nu är jag utrustad med extremt charmigt stödbandage i svart.
Dessutom har haft årsavslut på jobbet och fick inte riktigt den ratingen jag hade förväntat mig, det kändes ovanligt hårt. Samt att det slog negativt på min bonusutbetalning. Gör inte livet gladare.
Lyckan är att sätta sina egna spår i världsalltet. Nu har jag gnällt av mig, nu ska jag gå ut och njuta av snön. Ids inte släpa fram skidorna dock, åtminstone inte idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar