Att komma bort sig här i världen

Förra helgen gjorde jag slag i saken och tog den där promenaden runt Långträsket som jag planerat länge. Parkerade bilen där skogsvägen började mittemot Lemshaga Akademi och siktade mot andra änden av sjön låååångt därborta

Promenaden gick igenom mäktig storskog där det säkert stod en älg bakom varje fura

 Helgen före hade det ju snöat ett par decimeter blötsnö, resten av veckan har det regnat. Det gjorde inte promenaden enklare, och mina skor och träningsbyxor förändrades snart till lerhögar

 Efter ett tag var jag väldigt fundersam över var jag var så jag lämnade vägen för att klättra upp på en liten kulle och beundra utsikten - inte över Långträsket men över en utmärkt matplats för älg

 Blötsnön gick verkligen hårt åt skogen, överallt ligger det stora grenar som gått av och fallit ner, eller som här, hela ungträd. Och liiiiite lerigt är det

 Nej, det här är inte Långträsket, det är två hästhagar, tillfälligt hem till Kanadagäss. Lyxigt värre, grönt att äta i den ena, spa med pool i den andra

Nej, jag hade inte gått runt Långträsket, vägen hade en helt annan sträckning, jag landade vid Beatelunds stallar. Så då gick jag Beatelundsvägen hem, och riskerade livet på Ingarövägen i backen upp till bilen.

Och så känns livet - lite lost och utan riktig färdriktning. En blandning av rutiner och allmänt kaos, ett antal påbörjade projekt och aldrig avslutade, ett räknande på klockan när den är så anständigt mycket att jag kan gå och lägga mig, ett evigt räknande på klockan från tre-fyra på morgonen till jag kan somna om igen (lagom tills jag borde gå upp)

Och nog saknar man något att kollapsa hos. Inte för att Ralf kanske hade alldeles förstått det jobbkaos jag befinner mig i, men jag hade iallafall kunnat ösa ur mig lite frustration och ilska och fått massa vilda och ogenomförbara råd tillbaka. Katterna fyller liksom inte den luckan....

Och apropå vilda namn, nu har jag förevigat Knuts Hav och Långträsket. Får väl bli Helvetes Spott nästa gång