På måndag kommer den,

min nya diskmaskin. Den gamla blev utdömd av reparatören. Ordagrant citerat "ring inge mig nästa gång, ring Elgiganten eller Elon eller SIBA eller någon annan".

Det blev en dyr historia, och samtidigt som jag var och tände födelsedagsljus i minneslunden i fredags, så var jag tvungen att muttra lite. Det var Ralfs idé att ha integrerad lucka, vilket nu gav färre maskiner att välja på och dyrare installationskostnad.

Att diska middagsdisken efter en familjemiddag med 15 personer var en utmaning, med en diskmaskin som inte värmer vattnet ordentligt och som inte har full effekt på vattenpumpen.

Det  här blev, när alla klaffbord var uppfällda och alla extrastolar inlånade, ett matbord för 15 pesoner. Högljutt - inte alls??

 Lilla Alice höll hov bland alla tanter, och Charlottes nya pojkvän såg lätt chockskadad ut när han klev in i massan av folk (straffet för att komma en timme för sent), men fann sig snabbt. Jag fick till och med förtroendet att skriva ut biljetterna till den wrestling gala han och mina tre sondöttrar senare på kvällen skulle bevista. By the way, varför har jag fått så blodtörstiga sondöttrar?

 Divan höll också hov och mottog hyllningar, kel och kli med stor värdighet. Folket fick snällt komma till Mohammed, för Mohammed lämnade inte sin plats.

 Mest nöjd var hon dock när folksamlingen avgått och tyckte att ett avdukat matbord var en utmärkt plats att sträcka ut sig på på söndagmorgonen. Lite lätt upprörd blev hon när matte släpade ut extrabord på balkongen och ställde in bordsskivor i förrådet.

 I övrigt då? Tja, en och annan julklapp har inhandlats

 Igår åkte jag faktiskt in till stan en vända, beställe julskinka från (före detta) glad gris i Södermalmshallarna, köpte tillägg till doppresent på Torkel Knutssons gatan, fönstershoppade på Biblioteksgatan, köpte kaffekapslar på Kungsgatan, åt lunch på Norrmalmstorg, stretade fram på Norrlandsgatan, passerade en kraftigt reducerad julmarknad i Kungsträdgården, men kunde ändå köpa julklappar åt mina tre sondöttrar, frös mig mig fram på Strömbron och strosade Östra Långgatan fram till litet hål i väggen vid Järntorget, där varm choklad och en vaniljcanolli återuppväckte livsandarna. Sedan åkte jag hem

Kameran var med men vädret inbjöd inte värst. Några bilder på julgranen på Skeppsbron bidde det dock.

 Kom inte 55:ans buss, så kom 2:an

 Här har inte Stockholms stad ännu kommit underfund med att de kan spara några tusenlappar genom att dra in flotten och sluta lägga ut halm åt övervintrande fåglar. Hit gick min farmor nästan varje dag hela vintrarna och matade fåglarna.

En och annan anledning till att jag uppdaterar så dåligt, är att jag tappat fotografisuget.

Sedan har jag väl inte så mycket att förtälja heller, jobbet tar 80% av min tid, Bostadrättsföreningen 25% och katten de resterande 25%. I motsats till proffsbloggarna, har jag väl inte så mycket djupa tankar att dela med mig av heller. Jag betalar min avgift till SOS barnby i Central Afrika, jag köper en och annan Situation Stockholm av Gustavsbergs enda återförsäljare, åker med lite överblivna kattleksaker till Tasseland, tillsammans med ett paket räkor. I övrigt spelar jag musik, det största läkemedlet för trasiga hjärtan. Men några större korståg mot världens orättvisor eller cancerns orättvisor blir det inte.

En minnesmiddag över vår kära C blev det med tjejgänget också förra måndagen och en begravning över svärdotter fredagen innan, ytterligare ett canceroffer. Jag var själv hos gastrodoktorn samma dag som middagen, och när hon efterhörde min sociala situation (den kan tydligen påverka ulcerös kolit och hotande cancer) så spärrade hon upp ögonen och sa "men Kathleen, cancer är verkligen ditt verkliga spöke".

Och det är det ju. Tillsammans med en osåld båt.

Katten? Hon ligger just nu i fönstret i arbetsrummet med ryggen mot datorn och snarkar som bäst.