Idag har jag varit på teater för först gången sedan Ralf gick bort.
Vi gick på teater "jättemycket" under årens lopp, jag har sparat alla program och det är en diger lunta.
Sista åren Ralf levde blev det inte så, Ralf orkade inte riktigt och var osäker på om han kunde sitta så länge. Efter 12:e mars 2011 har jag inte tagit mig för.
Men för någon månad sedan drygt, bestämde jag mig och bokade en biljett till söndagseftermiddagsföreställning av "Dödspatrullen" med Marie Göranzon och Ulf Brunnberg.
En humoristisk liten enaktare om att bli gammal och hamna på hemmet. Dödspatrullen - ja, det är hemtjänsten det.
Jag kände mig rätt ung i jämförelse med övriga publiken. Och helt plötsligt slog mig det paradoxala att det är gamlingar som går och ser den här pjäsen. Egentligen så är det ju barn och barnbarn som ska gå och se den, för att förstå vad de har framför sig. Vi som börjar bli gamla vet ju redan....
Men jag hade glömt hur härlig upplevelse det är och kände att jag satt med öppen mun och bara njöt ibland, precis som Ralf brukade göra (och som äldsta sonsonen ärvt av honom).
Tyvärr fick jag aldrig köpa något program, programförsäljerskan var fullt upptagen av gamlingar, men jag får väl börja en ny era - att gå på teater utan att samla program. För nu SKA det bli ett besök per säsong.
Gårdagen tillbringades vid Sätra miljöstation, egentligen så skulle den spenderas vid och med båten, men efter att ha tömt båten på massa skräp så kändes det mer som att dagen tillbringades på miljöstationen. Kan nu lägga till en ny kompis bland min samling av udda kompisar, eftersom jag var tvungen att charma en av de yngre medarbetarna för att få slänga min blymönjade gamla ankarlina. Sedan hade vi åtskilliga dates inne i kemikalierummet också....
Nästa söndagkväll ska den vara klar för sjösättning i alla fall.
Igår var det försommar - idag är det en aning av höst - imorgon är det marsvinter......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar