På andra sidan Vättern

sjunger Louise Hoffsten. Önskar att jag också kunde skriva en vacker sång om saknad och tro på det.

Bezzie ligger på fönsterbrädan framför laptopen och njuter! För äntligen går det att se genom fönstren igen, eftersom vi hade StorStädning i måndags. Hemfrids bästa städare, han städar hemma hos mig han.

Inte nog med att de "vanliga" fönstren är tvättade, inglasningen på balkongen är också tvättad. Det är första gången som de glasen tvättats sedan jag satte upp dem för typ fem-sex år sedan. Höll på att svimma, för det är inget lätt jobb, eftersom de är svintunga att lyfta ur och i, och går om lott, så att de skuggar varandra.  Och inte hade jag förväntat mig att de också skulle vara rengjorda - men nu skiner kvällsolen (dock inte ikväll) utan att skuggas och mildras av ett antal års skit och sprängdamm.

Dessutom är Bezzie mycket nöjd med att veckans två dagar på kontoret är avklarade och matte nu jobbar hemma resten av veckan. Att sedan helgen är fullbokad och lämnar kisse i ensamhet, har inte matte berättat så mycket om. Ännu!

Kameran ligger fortfarande i träda och får ligga så, tills jag vet vad backslaget till båten och motorn till trimrodren kostar. Sedan får vi se vad som blir över. Trodde dessutom att kopplingen i bilen höll på att gå att helvete, tills jag upptäckte idag att det klonkande ljudet berodde på lördagens överambition. När jag handtvättade bilen och skurade ur den i GDS hallen, så hade jag inte lagt tillbaka mattan rätt. Varje gång jag kopplade ur och fastnade mattan i kopplingen och följde sedan med upp när jag lyfte på kopplingen. Varvid den lossnade och föll tillbaka med ett "klonk". Tog två dagar att förstå och mycket oro.

Jaja.

Nu sjunger Thorstein Bergman Dan Anderssons visor och jag ska vara sentimental en stund. En spelmans jordafärd speglar sinnestämningen på ett utmärkt sätt.