Därmed är veckans dikt avklarad, och de djupa tankarna hava flugit genom fönster och dörrar och komma aldrig igen.
Det krävdes inga djupa tankar, men däremot ett och annat djävlar att få nya lampan över matbordet på plats. Den levererades nämligen utan elanslutning. Men änkefru Holm har lyckats att
- köpa rätt stickpropp
- peta de små, små, små, förargligt små, sladdarna på rätt plats
- köpa dyr LED lampa som inte bländar
- hänga upp eländet även om den skulle behöva höjas några centimeter.
Nu blir Tony glad, som slipper äta julmiddag i halvmörker. Om vi nu ska inta den här, förhandlingar pågår med två sondöttrar, som bestämt sig att fira amerikansk jul, men i någon annans hem än i sina egna. Jesper och jag får tydligen slåss om äran. Och kan jag få låna Kay för att tillaga såsen till kalkonen?
Kisse orsakar som vanligt matte bekymmer - och matte orsakar kisse bekymmer. Till exempel genom att ställa fram matskål för att servera middag och sedan bestämmer sig för att
- plocka ur diskmaskinen först
- torka av bordet, stryka och lägga på nya dukar
- torka av köksbänkar och sortera lite bland allt som stod där
Då blir man så här deprimerad
För att till slut falla ihop av utmattning och näringsbrist
Att kisse orsakar bekymmer, beror på att hon börjar få svårt att hoppa upp och att hon kan pipa till när man lyfter henne ovarsamt. Dietfodret mot/för (Vilket är korrekt??) onda leder orsakade matvägran, fast jag försökte gömma det i hennes vanliga torrfoder och skänktes därför till Tasseland i veckan. Därefter har jag samlat ihop fotpallar och annat för att bygga en stege upp till hennes älskade klöstunna.
Att jag tänker djupa tankar i poetisk form, skyller jag på Selma Lagerlöf, Gösta Berling och Per Myrberg i kombination. Min litterära mor såg nog till att jag läste den i tidig ålder - men nu när Storytel (som jag älskar och varmt rekommenderar) börjat publicera ett antal gamla klassiker, kan jag konstatera att hon kanske varit lite tidigt ute i sina litterära ambitioner. Flera gamla klassiker har blivit en så total ny upplevelse, så det är bara att konstatera att jag nog inte var riktigt mogen i min barndom/ungdom. Och inte gjorde det mig till den stora författare hon drömde om att hon skulle få fostra heller.
Men Selma, kära Selma, är värd varje Nobelpris och Per Myrberg spelar precis alldeles lagom mycket teater.
Apropå teater, har jag nu två teaterbiljetter, varav den ena är ohemult dyr, ligger bokade och klara, och båda besöken sker i november. Strindbergs Dödsdansen på Maxim 6 november, med Lena Endre , Tomas Hansson och Mikael Persbrant. Lite spännande är ju samspelet mellan tidigare makarna Lena och Tomas, men mest förväntar jag mig explosiv teater med lagom tillbakahållande av passioner.
Och två veckor senare är det dags för en maraton föreställning på Dramaten, med Mats Eks version av Wilhelm Mobergs Utvandrarna med Rolf Lassgård och Stina Ekblad. Här är förväntningarna sammanfattade till en enda sak - STOR teater.
Dramaten har dessutom en fantastisk prisidé - när onlinebokningarna tar över, blir det alltid enstaka tomma platser över, vilket gör att vi ensamstående glatt kan knappa hem en biljett på parkett för 150kronor. Det borde ni andra teatrar också ta över!!
Sedan skulle jag gärna vilja se Johan Rebéus i Den Girige, men jag får lägga band på mig. Den 23 april drar jag mot Det Store Eventyre, och det är inte gratis. Men efterlängtat i många år, och något ska man väl unna sig när båten är såld....
Och därför ska jag snart svara på ditt mail och förklara lite av mina prioriteringar av varför jag åker på detta äventyr först, innan jag åker på upptäcksfärd i Michigans djupaste skogar. Det är åldersrelaterat............
Och nu har jag filat så länge på den här texten att jag nog inte hinner med min powerwalk. Det är ju lördag så agendan är full. Funderar på en turistpromenad på Söder, kanske att kameran får följa med (och jag skulle behöva en ny sådan innan Det Store Eventery)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar