tisdag 10 januari 2012

Piruetter

Ja, det blev det några stycken under morgonens snöiga promenad. Så nu har jag ont på flera ställen.

Även om jag jobbade mellan jul och nyår, och en hel del förra veckan när jag officiellt var hemma, så var det tydligen en chock att komma tillbaka till jobbet igår Somnade framför TV'n före åtta. Vaknade till och följde halvhjärtat Sveriges mästerkock, mest genom att lyssna när jag gjorde annat.

Varför säger alla hela tiden att Per är så elak och så kan man inte säga och oj vad vasst? Leif Mannerström är i mina ögon den som är vassast av dem alla i tonen!

I lördags kokade jag fisksoppa på egen skaldjursfond och bjöd Gerry, Madde och Barbro på (ungarna var inbjudna, men hade annat för sig). Undrar hur den hade stått sig i konkurrensen...

Lite jobbigt för Gerry, han blir ju ensam tupp i hönsgården nu, när både Ralf och Anders är borta. Så han tillbringade mesta tiden framför TV'n - tur att det var både Tour de Ski och Skidskytte. Barbro får leta rätt på en kavaljer att ta med sig i framtiden.....

Nu är det duschen och jobbet som gäller. Som alltid när det är januari så har jag uppfunnit ett nytt sätt att organisera mail och jobb med nya fina markeringar och foldrar och annat. Som om det skulle hjälpa när världen brinner..............

fredag 6 januari 2012

Tröstshopping

är likamed nya naglar

Godnatt, Johansson

En blandad samling tomtar har fått gått till sängs idag för en välbehövlig säsongsvila.

Inte helt vänligt att ställa dem i värsta solskenet, kanske
 Men nu pömsar de i mörkret i en låda nere i förrådet efter fullgjord tjänstgöring.
 När jag växte upp hade vi inte så mycket jultomte, mer av den gammaldags gårdstomten som fanns närvarande året runt. Min mormor, som var en vissångerska och sagoberätterska av hög rang, berättade mycket om tomten Johansson, som bodde i myrstacken. Oändliga var de hyss han ställde till.
Därför heter några av mina gamla, ärvda favorttomtar Johansson. Samt min Utö- tomte som bor på matbordet varje jul, tillsammans med fru från Gusum, gårdsgris från Hejde och halt och lytt bock av okänt ursprung.
Och ändå glömde jag plocka in herr Johansson av seniorrang, han som får stå på balkongen. Gammal, sliten ful och väl använd - men med hedersplats.

Numera har Herr Johansson's roll som gårdstomte övertagits av Bert, mer av en trollpacka, med ursprung av från en hantverksmässa i Valdermarsvik. Han får vakta ytterdörren året runt.
Nu är julen slut. Undrar vad som varit jobbigast - att plocka fram julen utan Ralf eller plocka undan julen och konstatera att den första julen utan Ralf är över? Jag tror det sistnämnda? Att plocka fram julen var ändå så fullt med aktiviteter och tidspress, medan att plocka undan julen var mera ett avslut av ett kapitel. Hur ska jag nu klara av nästa jul, är mer frågan. Och nästa och nästa och nästa...
Och sedan kan man ju fundera över om Peter Le Marc's kärleksballader är den rätta bakgrundsmusiken när man gör saker som gör ont.

När jag liksom bockat av en hållpunkt, så blir det så tomt. Men gudskelov att Ralf's barn och barnbarn funnits runt mig under julen, utan dem hade det blivit outhärdligt. Även om jag inte fungerat så bra bakom kulisserna, så har de hållt mig igång iallafall.


Jag har dessutom varit till Minneslunden och tänt några ljus, det är ju ändå 13:de jul och de vise männen ska finna sin väg. Inte för att Ralf alltid var så vis - men han var kungen av Värdelöst Vetande och odräglig i TP och andra liknande spel....

söndag 1 januari 2012

Frostnupet

har det varit nu i två dagar.

Motionsträningen har varit si och så den senaste tiden, ja sedan innan Englandsflytten 20 november. Eftersom jag om 21 dagar startar http://www.arbetsplatsklassikern.se/ med att gå Vasaloppet, är det väl hög tid att ta tag i saker och ting.

Så idag blev det en 7,8km lång promenad till Ingarö Kyrka för att se till ljusen och tända nya. Det bidde lokalbussen hem.........

De grundaste pölarna har fått en liten isskorpa, men växtligheten håller sig grön ändå...
 Förra vintern kunde man åka skridskor på Kolströms kanal - nu kan man sjösätta och segla igenom! Så kan man lägga till vid kyrkan längst bort i fonden på bilden
 Den här är nog inte sjösat utan aldrig upptagen - ett projekt för hågade. Någon hade ju kunnat sätta en pressening över luckan iallafall så att det inte regnar in!
 Det var fortfarande frostnupet när jag kom fram till minneslunden, så lite effektfullt blev det

Jag kom nog hem i grevens tid, inte långt efter började det vina av vinden runt hörnan vid arbetsrummet och nu spöregnar det. Det var den vintern det, på onsdag kommer nästa storm. Tur att man inte bor på Västkusten...

Var hos Charlotte och Martin igår och lämnade julklappar - och fick en själv! Tillökning till kryddplantekrukorna, så nu kan jag snart ha en hel örtagård på diskbänken, i väntan på sommaren och kryddlandet (fast timjan står grön med nya skott i kryddlandet när jag gick förbi idag)

Jag behöver inte riskera att gå ner i vikt på mina promenader. När jag kom hem bryggde jag mig en stor mugg choklad (C'ote Dazur) med en matsked rom och det sista av julens vispgrädde. Den avnjöts medan herrarna stånkade sig igenom sista milen av Tour De Ski's dubbeljakt.

Sedermera har jag stökat lite i köket och förberett middagen, så nu belönar jag mig med en Café Macchiato och lite portvin. Gillar min Tassimo!! God Jul Kathleen från Kathleen

Apropå julvispgrädden, så har jag varit ovanligt duktig på att ta reda på julmaten denna jul. Det kan bero på att jag nu - förlåt att jag säger detta - ändå kan laga till en del saker som inte hade mottagits så välvilligt förr i tiden. Av den gravade laxen har det blivit två omgångar Ceveche, det finns paj med grönkål och strimlad skinka och grönkålssoppa med skinka i min frys - och i änkekollegans frys. Hon sade att hon hade burit hem rester till en av sina döttrar, det tyckte jag var bra, för då kunde jag bära hem lite rester till änkekollegan,

Nu står det en lag med vitt vin, vatten, lök, spetskål, vit- och kryddpeppar och lite kryddnejlika på spisen och svalnar. Den ska hällas över några skivor skinka som sedan får brässera ytterst lätt i ugnen.

Sedan är julmaten i stort sett slut och eftersom jag bara sitter och pladdrar nu, så är det härmed - klart/Slut

lördag 31 december 2011

Nu lyses frid

över 2011 och dess förlorade själ.

Nu lyser ljusen i alla lyktor och ljusstakar så att gubben i månen kan hitta hem och skicka en hälsning. I minneslunden lyser det också en lykta eller två.

Jag höll på att tappa min vigselring idag, när den gled av fingret tillsammans med handsken. Så symboliskt, kan man tycka. Men jag tappar inte 2011 och jag tappar inga andra år heller - jag vårdar mina minnen och lyser frid över dem alla

Möblerat om

Matbordet har nu berövats på alla sina iläggsskivor och förvandlats från Fanny/Alexander bord till normalt matbord. Katterna och jag behöver ju inte så stor plats på nyårsafton, när vi avnjuter "våra" (läs katternas) räkor.

Bezzie mäter in så att bordshörnan räcker till som spaningsplats. Dessutom får nu äntligen vattenautomaten ordentligt med plats så att man slipper sitta på tvären och dricka. Något damen uppskattat med många besök och mycket pratande under drickandets gång
 Trodde inte att mina små silverhjärtan skulle överleva som bordsdekoration - men alla ligger kvar. Lata katter??
 Fast Bezzie ser ut att fundera................
 Även om det julröda/grått&silver nu fått vika undan för mer sofistikerat nyårssvart/grått/silver, så får familjen Johansson, med hushållsgris och halt och lytt bock, behålla hedersplatsen på matbordet ett tag till....

fredag 30 december 2011

Nu blommar mina amaryllis

Ja, de började slå ut på juldagen, men nu är de i full prakt (inte bra med närbilder på mina fönster dock - ordentliga husmödrar kan bespara sig kommentarer, nej, jag tvättade inte fönstren till jul)


Det var tur att jag tog mig tid att fotografera dem i morse innan jag åkte till jobbet. När jag kom hem låg den högra på golvet (ovanpå mitt före detta vita lammskinn), den hade tippat av tyngden... Två stjälkar hade gått av!

Tunnhudad

Jag har blivit så tunnhudad sedan Ralf dog, minsta lilla mothugg eller lite motvilja, så faller jag ner i bottenlös självömkan och sårad stolthet.

Fick nog mothugg även innan 12 mars också - men då kom man hem och kunde ösa ur sig och få lite medömkan (iallafall ibland) och så var man top of the world igen.

Nu är det bara katterna som lyssnar och deras svar brukar mest vara "jaha, och var är vår middag?"

Det är väl den där känslan av "vi mot världen" som fått sig en törn, måste kanske ägna mig åt att bygga upp bilden av "jag mot världen". Första steget tog jag igår när jag hämtade min nya fåtölj, körde hem den med öppen baklucka och framförallt släpade upp den på plats, på alldeles egen hand. Lite känns det allt i nacken idag...

onsdag 28 december 2011

Inkan kan ju inte ha ensamrätt på galenskap.....

- man måste ju stötta sina medmänniskor ibland!

Hmmm - lång metmask på matbordet? Julrester?
 Du Bezzie, det står  nå't om känslor på paketet! Nu har matte gått i väggen!
 Men det luktar inga känslor - bara plast!
Varför står matte och rullar en boll fram och tillbaka?

 Du är störst - du går fram och kollar, va?
 OK, då - men jag tar det lite försiktigt. Den kan ju anfalla!
 Jaha? Den rullar? Den blinkar? Den låter? Kan man använda den till något också??
Nja, antagligen inte! Nu står den på golvet och ser övergiven ut, medan katterna sysslar med annat, till exempel tigga mat och sova. Med tanke på det enorma intresset, så verkar det som att Tasseland kommer att få en ny leksak inom kort.

Man får väl vara tacksam över att den nya vattenautomaten mottogs något mer välvilligt.........

PS - det blev ingen rosa igloo iallafall - de skär sig så förbaskat mot röd katt!

måndag 26 december 2011

Gastor - härliga, pratiga, busiga Gastor

Även om inte kameran och jag var vänner idag, så måste Gastor få ett eget kapitel.

I sitt rätta element
 Va?? Är det ingen som vill bada med mig???
 Hmmm - var är bästa stället att skaka vattnet ur pälsen??
 Kolla, vad jag hittat!!
 Ett alldeles eget träd!  Det bara lossnade ur marken alldeles av sig själv utan att jag gjorde nå't!!
 Det stod nog inte bra där!! Jag planterar om det här borta!
 Här är ett till!! Gnag, gnag, gnag, yyl, yyl, yyl!
(Gastor måste alltid prata väldigt mycket med sina pinnar, stora som små. Här har han hittat en megapinne - som tyvärr vägrar att släppa sitt tag ur marken....)

 Gastor och älskad (älskande) husse - en av dem är liiiite varm efter allt jagande av pinnar och annat..