- åtminstone för mig. Ralf har haft det jobbigare.
Igår ringde jag och Hematologen om vartannat, de ville ha blodprov och jag ville ha svar på Datortomografin från i fredags. Hematologen vann, jag fick vända från jobbet, kasta mig på bussen och hämta Ralf och bil och åka till KS. Detta efter att Ralf meddelat att han inte tog sig någonstans utan att hans hustru stöttade honom, för dels hade han så ont, dels viker sig benen hela tiden.
Med detta uttalande krävde Marie att få titta till honom -och efter att vi gjort en släpande entré på Dagvården med Ralf hängande runt mina axlar (och ganska snabbt stött av en sjuksköterska på andra sidan) blev det full uppställning av läkare och sköterskor i mängd.
Marie's förskräckta, uppriktiga utrop var att "Men Ralf, du har inte sagt till mig att du är så här dålig!". Hon har ju ändå ringt nästan dagligen. Men som sagt, han är som en gammal hund som är hos veterinären för sista gången "jotack, men jag mår bra och är förhållandevis pigg". Föreslog lite cyniskt att Marie ringer till mig i framtiden....
Nåväl, svaren på datortomografin låg på Nacka "och väntade på att skickas". Undrar vad Marie sa till dem, för det tog inte fem minuter förrän de låg i faxen.
Och nu är det både sirap, honung, ättika och vinäger. Tumörerna i lymfan i halsen är borta, av de som fanns under nyckelbenen syns bara svara spår, likaså av den stora klump som fanns runt ryggraden. Den i armhålan är oförändrat 4x5cm och ödemet orört 1.5dm runt om.
Men i tjocktarmen så finns det en skugga på 8 cm - denna fanns inte där på novembers undersökning och enligt röntgenläkaren "så är det inte troligt att en tumör kan ha etablerat sig på så kort tid" Fan tro't, jag kommer nog ihåg min pappas dödskamp för elva år sedan, det tog tre månader.
Nåväl, nu blev vi inskrivna på kirurgakuten, dit vi blev skickade i rullstol (med en kvinnlig vaktmästare som var 190cm lång), med en remiss från Hematologen i datorn och kopian av röntgensvaret i handen. Med remiss tog det inte mer än knappt en halvtimme att få träffa två läkare (AT och handledare) bli misshandlad och inskriven för inläggning. SEDAN fick vi vänta tre timmar på sängplats.
Vid sex var Ralf i säng på en Akut VårdAvdelning, jag hade hämtat övernattningsväskan som jag förtänksamt packat innan vi åkte och jag och min extremt tomma mage (filmjölk från morgonens frukost var sedan länge ett minne blott) kunde åka förbi jobbet, hämta min dator, en sushi på sushibaren och åka hem.
SMS:ade ungarna, samt pratade med två av dem, åt Sushi, tittade pliktskyldigast på Spåret och lite av Let's Dance, tog en stooooooooor whisky och däckade vid tio och sov till fem. Matade katter och somnade om till sju.
Ralf ringde vid halvnio, hans natt var inte lugn (eller rumsgrannens natt för den del). Förutom att han blev ivägsläpad för en ny datortomografi, så beslöt sig hans mage att nu ska jag reagera på allt laxermedel. Den censurerade versionen är att Ralf duschat ofta inatt och fått rena sängkläder ofta. Och fallit ihop i duschen med droppställning och allt två gånger. Jestanes, sa Ralf imorse, hade ingen aning om att så många jobbade på natten och att de kunde springa så fort....I övrigt känner han sig totalt förnedrad och människoovärdig, stackarn
Nu väntar vi på ronden och vidare besked, jag har börjat plocka här hemma, men kom just på nu vid halvelva att lite frukost kanske skulle vara bra. Så jag tog en paus. Men nu tog min CD slut, så jag ska byta den - håller på att tillfredställa mitt Manhattan Transfers behov. Och städa färdigt, fast det går dåligt. Så länge jag sitter vid datorn roar sig Bezzie med att bita mig i handen och armen eftersom behovet av kli är större än tillgången på detsamma
Är det inte den ena så är det den andra....................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar