Ynkligt!

Det här lite ynkligt här. Magen är ett jättespöke som tar all energi, ork och jävlar anamma. Ralf slutade äta igår, och hotade med att bara dricka vatten. Paniksamtal till Karolinska idag, men medicinen jag fick var densamma vi redan har, som inte verkar ge någon effekt. Köpte ett kilo plommon ikväll och skalade och skar i små bitar tillsammans med bitar av vindruvor. Går det så går det - förstoppning i fyra dagar är en förbannelse och väldigt smärtsamt.

Nu har jag fått i honom en liten bit torskfile, kokt i buljong, även om det var delvis med hot.

På fredag är det Magnetröntgen, nästa torsdag är det Datortomografi, han har nu gjort 50% av cellgiftsbehandlingarna, så det är dags att se om det gett någon positiv effekt. De negativa effekterna lever vi med varje minut.

Imorgon är det blodprov inför datortomografin och efter det tandläkaren.

Ralf fick sitt ansikte sönderslaget i en trafikolycka 1952, när han var sexton år. En rattfull lastbilschaufför körde rakt in i spårvagnen han satt i, halshögg damen framför Ralf och slog sönder Ralf. Käken avslagen på ett par ställen, 17 benbrott i foten och benet, stora inre blödningar, och de flesta tänderna utslagna. Fem månader på St Eriks sjukhus....
Försäkringar för sådant här fanns knappt på 50-talet
Sedan dess har han levt med olika bryggor, men nu hade vi kommit i det läget att det inte går att underhålla längre.

Just innan vi fick beskedet om att mantelcellslymfomet kommit tillbaka i full kraft, hade Ralf bestämt med tandläkaren att nu ryker bryggorna och det får bli implantat. Han har ett implantat redan som vi satt i för 30tusen för sisådär en 15 år sedan. Nu var det dags för ett större ingrepp (för massor av pengar)

Men i och med att cellgifterna startade sade hematologen stopp!! Inga käkoperationer med nedsatt immunförsvar, det kan sluta med en ände av förskräckelse.

I helgen rasade större delen av bryggan i överkäken. Så förutom att ha djävulskt ont i magen, så har han nu inte alla tänder på plats heller.

Så nu måste tandläkaren och hematologen hitta en gyllene medelväg - om det finns någon. Av alla biverkningar vi har levt med under cellgiftsbehandlingar - det här var inte en sådan som behövdes just nu. Det får min kära man att känna sig totalt nedvärderad, gammal och väldigt deprimerad. Inte ens att träffa familjen i söndags och gratulera Fanny gick det att övertyga honom om. Nu vill han bara sitta inlåst och inte träffa någon. Ont och gammal - det är inte kul att kombinera.

Det här vackra Stomatolleendet dog i en trafikolycka med en rattonykterist.
Annars är ju familjebilden lite söt! Gissa vem som är Ralf!!