det är skrämmande hur snabbt smärtan ökar i intensitet. Eller också är det Ralf som tillåter sig att känna hur ont han har.
Det blev ingen koloskopi idag, istället administrerades flytten från akut vårdavdelning till akut kirurgiavdelning.
Skulle ske på eftermiddagen, när jag kom kvartöverfem hade den ännu inte ägt ru. Men vaktmästaren dök upp vid halvsex och efter det så var det full aktivitet. Körd till avdelningen med bagage och allt, och mig i släptåg eftersom jag just kommit, en extremt empatisk sjuksköterska som skrev in honom, med alla tusen frågor som hör till, och dessutom i klara ordalag talade om att här tar vi inte några alvedon då och då utan här säger vi till när vi har ont och då tar vi fram starkare saker. Likaså om du har svårt att sova, så fixar vi det. Den nya rumsgrannen verkar kunna snarka rätt bra, så en insomningstablett är att rekommendera. Fast - han har druckit en liter saltlösning ikväll som tarmsköljning inför koloskopin, så det kanske är bra att han är vaken ett tag......
Nu ringde en god vän från Sätravarvet, tillika svärfar till Gerry's yngsta dotter och frågade om de kunde få hälsa på. Ja tack!!!!!!!!!!!!!! Alla som kan hälsa på och prata bort en stund är så hjärtligt välkomna!!! Imorgon är ingen bra dag men onsdag eller torsdag kommer de!
Nu hoppas jag bara på ett besked på vad de hittar imorgon på koloskoping - måtte det ske snabbt...
Jag kan inte låta bli att jämföra med pappas dödskamp för tolv år sedan (inte elva år som jag skrev tidigare) - och jag vill inte göra den resan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar