Familjen Holms vårdträd

När Ralfs mamma levde, så höll hon en fantastisk jullunch varje år, sista söndagen före jul. Vi växte i antal under åren, från barn och små barnbarn, till barn, stora barnbarn med kärestor och barnbarnsbarn och den förhållandevis lilla trean på Mosebacke Torg erbjud de sista åren en rätt utmanande logistik för mig och mina svägerskor. Min fantastiska svärmor - ingen har haft en bättre - blev ju inte yngre, så även om hon lade in sillen och kokade skinkan och gjorde syltor och lade in gurka och trillade århundrates godaste köttbullar, så fick vi barn och svärdöttrar ändå ta över de tunga delarna, som att släpa bord och stolar och försöka duka till fler än 30 personer. Det var inte lika vackert som hos Fanny och Alexander, men stämningen var minst lika hög

Varje år fick hon av Ralfs barn en stor korg med vacker juldekoration som fick stå på den stora skänken. Den var alltid väl tilltagen med alla sorters julblommor och skänkte glädje fram till trettonhelgen, när den traditionsenligt revs.

Ett år, i början på 80-talet (83 eller 84?), så fanns det en liten benjaminfikuskvist som utfyllnad. När Gammo rev korgen, hade den lilla kvisten slagit rot, så hon hade inte hjärta att kasta den utan petade ner den i en liten kruka.

1985 var den ett par decimeter hög och Gammo, som inte tyckte om stora blommor, utmanade sina svärdöttrar om fortsatt omvårdnad och jag "vann".

Nu står den här - familjen Holms vårdträd! Ralf och jag har ett par gånger sågat ner den, då den växt ossöver huvudet. Och då har vi ändå bott i lägenheter med 340cm takhöjd. Men den växer på bredden också och tar plats.

Den har starka idéer om var i lägenheten den trivs. Designmässigt är den en fantasisk detalj i hörnan bredvid vardagsrumsfönstret - och där den får bra med ljus. Men icke, sa Nicke, där  trivs man inte utan börjar omgående fälla blad. I någon av hörnorna mellan vardagsrummet och biblioteket/musikrummet ska det vara.

Den är dock inte så känslig vad gäller ny jord runt fossingarna. Förra året planterade jag om den och det var nog första gången på mer än sju-åtta år.

Nu har den haft sin lilla vinterfällning och sätter massor av nya, ljusgröna blad.

Voila -familjen Holms vårdträd! Jag ärvde den av min svärmor - vem vill ärva det efter mig??

1986