Äntligen!!!

Som jag har letat!

 Den kostade förhålladevis en spottstyver (jodå, jag fick kvalité därefter, men det är inte heller någon större inredningsdetalj)

 
 Fick hjärnsläpp när jag inredde den, dock. Längst ner ska påsarna med kattmat stå - det glömde jag! Å andra sidan har jag inga påsar med kattmat hemma heller - och i fodertunnan börjar jag se botten. Huvaligen, säger de två inneboende, de ser en fimbulvinter framför sig...

BTW alla barnbarn (som ändå inte läser min blogg!) I helgen åker korgkistan in i bakluckan i bilen för vidare transport. Ska den till - Enskede? Sätra? Vårberg? Eller till Brunn och miljöstationen??????????

Svarta hål och många tankar

Jag gillar inte att analysera mig själv - men de senaste veckorna har varit mörka, riktigt mörka.

Så lite analys har det blivit - och någonstans börjar insikten slå mig hårt. Det här är inget tillfälligt tillstånd, det är permanent. Ralf kommer inte tillbaka. Djupt inom mig börjar jag förstå det.

Så trots den charmiga guideturen för några veckor sedan så kan jag inte flytta till Nyköping. Inte just nu. Just nu är det stunderna vid minneslunden vid Ingarö kyrka som håller mig uppe. Där finns det fortfarande en närvaro.

Imorgon ska jag iallafall nästan till Nyköping. Änkeklubben, inklusive hund, ska ha picknick vid Västra Stendörren.

Inte sitta still, inte tänka, inte känna...................

Två naglar kortare

kom jag hem efter en seglingshelg med Tony och Jennie

Finaste seglingssällskapet

 Jesper skickade bild på vilken ölsort han och hans kamrater drack. Tony kontrade med vårt middagsvin - men att få en bild krävde en del ekvilibristiska kroppsövningar. Han är inte alldeles ung och smidig längre, min mans äldsta son....

 Jodå, vi fick luta lite också

 Planen var att sjtärnskåda och räkna satelliter. Det var inte helt lätt när gubben i månen sken på det här sättet!

 När vi skällde på Gubben i månen svarade han med att skicka ett hjärta!

 Sedan drack vi whisky och då kom gubben i månen också på sne'

 Det där snacket om far och dotter är inte bara snack - det är de här två ett levande bevis på

 På söndagmorgonen tog övriga besättningen sovmorgon medan jag beundrade soluppgången och läste Paganinikontraktet - och led av en lätt huvudvärk

Det var härligt att få en segeltur, se vackra vyer, ha trevligt sällskap - samtidigt som upplevelsen river upp sår och gör illa. Men det är väl så det är ett tag framöver. Det gäller att komma ihåg det positiva och genomlida det negativa

Kors i taket

Inte ofta mina katter sover tillsammans

 Vad f-n - ligger du här

 Matte - jag protesterar. Det kan inte ligga karlar i min säng!

 Öööhhh - vad händer? Är det något på gång?

 Jasså, ligger du här!! Vilken tjock och god mage att spärra in klorna i

 Hörruduru din slyngel, passa dig så du inte åker på en överhalning

Olika ansiktsuttryck uttrycka olika synpunkter

 Hörruduru matte, om du inte slutar fotografera pinsamma situationer, får du smaka på den här!

 Sluta, sa jag!! Jag skäms över att bli övervakad vid pinsamma situationer

Frikort för parkeringsböter?

Innan jag anmälde mig till ögonoperation, så stack jag in näsan 20 minuter i Ektorps centrum för en snabb lunch. Var borta cirka 20 minuter och hade naturligtvis P-böter när jag kom ut.

Alltså - det är fri parkering. Men jag glömde ändra P-skivan. Om jag var borta 20 minuter måste han (jag såg honom när jag åkte) sett att bilen var nytillkommen ( det stod liksom 20 bilar där)
Ibland undrar man ju vad man betalar för? Lunch 80 spänn och parkering 300 spänn..

Å andra sidan överskred jag nu gränsen för frikort hos Landstinget. Det gör jag alltid när det är typ tre månader kvar innan det är dags att börja om från början igen. Snacka om att man noggrannt fört statistik för genomsnittsspenderingen hos läkarmottagningen. Å andra sidan ska ju Proxima ha sitt, förutom landstinget. För att ta bort en vagel så har jag

- besökt husläkaren för remiss som säger "opererera bort vagel i höger ögonlock" (April)
- besöka Proxima's ögonmottagning, vänta 50 minuter över avtalad tid, träffat läkare i ca 45 sekunder. Jaha, den där ska vi operera bort, vi kallar dig (Juli)
- besöka Proxima för cirka 90 sekunders behandling (September)

Varje besök betalas enligt husläkar taxa och specialistvårdtaxa.

Dessutom hade jag tid 13:10 enligt min kallelse. Enligt sköterskan skulle jag vara där 13:30. De facto fick jag komma in till doktorn 14:30.

Det var på Nacka sjukhus vi fick akutscanna Ralf i januari när hans magsmärtor tillkom. Det var där läkaren låg på resultatet i en vecka, tills jag akut åkte in till Karolinska och de efterlyste svaret. Det var på Nacka röntgenläkare skrev "Det finns en 8 cm förändring på tjocktarmen, men det är inte troligt att en tumör har tillkommit så snabbt" Så fel han hade!! Och igår fick jag gå förbi röntgenmottagningen två gånger. Nice!

Ska nog lämna in min lottokupong den här helgen

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-hamnen-trosa-trosa-kommun-fyrvaktargatan-2a-2521418

Om man får ont i benhinnorna på vattengympapasset

- är det inte väl hårt då??

Nu har jag snart provat mig igenom alla olika vattengympapassen och för varje gång säger jag "det här var det värsta". Ikväll VAR det det värsta.

Tänkte inte träna idag, men efter att de senaste dagarna varit allt närmare ett sammanbrott, unnade jag mig ett sammanbrott vid minneslunden. Mycket spelar in - den 12:e frossan närmar sig, stress, gnat och osämja på jobbet, en bild på Ralf och ett barnbarn jag inte sett förut, Annas berättelser i sin blog "hopp och kärlek" som driver tillbaka massa minnen, andra i min närhet som mist nära och kära - allt drev fram en otrevlig stund vid minneslunden och ett långt tal till tomheten. Till och med Stefan Liv's öde - och framförallt hans fru och barn - tog mig hårt, för jag kunde höra inom mig hur ledsen Ralf skulle blivit.

Så jag ändrade mysstunden med två frusterade katter till att åka och träna skiten ur mig. Och det gick bra ända till stretchningen, först spelades det Kim Larsen rockballad med något om kärlek, som avslutning en okänd smäktande kärleksballad, som envist upprepade refrängen " I see your eyes in front of me, I hear your voice inside me" Tack för den Televerket, sedan var jag nästan tillbaka där jag började. Var lite för trött för att bryta ihop igen, bara.

Hade jag orkat hade jag köpt lite takeaway med hem, nu får det räcka med de två övermogna kiwis jag hittade i fruktskålen.

Tror jag har någon slatt vin kvar efter helgens middagar, ska nog ta en slurk. Tony och Ia var här i lördags på middag, Tony och jag lyckades knäcka en halv box och dricka ett par whisky. Barnbarnen var här i söndags på middag - då gick det åt fyra liter äppelmust........ Och lite mjölk.

Imorgon ska jag till Nacka och operera ett ögonlock. Själva ingreppet tar väl någon minut men man ska ligga och vila i två timmar efteråt. Herrejesses. Undrar om jag kan ta med jobbdatorn?

Flashbacks

När läkaren på Karolinska ringde in mig den sista onsdagen och berättade att Ralf's njurar kollapsat och det fanns nu bara en väg ut, så var det ett så tvärtemot vad man sagt veckan innan. "Nu ska vi börja med nya cellgifter för fortsatt behandling".

På torsdagen pratade jag och grabbarna med samma läkare igen, och då fick jag det verkliga slaget i ansiktet "hans njurar måsta ha kollapsat sedan flera dagar, har du inte märkt det?

Hade JAG inte märkt det?? Trodde det var läkarvetenskapen som märkte sådant.

Hursomhelst, ibland känner jag mig så lurad. Kan bli oresonligt "avundsjuk" på de som skriver att den anhörige somnade in lugnt och stilla, vi har fått prata och ta farväl, vi kunde hålla om varandra in till slutet. Här var det kamp ända in i kaklet!

Vill bara klargöra en sak - jag är inte avundsjuk på någon som förlorar sin anhörig, gammal, ung, under sjukdom eller i en flygolycka. 

Symboler och mallar, regler och förutfattade meningar

En av mina kollegor har just drabbats av dödsfall i den mycket nära familjen, av cancer som så många andra.

Mina övriga kollegor och jag pratade idag om svårigheten av att veta hur man ska bemöta någon som just förlorat en när och kär. De accepterade fullt ut mina synpunkter på att sorg har inga mallar, har inga regler, har inga ramar.

Men jag måste också acceptera deras synpunkter, att det är det som gör det så svårt. Vad man ska göra, säga, hur man ska agera?

I sorgen har jag mött alla kommentarer, från att det var inget värdigt liv för Ralf när han blev så sjuk att han inte kunde sköta sig själv, behövde rullator, blev mer frånvarande - läs virrig - till kommentaren efter att han gått bort " men du har vigselringen på dig fortfarande" (?)

Fortfarande är jag chockad över att vi - även jag - fnittrade till på begravningen, när vår präst berättade en del historier från Ralf's liv. Fortfarande får jag dåligt samvete när jag upptäcker att jag tycker något är roligt utan Ralf. Fortfarande berättar jag med glädje om saker vi gjort, upplevt, åstadkommit - och DET tänker jag plåga omgivningen med länge. Stolt tänker jag vara lika länge över vad han lärt mig. Trots allt är jag den enda i familjen som tävlingsseglat ensam - och det med en riktigt krävande tävlingsseglare.

Men deltagandet sorg har i slutänden bara ett ansikte  - du sörjer, jag sörjer för att du sörjer och jag orkar lyssna och acceptera det. Jag kanske inte alltid förstår hur du agerar eller inte agerar, men jag vet att du har en anledning till att du agerar som du gör.

En mycket sorgsen sondotter med sambo finns det idag

Den här lilla killen fick säga farväl till husse och matte idag, på dagen sex månader gammal. Förbannade Coronavirus!
Livet är hårt, men onödigt hårt ibland. Stackars Jennie och Kaneda, som var så kära i sin lilla familjemedlem i sitt nya, första lilla hem.

Lynelle's dagbok: Proudly presented