Båt- och matmässa - tveksam reprisering

Lördagen åkte vi till båtmässan.

Först gick vi ombord på en Hallberg Rassy 372 och det gick bra. Styrkta med broschyrer med pornografiska seglingsbilder gick vi vidare, ratade ett antal båtar tills vi kom till Malö37. Jag blev ju handlöst förälskad i storasyrran på 43 fot på flytande båtmässan i höstas, så jag gick ombord i ensamt majestät för att bedöma om 37 fot skulle räcka. Ralf stannade på bryggan.

Efter en första okulärbesiktning så kom jag i land igen och tyckte, men att 37 fot är väl stort nog. Men Ralf hade sedan länge siktet inställt på drömbåten mittemot - Arcona 430. En gång Arcona alltid Arcona, min man är ju lätt enkelspårig och inte alltför förändringsvillig.

Som straff för sitt ensidiga beteende fick han gå ombord själv, medan jag pratade bort en stund med kontruktörens fru. Ralf gav dock upp efter en stund, ett sällskap hade placerat sig i salongen och vägrade flytta på sig. Eftersom han såg att jag pratade med någon skulle han delta, tar ett steg ner på badstegen - i strumpfötterna, man får inte ha skor på sig - och ramlar handlöst ner från båten på bryggan med buller och bång. ALLA hörde!! Och jag skällde.

Vi samlade ihop oss, gick ner från bryggan - varpå Ralf missade nedersta trappsteget, för då hade han fått yrsel.

Fikapaus, vatten och lite föda, så tog vi nya friska tag. Pratade med en kapellmakare, köpte en morgonrock för 800 spänn (för att du ska slippa se min man gå i kalsongerna till frukost varje morgon OCH förmiddag) och drog oss mot båtarna.

Övertalade Ralf att gå ner i Malön en gång till, vilket gick bra. Fast nu kunde jag konstatera att den är för liten, jag får inte plats med katttoaletten. Meddelade säljaren att jag måste 40fotaren eller 43 fotaren, varpå Ralf ska delta i samtalet, missade trappstegen på trappan, ramlar baklänges, nerför hela trappstegen och landar baklänges på bryggan och ramlar så när ner från bryggan ner på golvet. Dit är det tre meter fritt fall med betonggolv.

Säljaren fick tag i tröjan och drog upp Ralf.

Då hade iallafall jag tittat färdigt på båtar, nu började det bli både pinsamt och jobbigt. Det HÖRS när min man ramlar på träbryggor.

Istället gick vi på mat- och vinmässan. Jag hade kameran med mig, jag borde tagit en bild utöver det totala kaoset. Vi gick ner en väg, vände och gick upp igen. Ralf var dödstrött och jag irriterad.

Så vi åkte hem igen. Med skrubbade knän, stukade tår och stukat självförtroende. Så mycket kosa sig och så mycket rekreation inför cellgiftsbehandlingar blev det inte. Undrar om man kan kräva tillbaka sina 400kronor i inträdesavgift?

Ett uppdrag  jag hade var att fotografera kölar och roder. Vi tappade lusten - det blev bara en köl och ett roder - på Malön

Dina ..........................orkidéer

ÄNTLIGEN har dina orkider från köksfönstret på Rosenmalmsvägen blommat över. Visserligen blommade de för andra gången - men det var aldrig någon riktig paus mellan första och andra gången.

Men lugn - de har nya friska blad en bit upp på blomstängeln. Så de ger sig inte

MEN - då blommar naturligtvis en annan av dina orkidéer - och jag orkar inte ens bli förvånad över att den är lila. Jag undrar bara hur du gör??

Igår var det lördag

Morgonpromenaden gick den här gången mot Kvarnsjön och Edsberg.

När jag var barn och växte upp i Lemshagadal, så var det här närmsta grannen. Här bodde en av de mest fruktade personerna i mitt liv - tillsynsman för Kvarnsjön.

Sjön var friskvattentäckt för hela Gustavsberg/Värmdö på den tiden, så Kvarnsjön fick man inte komma nära. Den var inhägnad med taggtråd och vid vite kostade det 50;. att gå innanför taggtråden - hiskeliga pengar för mig. Och farbror Löfbom var tillsynsman och fasansfullt respektingivande. Tant Löfbom var något mildare i framtoningen, en gång bjöd hon till och med på jordgubbar från egna landet

Nu står huset övergivet och blir mer och mer förfallet, undrar vad som blir av det. Jag tror att en grävskopa är enda lösningen.

Gäststugan är på väg ner i sjön, och som alla övergivna ställen har den frekventerats av klottrare. En människotyp jag har extremt liten förståelse för

Här bodde farbror Löfbom's son varje helg med sin nya fru, dotter och son. Dottern heter Lena och var i min ålder, en dag kom tant Löfbom vandrande med henne och undrade om hon fick leka med mig.

Vi var kompisar i rätt många år, mest höll vi till i vår vedbod, där vi klädde ut oss med långa, långa tygstycken, som vi låtsades var vårt långa, lockiga hår, och så red vi på låtsashästar och var prinsessor

Apropå vedbodar, så är nog vedboden det friskaste huset i Edsberg, trots att den nog är det äldsta huset.Timmer är alltid timmer

Farbror Löfbom var trädgårdsfantast, han hade en fantastik trädgpård inkl frukt och bär i massor. Min morfar och han var inte såta vänner, de ansåg sig båda experter inom området, dock inte överens. Men lämningar av farbror Löfboms odlingar finns kvar, vinbär, björnbär, äppelträd och hallon - men så misskötta att de inte går att rädda

Numer får man gå ända ner till vattnet i Kvarnsjön, till och med bada - jag känner mig fortfarande brottslig när jag går i strandkanten. Men talluddarna är fina

Som barn jag lekt, här har man sprungit. Och när den tiden kom, tjuvrökt

 Det har regnat ganska mycket, och av till snöat. Så vi har högvatten i de flesta diken och det porlar som en värsta vårflod.,..

 Men det är november, med typiskt november väder. Grått, fuktigt. Ibland ganska skönt, ibland tämligen råkallt genom märg och ben

Att samla kraft och mod

När vi per telefon för några veckor sedan fick reda på att mantelcellslymfomet är tillbaka, dessutom med god kraft och bra spridning, åkte vi och tog en paus på ett café.

Numera är vi rätt så härdade, så det var rätt tyst vid fikabordet. Tills Ralf sa "japp, då är det dags att samla kraft och mod igen".

På måndag börjar som sagt cellgifterna igen. Så den här helgen samlar vi kraft och mod, styrka och envishet.
Vi har fått svar på den tilläggande kontraströntgen, som visar att nu är mjälten också angripen. Det är första gången som någon annat än lymfan är angripen och det känns inte helt bra. Ralf fick det beskedet per telefon i veckan, när behandlingsplanen gicks igenom och jag var på jobbet.

Marie, vår läkare och ängel på Hematologen har nu känt oss sedan år 2000, vi har en sådan relation så att även per telefon kan vi hantera dåliga besked. Hon är inte bara en läkare, hon är en läkare med empati och människokärlek. Även per telefon kan hon leverera mindre bra besked per sammetsvantar. Nackdelen när jag är på jobbet är att jag har så många fler frågor och undringar än Ralf, så jag känner mig lite svävande i luften. Ralf har sådant förtroende så han lyssnar bara på det som han tycker är vitalt, resten löser sig!

Men mycket av eftervården vilar på mitt ansvar, även om jag alltid kan ringa Hematologen, så mycket frågor har jag. Därför har jag tagit ledigt måndag förmiddag så att jag kan följa med till första behandlingen och ställa MINA frågor. Hematologen har alltid visat att de frågorna är lika viktiga.

En sak har vi fått besked om iallafall, Ralfs enorma trötthet så fort han anstränger sig kan mycket väl komma sig av att mjälten är angripen. Och jag som skäller på honom för att han inte rör sig tillräckligt mycket!

Men hellre mjälten än levern.

Imorgon går vi på båtmässa. Någon mer båt blir det väl inte - men lite pornografi mår vi bara bättre av. Det är mat,vin och hälsomässa samtidigt, vi kanske smiter in på allihop och gosar oss

Farstaviken 2:14

Hittade en tomt som tydligen är registrerad som Farstaviken 2:14 enligt Lantmäteriverket. Ligger mitt emot Långträsket i början av Tjustviksrundan.

Trodde det var byggförbud i naturområdet!

När jag såg bygget på försommaren så var det ännu ganska spartanskt, det är väl så när man får koncentrera sig på sjävla bygget bara.

Men under sommaren har det växt till sig, numera har han faktiskt lite blomkrukor och framförallt har han skaffat sig en Mercedes Cabriolet. Hoppas han hinner bygga garage innan vintern (Det var snöstorm igår igen)

Det gläder mig att han läser Svenska Dagbladet på morgonen - men hur han får tidningsbudet att åka ända dit är en gåta......

Grannungar

Senare på söndagen tog vi en liten familjeutflykt.

Grannen var ute och gick med sina små telningar. 10 sekunder tidigare var det här en liten missnöjd dam med lång underläpp, men när jag höjde kameran, så blev det helt plötsligt annat ljud i skällan. Pappa har finaste Nikonkameran så hon är van att posera!

 Lilla fröken blåöga!

 Lillebror, aka "proppmätt" var också med ut. och flörtade lite - det måste man när man bara har ett öga fritt!

Fotostunden tog ett abrupt slut, storasyster var uttråkad över alla tanter som skulle prata, och proppmätt propsade på lunch.

Och snart flyttar de till hus, det är tråkigt!

Morgonpromenad

Försökte desperat hitta på en ny vandringsled idag, så att du kunde få lite nya bilder. Men fantasin sprack, så det blev Gottholmarundan igen  - fast motsols denna gång

Det är nu konstant minusgrader och ändå ligger det förvånande många båtar kvar i sjön

 Kallt men friskt, nästan vindstilla, soligt med klarblå himmer - hösten ÄR härlig

 En och annan entusiast tuffar ut för att fånga storgäddan - då bryts den lugna vattenytan

Förutom ekarna så har löven fallit  - och så bland alla kala träd och buskar hittar man EN buske som fortfarande står grön - mysterium!!

 Lärkträden har fortfarande sina barr kvar, men de lyser i gulaste ockra och kottarna växer i klasar

Min hästäng är nu ekande tom, men ack så frostig

 Det är inte såpbubblor utan frostkristaller - missade lite med fokus...............

 Förra helgen tog jag en morgonpromenad genom skogen vid Kvarnsjön över till kyrkogården och ansade mormors grav med lite höst och vinterblommor. Tyckte jag blev lite våt om fötterna när jag ginade över en gräsmatta. Svaret fick jag när jag kom hem, mina trogna skor hade spruckit mellan sula och ovanläder längs hela foten.
Duktig Ralf släpade hustrun till Waxholm (bara färjan tog en timme) och drog men henne in på BÅTaffären för att köpa skor. Undrar om det är en passning om båtar för att jag har storlek 41. Själv hade jag kunnat tänkt mig Intersport i Mölnvik lite snabbt.
Hursomhelst nu är jag utrustad med skor med traktorsula och imprengerade tår och även om de är 41 på insidan ser de ut som 48 på utsidan.......

Fråga inte varför lärkkottar hamnade här - Blogger är helt enkelt totalt omöjlig att samarbeta med!!!

Allhelgonahelgen

Ibland har vi kyrkogårdsrace den här helgen och åker runt till alla- Botkyrka minneslund där mamma finns, Skogskyrkogården där pappa, Ralfs mamma och pappa finns, och där vi tänder ljus för lillebror Kent som finns spridd på Kanholmsfjärden norr om Dalarö, och så Gustavsberg där den enda riktiga graven finns, där min mormor ligger och även min morbror, fast hans namn aldrig graverats in på gravstenen. Av olika orsaker finns morfar i Norrköping.

Men i år gjorde vi det enkelt för oss och åkte bara till Gustavsberg och där tände vi ljus för alla. Vi kom dit i skymningen, (framåt kvällningen blir trafiksituationen totalt kaos), så egentligen är det lite för ljust för att fotografera alla ljus. Och ändå inte tillräckligt ljust med den kamera jag har (utan stativ)

Tre av ljusen vid minneslunden är Ralfs tribut till sina nära och kära  - naturligtvis fick hans hustru stå till tjänst med lite bergsklättring för att kunna ge dem den placering högt och fritt som hennes kära man tyckte att de förtjänade

 Mormor fick bjuda på plats för mamma och pappa också

 Nils Ferlin har skrivit en fantastisk dikt om storleken på våra gravar och dess utsmyckning, vilken kom mig till minnes vid jämförelsen av grannens gravlykta

 Men det lyser vackert i skymningen och en vördnadsfull stämning infinner sig - det tycker till och med en ateist som undertecknad anser sig vara

The story of my life

- aka why do I bother

Efter att igår ha slitit med att knäskura alla golv och polisha dem - öppen planlösning är en förbannelse när man väl ska storstäda, tänk på det när du tittar på hus - gick färden ut på byn för lite nya, fräscha mattor

Den här bilden är ett stort garv, den förväntades visa min nya hallmatta, men slutade bara med att visa ett stort, svart hål. Längst in i det hålet finns beviset på hur jag hanterat Magou's nattrace för att mattan fortfarande ska kunna stanna på ett och samma ställe - trots nattracen

 Inte planerat - men köpte en handvävd, blårandig trasmatta till köket (obs fläcken uppe i högra hörnet, förklaring kommer)

 Till att börja med, så invigde Magou den under natten. Detta är i hans ögon en lindrig fläck - de stora massorna hittade jag innanför ytterdörren det första jag gjorde i morse - uuurrrkkkk. Hans hårbollar är inte att leka med

 Sedan var det det här med Ralf och frukostäggen!

 Fläcken i högra hörnet, ja det var frukostägget. Som hamnade på min nya matta, istället för i äggkastrullen.

Mattan är märkt 30 grader handtvätt, så det tyckte jag programmet för skontvätt på maskinen skulle klara.

Ser du de vita inslagen i mattan?? De finns inte längre, den hänger nu på balkongen och skiftar i olika mörkblåa toner.............

Why even bother!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ytterligheter

Ser du bilen i bakgrunden. Igenfrusna bilrutor har vi mest varje morgon numera, med minus 3-4 grader som nattemperatur.

Men vad gör det?? Mina pelargoner fortsätter att blomma som värsta sommargalningar. Jag tänkte sätta upp några ljusslingor nu när mörkret kommer allt tidigare. Men man kan inte kombinera blommande pelargoner och ljusslingor - även i mitt dekoratörsinne finns en viss estetik!