Dag 5 - Sandwich day

Efter de senaste två dagarnas hålligång hade jag tänkt - efter noggrann konsultation med väderspåningsbolaget - ta en vilodag, platt på rygg (och mage) på en klippa vid Nämndöfjärden.

Tvärmolnigt!! Varmt, kvavt, lite vind - men molnigt. Så the Sandwich day, dvs mellandagen fick planeras om

Alltså har jag

- rensat och städat ur kryddlandet
- rensat en övervuxen plantering på parkeringen
- släpat slangar och vattenspridare och vattnat gräsmattor (håller fortfarande på)
- medlat i en liten granntvist vad gäller gränser för uteplatser
- varit i Sickla och letat hylla till vardagsrumsfönstret
- av misstag ramlat in hos Katarinas vänner och deras slutrea - som om jag behöver fler ljusblåa, randiga skjortor
- av misstag ramlat in hos Cervera och köpt litet rivjärn - och en nyckelring med katt
- plockat ihop till morgondagen
- börjat packa inför Värmland, som trots allt ska bli av

Samt stuvat morötter till middag!!!!

Imorgon blir det utflykt.....

Dag 4 - där som barn jag gått

och lite blått, blev det idag. Samma granne som lurade mig att gå alla rundor norrut igår, lurade mig samtidigt att lägga till Knuts Hav till promenadlistan. Själv vågar hon inte gå där ensam, för det är så mycket skog.

Så blev gårdagens ängmarker och skärgård utbytt mot storskogen

Lite synpunkter hade jag på skogsvården - lite gladare blev jag när det var gångbroar utlagda över de lerigaste ställena

Eftersom mitt lokalsinne är som det är, så kändes det inte helt fel att fotografera kartan. Jag är vid "I" längst ner i kanten, och observera at jag gick den långa turen bortom Knuts Hav

Ju höge upp man kom, desto mer skärgårdsaktig var skogen trots allt

Inte vet jag vem Knut är, men ett eget hav har han mitt i Värmdöskogarna. Eller åtminstone en myr

Den här backen är lodrät även om det inte syns på bilden. Det var då jag kom ihåg varför man inte ska gå runt Knuts Hav motsols

Försökte gå ut en bit - men då blev det fottvätt så jag backade tillbaka

Nu blommar de riktiga sommarblommorna  - så skira i varje glänta

Den här delen av Knuts Hav kommer jag inte ihåg, men här var det fint med hällar och höga furor. Och blåbär - naturligtvis hittade jag dem på sista delen av promenadn. Konstigt vore väl annars!

Jag blev såu upptagen med att gå och kräla bland blåbärsriset, så jag glömde äta matsäcken. Den intogs vid Kvarnsjön en kilometer hemifrån - efter sju kilometers promenad i åskhetta, och med viss bevakning av de svarta molnen nordvästvart (och de lurades och inget blev det av dem)

Åtta svettiga kilometer i tryckande värme och resultatet blev en knapp halvliter. Ambitionerna som matmamma läggs härmed åt sidan

Som jag kommer ihåg det från barndommen, så fanns det hallon runt Knuts Hav. Antingen kommr jag ihåg fel eller också har de emigrerat. Nu fanns det inga i alla fall. Jag hade för mig att de var här pappas och Chippos mest berömda hallonkrig utkämpades

Dag 3 - Farstaviken 2:14

Upplivad av gårdagens utflykt till Waxholm, var jag igårkväll helt inställd på att idag skulle det bli Landsort. Tills jag kom till mina sinnens fulla bruk och insåg att jag har fem veckor, inte fem timmar att ha semester på.

Så efter en sen morgon med frukost på balkongen vid nio, så tänkte jag ta en promenad. Egentligen en powerwalk, men efter lite samtal med en granne så blev det mer en natur- kultur- och fotografipromenad. Kom på att det var länge sedan (förra året) som jag hälsade på Herr Mus på Farstaviken 2:14...

För att gå till Farstaviken 2:14, går man först ner till Farstadal och Farstaviken, för att därefter ta naturstigen som heter Gottholmarundan. Därefter viker man av och tar Tjustviksrundan, där Herr Mus bor. Sedan går man Hålluddsvägen och Farstaviken och Farstadal hem.

Det visade sig att Herr tomte fått grannar. Först ut var Herr T.Roll - som även han prenumerar på Svenska Dagbladet. Samt att han har ett litet menageri av inneboende och mycket fancy solglasögon

Nästa och närmsta granne är myggen. Observer att de har fått en ringklocka att ringa på när de kommer på besök

Herr Mus var inte hemma idag - men prenumerationen på SvD kvarstår. Hans husdjur var dock lite trötta och Mercedesen förfärligt dåligt parkerad. Minus på det!!

Apropå husdjur, så har ju hästarna runt Tjustvik det förfärligt. Hemska hagar med gräs till magen, soliga gläntor omväxlande med skuggiga skogsdungar, bra träd att klia ryggen på, inte en sadel eller ett betsel inom synhåll. Huvvvaaaa!!!

Tänkte få en närbild på den här kamraten, men när han upptäckte mina ränker, vände han snabbt åt andra hållet. Surkart

Egen ö i Farstanäset.??

Segelbåten längst bort är min vindindikator när jag kör över Farstanäsbron. I motsats till Le Sacre Du Printemps ligger hon alltid med näsan rakt i vinden, så jag vet alltid från vilket håll det blåser. Viktig information - inte.

Har jag berättat om Artipelag? Värmdö Kommun har ju turen att ha tre entreprenörer som på ålderns dagar placerar sina förmögenheter i projekt i allmänhetens tjänst. Med vår fantasifattiga kommunledning som bara kan bygga höghus i ett brukssamhälle - för det har man gjort på andra ställen - tackar vi ödmjukt för detta.

Så BabyBjörn's grundare lade sina visioner i Artipelag  - en konsthall för Contemporary Art och med förstklassig restaurang. När jag först hörde om idén trodde jag att han var galen - vilka skulle åka ända ut till Hålludden mot Baggensfjärden för att gå på museum?. Såååå fel jag hade och har. En publikmagnet!

År två av dess verksamhetsår - byggdes The Boardwalk - en jättevacker trägång runt hela udden, drygt en och en halv kilometer genom skog och vid vattnet. Den passerar också gästhamnen han byggt och Waxholmsbryggan där båten från Stockholm lägger till och lassar av fler besökare.

Den ringlar så vackert, om än blygsamt kuperat och årets nyhet är att det på vissa ställen var lite ljudeffekter med "konstiga ljud". Först trodde jag i min naivitet att det var något som skulle roa barn på besök, men insåg att det antagligen är en del av någon installation.

Och så sakta smyger konsthallen fram. När jag såg ritningarna och sketcherna under planeringstiden, såg det ut som en stor betongklump.

Men om man följer direktiven och besöker huvudkontoret får man bättre bild av visionerna

Och sämre huvudkontor kan man väl ha???

Och ju längre man går, desto bättre förstår man arkitektens vision om hur betong och träfasader smälter in och stiger fram ur den karga skärgårdsnaturen

För att till slut visa sig i sin fulla prakt. Utsikten från takterassen? Trots att det är innerskärgård - Oh My God

Naturligtvis finns det lite konst placerad runt om. Så här kan jag också känna mig i den här miljön

Den här frigolitskapelsen ligger nere vid gästhamnen och är väl mer en representant för Samtida Konst

Vare sig man tar en sillmacka eller tillåter sig den stora lunchbuffen (den är inte gratis men ack så vällagad) så har man den här utsikten från restaurangens veranda. Sa jag att det är en försklassig chefskock? Sa jag att det är mycket servicevillig personal som håller buffén väl i skick trots anstormningen?

Jadå, första gången jag var här trodde jag för någon minut att det var någon som stod där och tittade ut.

The Boardwalk till vänster. I år hade man också anlagt The North Walk.

Så då var jag tvungen att stappla den också - som tur var är den inte så lång

Men där den tar slut, lockar naturstigar in i lummigheten. Men nu började mina ben vackla och jag hade en sisådär fyra kilometer hem

Dina älsklingsbär, älskling,  jag åt dem med en hälsning till dig (fast det var inte så många kvar, någon kärring hade väl varit där och försett sig)

PUH! Det blev 1,4 mil drygt idag, vilket känns i mina vrister och vader. Skulle bara ta en liten promenad var det, ja. Men upptäckarlustan tog över. Kilometertiderna skyller jag på fotografering och naturscenerier son  skulle betraktas.

Dag 2 - ett litet äventyr

Dagens utflykt blev något soligare än vad som var planerat - med växlande molnighet...

Att parkera bilen är lite av ett äventyr i sig,  så efter fullbordat värv och promenad till och från parkeringsautomat, var ett besök på Långa Raden/Gröna längan av nöden. En gång i tiden vårt favoritcafe - sådääääär idag måste jag säga

Nästan lite Dalakänsla över den här längan - men se där har du fel

 Lite möbelspaning ingår- det FINNS ju tvåsitsiga Howards

Små grusvägar, grönska och trähus - idyll så här från utsidan. Arbetsläger benämndes de av den äkta hälften

Det här är faktiskt en Bostadsrättsförening - med utsikt...

Lite historieundervisning är obligatoriskt på utflykt

Sedan hägrade kaffe paus, efter en timmes strosande!

Via en rosenlund

Någon förväntar sig en kall vinter!!??

Lagom stort!! HALLÅ SVENSKA SPEL!!!!!!!!!!!!!!!!

Ledsen Visby, en konkurrensen är stenhård

Jodå, det var fullt i gästhamnen

Gjorde ett litet stopp på tillbakavägen och samlande lite kulturpoäng. Denna skapelse benämndes Odysses och sirenerna

Vid närmare påseende visade det sig, att Odysses hade lite problem

Här var jag i augusti 2011, lite trasig och bitter och tittade på premiärvisning av bostadsrätter som var under byggnad - eller under rekonstruktion, eftersom det är en gammal kasern.
Dels gillade jag inte layouten, dels var de för dyra. Och sedan bor det tydligen en ordningman här (också) då alla parasoller var av samma färg. Fast på varje våningsplan fanns det en opportunist - skönt!!

Undrar vad gamla matsalen och gymnstiksalen ska bli??

Men de löste hissproblemet elegant

Tänk att alla bostadsrättsföreningar och samfälligheter kan jobba med fartproblem inom området - utom vår egen!!

Visserligen kan man inte gräva ner fingrarnai gräsmattan och plantea om man bor längst ner. Men uteplatserna erbjuder tillräckligt mycket plats för att få plats med mååååånga krukor

Den här bistra mannen, som representant för ett krig som inte riktigt var vårt, hittade jag ner mot sjön

Om det här området hade prospekterats i min kommun hade den där eken åkt direkt. Värmdö's kommunpolitiker kan bara prata om den gröna kommunen,inte skapa den. De kan bara spränga och gräva

I väntan på hemfärd kom det en skönhet glidande.

När jag var härpå mitt studiebesök 2011 gick jag uppför den här backen - eller kravlade snarare. Från den här vinkeln ser den helt platt ut.

Äventyret bestod i en avstickare till nya höjder. Hänförande med blommande ängar, utsikt och ett nystartat hotell i gammal kasern och en uteservering i växthuset. Hit ska jag lura änkekollegan och äta lunch (den är inte billig, men det har hon råd med)

Men odlade skönheter har också sin charm

Efter lunchen blir det studiebesök. Här har jag aldrig varit, bara seglat förbi otaliga gånger vår och höst

Sedan indikerade himlen norrut att det var dags att dra sig hemåt

Och var fan har du varit hela dagen?????? Jag har suttit här och väntat i evigheter!
Vadå sovit?
Skitsnack!!
Den varma gropen i fotänden på din säng?? Kan man skylla på Magou??
Vadå kom utspringande i hallen och stretchade när du öppnade dörren? Såklart man blir ju jättestel av att sitta här och vänta. Och nej, jag sover inte fortfarande - jag är bara upprörd.

Nu ligger hon på balkongbordet i kvällsolen och vrålar efter sällskap varje gång jag flyttar mig från sagda balkong. Klia magen, klia nacken, klia hakan, hålla tass, vara tillsammans. Heeela tiden - du och jag matte!!