Det är de små detaljerna som gör det

- som gör att man ramlar över kanten i bottenlös sorg igen.

Små hågkomster, små minnen, små taggar. Igår var det åsynen av SAS Radisson hotellet i Oslo, minnet av när Ralf följde med mig dit på en 24 timmars jobbresa. Medan jag jobbade åkte han upp till Holmenkollen och tittade, helt plötsligt var det viktigt. Tyvärr var det dimma i Oslo, så han fick inte se utsikten, men han gick noggrant igenom hela anläggningen. Varje skidlopp därifrån refererades sedan med åsyna skildringar av hur det egentligen ser ut.

Den glädjen, den upptäckarkänslan, den gemensamheten - ja, det räckte för att SAS Radissonhotellet, där vi bodde för en natt på 22:a våningen, skulle slå undan fötterna den dagen. Imorgon kommer det säkert något nytt!