Du hade just blivit omskött och ombäddad, och fått mer droger, och när jag satt bredvid dig igen, tog jag din hand och kramade den hårt några gånger. Då kände jag det - en svag tryckning till svar från din mjuka hand.
Så du måste kämpat genom dimmorna av lugnande och smärtstillande, smärta och vanmakt och svaghet, för att orka ge det där sista ömhetstecknet. Därifrån sjönk du bara djupare och djupare och nästa dag gled du bort.
Men den där svaga, korta tryckningen av din hand - det är ett heligt ögonblick att stanna vid då och då
Vi behöver de heliga stunderna, inte minst så här kring jul! ♥ Gott då att ha katternas mjuka tröst att famna! NosPuss Wikki
SvaraRadera