Livet kan vara nog så kärvt, men dessa små klassiska fiskebåtar, stora som en lillfingernagel på en jättes hand, de rullade tappert på - och var en kärvänlig syn istället för stora fiskefabriker
I Ålesund så återskapar man en banks - den heter så den här typen av fiskebåt, som det inte finns några levande exemplar kvar av. Alltså återskapar man den - tänk om man kunde göra det med alla djur som människan utrotat också.
Man kan göra en bok om alla vackra fyrar också. Denna är den vackraste - Kjeungskjaer fyr från 1880. Här bodde fyrmästare med fru och många barn (taskigt med fritidssysselsättningar?) - samt lärarinnan...........
Och samla på kyrkor. Kyrkan i Kirkenäs är lika kärv som omgivningen.
Medan i kyrkan i Vardö gjorde ett statement där den blickar ut över Berents Hav
Fyren vid inloppet till Berents Hav återuppväckte tankarna på att bo i en fyr - och den är nästan lite kyrklig den också
Världsomsegling, någon? Jag hittade båten, strax bortom Trollfjorden, där den låg övergiven och rullade i ganska frisk vind och sjö.
Den vackraste båten hittade jag i Kristiansund
Liksom den allra fulaste som låg i samma hamn. Bunkerfartyg till oljeplattformarna fanns det gott om i alla skepnader i bland annat denna hamn. I Hammerfest såg vi dessutom Goliat - men då satt jag och åt lunch efter min Nordkap resa, så det bidde inga bilder av detta monster - den största oljeplattformen ever.
Och så en liten turistbild på vår båt också. Den här mellanstora bjässen tråcklades in i den ena trånga fiskehamnen efter den andra, ofta i frisk vind och sjö. Gungade kunde den göra också när havet var på det humöret, glömmer inte när jag vaknade av att halva jag hade glidit ur kojen vid fotändan för att vi seglade i timmar med vind och sjö rakt i sidan. Och så den omtalade monstervågen, vars resultat gjorde att vi fick hjälpa personalen att plocka upp lunchbuffen från durken.
Vindgudarna lekte tafatt vid Polcirkeln när vi passerade första gången norrut
En del fyrar var mer moderna och inbjuder kanske inte till boende. Och istället för att vara namngivna, var de numrerade.
Och det kan ju behövas när de står på både babord och styrbord sida, 25 stycken på rad och leder till Risöyrenna
Norrmän är ett stördigt folk. Vi är strax syd om Polcirkeln, passerade för kanske två timmar sedan. Det är månadsskifte april/maj. Men sjösatt är det. Den första seglande båten träffade vi faktiskt på vid Polcirken - när vi gick norröver
Det där med fyrar. Dessutom i ganska bebodda trakter, sista kvällen när vi stävar mot Bergen
Jag föredrar ju att stå bakom kameran hellre än framför. Inge' bra på selfies är jag heller. Men en liten studie från däck, i solen, mest för att visa den något annorlunda semesterutstyrseln
Och många bilder blev det - och alla blev inte bra! Men några blev lite roliga, när inställningen på kameran kanske inte var värdsbäst. Måsen i Vardö får avsluta reseberättelsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar