Ja, jag är en dålig människa

- men jag har inte hört så mycket av dig heller..................

Vi har varit i Dalarna och i Värmland och det har varit mycket. Nu är jag inne på andra jobbveckan och det är definitivt mycket. Nu är klockan halvåtta och jag ska andas för första gången idag. Rapport om jobbet kommer i icke publikt forum.

Dalarna var som vanligt vackert, men stället vi letade efter låg bortom vägs ände och Guds ändalykt. Särskilt som Ralf inte riktigt visste vart vi skulle (hade inte jag hittat sjön hade vi hamnat i Särna istället för Sälen dessutom)

Ralf ville ha lite panoramabilder att visa lillebror som inte följde med på resan. Gissa vem som fick gå ut i regnet och ta dessa panoramabilder????? Observera dessutom att jag alltid lutar kameran när jag ska fotografera horisonter. Seglarskada??

Dessutom är det här björnområde!!! Till och med att ån heter Björnån. Ralf satt kvar och vaktade bilen så att inte björnen tog den medan jag fick gå 50 meter tillbaka för att fotografera. Det bidde en snabb fotografering.....

Vägen du ser i första bilden är huvudvägen runt sjön Horrmunden. Naturligtvis åkte vi upp på den åt fel håll och fick köra fem mil runt sjön. Vackert men väldigt ödsligt. Eftersom Ralf efter 62 år hade rätt vaga minnen om vart hans sommarparadis låg, körde vi in på varenda liten avtagsväg vi hittade. Oftast slutade de med tvärstopp och en ilsket skällande jakthund, förhoppningsvis fastsatt med lina. Undrar hur många tomter jag använde som vändplan utan att be om lov

Efter en sådan liten utflykt in i skogen kom vi till ett hus, där Ralf sa - här är det - NOG.........

Nu var det inte här, men vi hittade två äldre gentlemän som satt och vilade sig i ett av uthusen. Nog visste de vilka Bäcks var. Vi skulle bara åka tillbaka en liten bit och in en annan del av skogen. Jasså, du har bott hos Otto du. Jo, han är dö' han. Gunda, syster hans dog förra året, hon. Jo, han Bernhard lever, men han är i Stockholm och affärar.
Mycket prata var det och naturligtvis var de jättenyfikna varför Ralf och Gerry hamnade här för 62 år sedan och ännu mer nyfikna om varför Ralf kom tillbaka (det har jag inget bra svar på).
Själva var de trötta för de hade varit värdar för Norges mästerskap i mete, som hade ägt rum i denna svenska sjö över helgen. Må tro det var jobbigt..

Efter att för fjärde gången ha kört samma vägsträcka åt ena eller andra hållet, körde vi in på en väg som mest bestod av två spår. Lite längre bort mötte jag en stor j.................a väghyvel av största modellen. KUL!!! Med lite samarbete hittade vi varsitt dike där vi kunde mötas (min nya bil - SNYFT). Bakom väghyveln hittade jag anledningen till att det var en väghyvel där - två decimeter nylagd sand. Som det regnat i. Dvs, det var bara att hoppas att det gick att styra i kurvorna, speciellt den kurvan där det var tjärn på ena sidan och sjö på andra.

I detta hus har alltså min själs älskade tillbringat tre veckors sommarlov tillsammans med lillebror och farmor. En dröm för en 12 årig barfotalasse från storstaden, full av äventyrslusta. Att huset står kvar är ju egentligen ett under....

Abborresjön!! Om man ska tro skrönorna var dom stora som hajar och stod i kö för att få fånga masken och kroken. Särskilt där borta vid udden på ön!

Ralf svär på att det är Nisse's båt - jag tror det är ett barnbarn. Nisse var ett original som bodde i utanvidsstugan nere vid sjön. Hans personalia bör nog inte beskrivas i publikt forum - det är rätt mustigt.

Nisses hus har gått i graven, Bernhard har byggt sig en ny stuga där istället. Den skulle jag kunna ha

När vi på vår körrunda äntligen hittade en liten skylt det stod Horrmund på (då kom vi iallafall in på rätt huvudväg) så stod det en skylt i början på vägen

"Skogsväg - varning för fara och hinder"

Halvvägs mötte jag postbilen i åttio - kan han så kan jag.

MEN MIN NYA BIL - SNYFT!

Vi bodde på ett litet hotell precis nedanför Lindvallen, kanske ett 20 tal rum. Allt sköttes av ett ungt par, han i köket, hon gjorde absolut allting annat inkl städning....Tyckte jag hittat ett bra pris - men de hade restaurang också, och det var ju geschwint att slippa åka till den lokala pizzerian och äta nere på byn  Det slutade med att maten med tillbehör kostade mer än logit och frukostarna.

Men vad katten, det är ju semester..... (eller var),. Lite utflykter till skidbackarna blev det också med lite nostalgiska tillbakablickar.