söndag 29 augusti 2010

Medskick

När du får besök snart - vad ska jag skicka med i bagaget av dina tillhörigheter? Du får dock övertala budbäraren själv, jag misslyckas alltid. Är redan rätt chokad på jobbet, så jag behöver lite planeringstid. Häromkvällen somnade jag strax efter åtta - 'estanes!!

När du hälsar på i december, så måste vi leta efter någon bra transportförvaring för din tavla. Nu står den i och för sig i ett rör, som jag fixade på Biltema, men det är en temporär åtgärd under förvaringen. Det är för vekt för att kunna skicka på flyget. Kan du kolla om du har möjlighet att ta den som kabinbagage, kanske?

Ska väl avsluta Värmlandsresan

Den viktigaste händelsen är ju golfen. Ska bara visa några bilder

Samling vid första tee- ett ungdomligt gäng
Det ungdomliga gäng jag umgås med. Lite över åttio de flesta, Ralf räknas väl som ungdom med sina 74

I år sänktes medelåldern drastiskt, eftersom Ander's och Barbro's son var där med sin son - äldsta barnbarnet som nu är 20. Jesses. Han hade dessutom bättre kamera än vad jag har - snorunge!
Golf i alla ära - detta är dock besökets viktigaste del - kantarellplockningen. På grund av den omtalade björnen som rör sig i närheten, blev det inte fullt så långa promenader som vanligt. Men nio och en halv liter rensade kantareller blev det iallafall. Tog en kväll att fixa och göra iordning.
Det blev fem liter blandsvamp också, mest rosa och blek taggsvamp. Godis till vardagsomeletter


onsdag 25 augusti 2010

Naturalism

Så är man då tillbaka efter besöket i broder landet. Tror du att den förbeställda taxin kom som den skulle? Den var 10 minuter sen och jag hade en minut tillgodo till Arlanda Express när jag klev ur bilen. Men då hade det gått i 140 hela vägen in. Slängde en längtande blick på min bil medan jag väntade...

Visst är den vacker, granen som står vid tee på hål tre. Till höger är stubben. Den är viktig. På den läggs det ut mat till räven varje kväll. Räven är tämligen tam och åt med god aptit fast vi satt på verandan 15 meter bort och pratade. Men då hade jag inte kameran med mig

En del svamppromenader blev det. Dock lät vi dessa vackra otäckingar stå kvar i naturen

Det är vackert i skogen i Värmland
Men ödsligt..............


I år har man siktat björn knappt en mil härifrån. Vilket innebär att svamppromenaderna blev korta och högljudda. Vargen och lon kan jag klara, men inte björn. Hua!!

Den här lilla söta nallebjörnen behöver man inte bli rädd för. Mittemot gammelstugan på bergklacken finns en syrenbuske och där trivs lilla fröken på dagarna när solen ligger på från söder. Varannan dag regnade det visserligen, men då får man ju regnskydd av busken. Här snarkar hon gott under middagsvilan

Nu ska jag sova efter sisådär en 19 timmars dag...

tisdag 24 augusti 2010

Ack Värmeland du sköna

Fast frågan är om katterna alltid håller med. Det är långt att åka tycker lilla Spader Madam. Hon har en tendens att tala om det alla 41 milen dessutom
Men när man väl kommit fram så kan man ju alltid tugga lite friskt gräs vid stugknuten
Magou - som är en dokumenterad knasboll - har en extrem metodik. Första dagen försvinner han innan jag hinner blinka och är borta hela dagen. Jag vet var han trycker numera, det är cirka 200 meter bort bakom en bergsvägg med jättemycket sly och snår. Där trycker han hela dagen och kvällen tills det blir mörkt och vi går in i lillstugan och släcker ytterlampan. Då dröjer det fem minuter innan det säger piiiiiiiiip utanför dörren och en blöt Magou kommer inslinkandes, djupt upprörd över att ha varit övergiven. Och dessutom hungrig som få, jag tror inte han är någon större jägare.
Vägen till bergsklippan går via häcken. Nästa dag gör man ett nytt försök till utflykt
Mamma hjälp, det prasslar - jätteläskigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sedan tillbringade han fem dagar i stugan, möjligtvis att han satt i fönstret och tittade ut på kvällar och nätter. På lördagen kom den största labrador jag sett farande och vad jag kunde se på mina katter hade han först varit inne i stugan och hälsat på. Det tog ett tag innan jag hittade dem upptryckta och intryckta och inkrupna bakom vad de hittat att gömma sig bakom och under. Efter det tillbringade Magou resten av tiden under sängen. Labradoren kom från grannen på andra sidan skogen och hade rymt hemifrån,

Det här är en del av utsikten från fönstret i gammelstugan
Men nu är klockan en bra bit över 22.00 och klockan fem imorgon kommer taxin. Reveljen går fyra och planet till Oslo startar 07:05. Halleluja

Resten av Värmlandshistorierna får du en annan dag!

Godnatt

Ja, jag är en dålig människa

- men jag har inte hört så mycket av dig heller..................

Vi har varit i Dalarna och i Värmland och det har varit mycket. Nu är jag inne på andra jobbveckan och det är definitivt mycket. Nu är klockan halvåtta och jag ska andas för första gången idag. Rapport om jobbet kommer i icke publikt forum.

Dalarna var som vanligt vackert, men stället vi letade efter låg bortom vägs ände och Guds ändalykt. Särskilt som Ralf inte riktigt visste vart vi skulle (hade inte jag hittat sjön hade vi hamnat i Särna istället för Sälen dessutom)

Ralf ville ha lite panoramabilder att visa lillebror som inte följde med på resan. Gissa vem som fick gå ut i regnet och ta dessa panoramabilder????? Observera dessutom att jag alltid lutar kameran när jag ska fotografera horisonter. Seglarskada??

Dessutom är det här björnområde!!! Till och med att ån heter Björnån. Ralf satt kvar och vaktade bilen så att inte björnen tog den medan jag fick gå 50 meter tillbaka för att fotografera. Det bidde en snabb fotografering.....

Vägen du ser i första bilden är huvudvägen runt sjön Horrmunden. Naturligtvis åkte vi upp på den åt fel håll och fick köra fem mil runt sjön. Vackert men väldigt ödsligt. Eftersom Ralf efter 62 år hade rätt vaga minnen om vart hans sommarparadis låg, körde vi in på varenda liten avtagsväg vi hittade. Oftast slutade de med tvärstopp och en ilsket skällande jakthund, förhoppningsvis fastsatt med lina. Undrar hur många tomter jag använde som vändplan utan att be om lov
Efter en sådan liten utflykt in i skogen kom vi till ett hus, där Ralf sa - här är det - NOG.........
Nu var det inte här, men vi hittade två äldre gentlemän som satt och vilade sig i ett av uthusen. Nog visste de vilka Bäcks var. Vi skulle bara åka tillbaka en liten bit och in en annan del av skogen. Jasså, du har bott hos Otto du. Jo, han är dö' han. Gunda, syster hans dog förra året, hon. Jo, han Bernhard lever, men han är i Stockholm och affärar.
Mycket prata var det och naturligtvis var de jättenyfikna varför Ralf och Gerry hamnade här för 62 år sedan och ännu mer nyfikna om varför Ralf kom tillbaka (det har jag inget bra svar på).
Själva var de trötta för de hade varit värdar för Norges mästerskap i mete, som hade ägt rum i denna svenska sjö över helgen. Må tro det var jobbigt..

Efter att för fjärde gången ha kört samma vägsträcka åt ena eller andra hållet, körde vi in på en väg som mest bestod av två spår. Lite längre bort mötte jag en stor j.................a väghyvel av största modellen. KUL!!! Med lite samarbete hittade vi varsitt dike där vi kunde mötas (min nya bil - SNYFT). Bakom väghyveln hittade jag anledningen till att det var en väghyvel där - två decimeter nylagd sand. Som det regnat i. Dvs, det var bara att hoppas att det gick att styra i kurvorna, speciellt den kurvan där det var tjärn på ena sidan och sjö på andra.

I detta hus har alltså min själs älskade tillbringat tre veckors sommarlov tillsammans med lillebror och farmor. En dröm för en 12 årig barfotalasse från storstaden, full av äventyrslusta. Att huset står kvar är ju egentligen ett under....


Abborresjön!! Om man ska tro skrönorna var dom stora som hajar och stod i kö för att få fånga masken och kroken. Särskilt där borta vid udden på ön!
Ralf svär på att det är Nisse's båt - jag tror det är ett barnbarn. Nisse var ett original som bodde i utanvidsstugan nere vid sjön. Hans personalia bör nog inte beskrivas i publikt forum - det är rätt mustigt.

Nisses hus har gått i graven, Bernhard har byggt sig en ny stuga där istället. Den skulle jag kunna ha
När vi på vår körrunda äntligen hittade en liten skylt det stod Horrmund på (då kom vi iallafall in på rätt huvudväg) så stod det en skylt i början på vägen

"Skogsväg - varning för fara och hinder"

Halvvägs mötte jag postbilen i åttio - kan han så kan jag.

MEN MIN NYA BIL - SNYFT!


Vi bodde på ett litet hotell precis nedanför Lindvallen, kanske ett 20 tal rum. Allt sköttes av ett ungt par, han i köket, hon gjorde absolut allting annat inkl städning....Tyckte jag hittat ett bra pris - men de hade restaurang också, och det var ju geschwint att slippa åka till den lokala pizzerian och äta nere på byn  Det slutade med att maten med tillbehör kostade mer än logit och frukostarna.

Men vad katten, det är ju semester..... (eller var),. Lite utflykter till skidbackarna blev det också med lite nostalgiska tillbakablickar.

söndag 8 augusti 2010

2500 nedslag

av blixt hade vi i Stockholm igår mellan kl 22 och klockan 23.

400 blixtnedslag hade vi inom 10 minuter

50mm regn fick vi i skärgården

Ett av blixtnedslagen hamnade precis i T-korsningen framför vårt hus, i den lilla skogsdungen där älgarna sprang ned.
Samtidigt var Ralf på balkongen för att stänga ett fönster, han flög från kortsidan till köksfönstret med en hästspark rakt i bröstet av tryckvågen. Han kom inrusande i sovrummet och grät!

Kors vilket uppvaknade för oss som redan somnat.

Katterna var inte mycket att hålla i, en svart svans försvann under soffan, en röd svans försvann under sängen.

När Ralf hämtat sig och förstått att blixten inte slagit ned i honom, stod vi en timme på balkongen och beundrade. Den ena blixten hann inte försvinna innan nästa kom och dånet gick rakt över oss.
Tropisk storm - släng dig i väggen! Detta var MÄKTIGT

Jakten på Q

Härommorgonen hade Bezzie och matte sin sedvanliga morgonhångelstund, medan matte kollade eventuella uppdateringar i sin email. Under hångelstunden hittade matte en tova på kisse, och denna skulle åtgärdas.

Det tyckte inte kisse som stretade emot å det grövsta. Bland annat genom att gräva fast sina oklippta klor i tangentbordet för att inte behöva ligga på rygg.

Då försvann Q.

Med gemensamma krafter har matte och husse efter några timmars sökande lokaliserat Q. Arbetsrummet blev städat samtidigt.
Som tur är hittade husse övriga delar till Q - matte visste inte ens att de existerade...

Matte funderar fortfarande på vilken plastbit som ska vara överst och underst. Framtill vi har funderat ut det undviker vi Q

Och jag får skulden för allting i det här hushållet

torsdag 5 augusti 2010

Har du plats i bagaget?

Skulle du kunna ta med dom hem till mig?

http://www.pinkribbonshop.com/pink-ribbon-hope-golf-balls-wilson-pink.aspx

Kathleen

Idolbilder

Tänkte lägga in lite idolbilder, men nu har Bezzie lagt sig på bildlistan som jag skrivit ihop. Hon roar sig omväxlande med att tugga på min hardtoken till jobbdatorn  alternativt gräva sig in pappersfacket i skrivaren. Pussgurka!

Har'e vatt nå't??

Jodå, jag har fortfarande ont i nacken, dessutom har sträckningen sträckt sig mot axeln och ner i ryggen.

Vi var på Eskilstuna Zoo en dag, jag har aldrig varit där. Nu har jag varit där och jag behöver inte åka tillbaka, åtminstone inte på ett bra tag.

Dessutom var min kamera och jag inte bra, så det blev riktigt kassa bilder.

En anledning till att vi åkte dit, var att jag läst att Sandkatterna fått tre ungar. På tillbakavägen var de ute och visade sig, och de var riktigt ursöta. Väger ungefär en fjärdedel av vad mina katter väger. Dessutom var de riktigt orädda, travade käckt på precis innanför glaset utan några som helst bekymmer om att det stod massvis med folk utanför.

Det går inte att fota igenom glas. En enda fungerade närbild - och då vänder sig eländet om....

Brorsan höll sig på andra sidan inhägnaden för en uppfriskande tvättning efter sovstunden. Och jag var vid det här laget för trött för att orka gå runt och fotografera


Vi lyckades pricka in en dag för besöket som skulle vara lite mulen och blåsig - i Eskilstuna var det 28 grader och vindstilla. Aktiviteten hos värdfolket var minst sagt låg. Sumatratigern var - liksom övriga kattdjur - stillsam.
Nu läste jag i tidningen igår att de fått en baby - som nu visas upp. Jag tänker inte åka tillbaka bara för det!

Som tur är, har jag en egen panter

söndag 1 augusti 2010

Att lyssna är en konst

Sveriges Radio har en programserie varje sommar som heter - Sommar.
Det är mer eller mindre kända, mer eller mindre roliga, mer eller mindre kulturella personer som under 90 minuter berättar, kåserar, refererar och spelar musik därtill.
Tyvärr går programmet mitt på dagen, så det är svårt att passa in dem alla dagar.

Men i Internet's underbara värld, så kan man nu lyssna på programmet i efterhand, i 30 dagar efter sändningsdatum. Eller, för sådana tekniknördar som du, ladda ner dem som Ipod eller MP3, men då tappar man musiken tyvärr.

www.sr.se/Sommar, så hittar man hela listan på årets sommarpratare och deras program.

Den här länken leder direkt till vad jag bedömt som höjdpunkten under årets serie. Den innehåller inga djuplodande analyser om livet eller världsfreden och världssvälten, men berättelsen om Pelle Kanin är drama på hög Strindbergs nivå

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=broadcast&id=2504145&codingformat=.m4a&metafile=asx