måndag 26 september 2011

Det går baklänges

på alla möjliga sätt och vis. Samtidigt råkar jag ut för rätt konstiga saker

Kämpar med min vattengympa två till tre gånger i veckan - och går upp i vikt! Gerd heter vår ledare på måndagar - om hon får fortsätta kommer jag att ha ett sexpack på magen nästa sommar - hon är helt besatta av att träna magmuskler. Men - hon är bra, en helt annorlunda vattengympa med henne. Idag fick vi kvarsittning och fick träna två rörelser intensivt under närstudie, för hon var inte helt nöjd med utförande. Och just ikväll var inte de två tjattermostrarna med (har jag fått ärva dom av dig, Inkan?) men den i övrigt timida Gerd är faktiskt den enda som vågar tala om för dem att hålla snattran och snacka efteråt.

Däremot blir det inte så mycket morgonpromenader, kan inte förmå mig upp ur soffan för en sådan. Dessutom måste jag allt oftare vara tidigt på jobbet, vilket är en bra ursäkt. Imorse hade jag dock intentioner  - men eftersom det stod en stor älg bortanför parkeringen och såg sällskapssjuk ut, kollapsade jag en stund till i soffan - och somnade naturligtvis om väldigt gott. Varför ska just jag råka ut för sådant?

I lördags var änkeklubben på allvarlig shoppingtur. Barbro hade tittat på ny soffa och soffbord, och jag var med som moraliskt stöd inför det slutliga beslutet. Fullkomligen älskar att köpa möbler på andras plastkort. Nejdå, Barbro lilla, det där är inte alls så dyrt................... Efter att Fru Holm spenderat pengar på att köpa ett nytt dammsugarmunstycke (skruvade isär det gamla, när jag skruvat ihop det igen, hade jag väldigt många delar över och ett dåligt fungerande dammsugarmunstycke) åt vi lunch bland kultureliten från Sofo. Vädret var fantastiskt, vi satt på en uteservering på Medborgarplatsen, såg på de chicka människorna som drack vin och åt chicka sallader och smårätter, själva åt vi isterband med stuvad potatis och varsin stor Staropramen starköl. Inte så chickt, men gott. Numera lagar man ju inte sådan mat direkt.

Just nu är det hyfsat lugnt på spökfronten hos mig, men hos Barbro skramlar det i köket mest varje kväll.

Imorgon kväll när jag kommer hem från jobbet ska jag plantera 50 krokus och 50 tulpaner runt Ralf's syrenträd. Så kan han spöka runt lite däromkring......

söndag 25 september 2011

Such a night

Trasiga tarmar verkar vara mitt levnadsöde. Min egen Ulcerösa Kolit, Ralfs tarmcancer och nu Magou.

Klockan fyra i natt stod jag och tvättade hysteriskt morrande och fräsande katt i diskhon, en katt som hade skit hängande längs hela benen och halva svansen. Hans diarré är tillbaka, igår hann han inte ens fram till lådan, inatt var han på lådan men det mesta fastnade i hans (majetätiska) päls. Det som väckte mig var det majestätiska kräkanfall vid fotändan av min säng. Och faktiskt såg det inte ut som hårbollar utan något annat.

Vilket sätt att fira sin sjuårsdag på! Nu vandrar han omkring med blöt svans och rumpa, moloken och trött. Han har ätit frukost men det är i övrigt låg aktivitet.

Appropå frukost - Bezzie tyckte att nattens evanemeng var en god ursäkt för att få frukost extra tidigt.

Men det sket sig!

Grattis, husses kisse som just nu ger matte stora skälvan! Inte en till, snälla!!!!

måndag 19 september 2011

söndag 18 september 2011

Det bästa - det enda?

- läkemedlet?

Vind och vatten
Lust och intresse
 Naturens under - till exempel vårblommor och höstsvamp
 Livets kretsgång
 Skönhet i förgängelse
Dagens program:

Långpromenad till Ingarö kyrka (tar SL kortet med mig - bara utifall att....)
Trädgårdsarbete
Pappersarbete
Manikyr
Koka fläderblomssaft

Förhoppningsvis sova inatt....

Tanten är modern igen

och en sann picknicklunch med tanter innebär:

- ett naturreservat med tillgång till bord - klippor och ängar göre sig icke besvär
- nystruken rödrutig kökshandduk som bordsduk
- organisk/ekologisk fransk citronlemonad, lätt kolsyrad
- rökt sidfläsk och vändstekta ägg på mackan
- nysilvergafflar till pålägget (den ultimata piece du resistance............)
 och inte minst - BESTÄMDA åsikter!!

Havsörnsspaning

medan nysimmad Molly torkade.

 Havsörnarna var inte intresserade av oss igår så den äldre delen av änkeklubben pratade om livet och mediciner och annat medan den yngre kröp omkring bland klippor och ljung och fotograferade
Det var Ted Gärdestadsvarning på himmlen igår vid änkeklubbens utflykt och picknick vid Västra Stendörren

fredag 16 september 2011

Äntligen!!!

Som jag har letat!
 Den kostade förhålladevis en spottstyver (jodå, jag fick kvalité därefter, men det är inte heller någon större inredningsdetalj)

 
 Fick hjärnsläpp när jag inredde den, dock. Längst ner ska påsarna med kattmat stå - det glömde jag! Å andra sidan har jag inga påsar med kattmat hemma heller - och i fodertunnan börjar jag se botten. Huvaligen, säger de två inneboende, de ser en fimbulvinter framför sig...

BTW alla barnbarn (som ändå inte läser min blogg!) I helgen åker korgkistan in i bakluckan i bilen för vidare transport. Ska den till - Enskede? Sätra? Vårberg? Eller till Brunn och miljöstationen??????????

Svarta hål och många tankar

Jag gillar inte att analysera mig själv - men de senaste veckorna har varit mörka, riktigt mörka.

Så lite analys har det blivit - och någonstans börjar insikten slå mig hårt. Det här är inget tillfälligt tillstånd, det är permanent. Ralf kommer inte tillbaka. Djupt inom mig börjar jag förstå det.

Så trots den charmiga guideturen för några veckor sedan så kan jag inte flytta till Nyköping. Inte just nu. Just nu är det stunderna vid minneslunden vid Ingarö kyrka som håller mig uppe. Där finns det fortfarande en närvaro.

Imorgon ska jag iallafall nästan till Nyköping. Änkeklubben, inklusive hund, ska ha picknick vid Västra Stendörren.

Inte sitta still, inte tänka, inte känna...................

tisdag 13 september 2011

Två naglar kortare

kom jag hem efter en seglingshelg med Tony och Jennie

Finaste seglingssällskapet

 Jesper skickade bild på vilken ölsort han och hans kamrater drack. Tony kontrade med vårt middagsvin - men att få en bild krävde en del ekvilibristiska kroppsövningar. Han är inte alldeles ung och smidig längre, min mans äldsta son....
 Jodå, vi fick luta lite också
 Planen var att sjtärnskåda och räkna satelliter. Det var inte helt lätt när gubben i månen sken på det här sättet!
 När vi skällde på Gubben i månen svarade han med att skicka ett hjärta!
 Sedan drack vi whisky och då kom gubben i månen också på sne'
 Det där snacket om far och dotter är inte bara snack - det är de här två ett levande bevis på
 På söndagmorgonen tog övriga besättningen sovmorgon medan jag beundrade soluppgången och läste Paganinikontraktet - och led av en lätt huvudvärk



Det var härligt att få en segeltur, se vackra vyer, ha trevligt sällskap - samtidigt som upplevelsen river upp sår och gör illa. Men det är väl så det är ett tag framöver. Det gäller att komma ihåg det positiva och genomlida det negativa

söndag 11 september 2011

Kors i taket

Inte ofta mina katter sover tillsammans
 Vad f-n - ligger du här
 Matte - jag protesterar. Det kan inte ligga karlar i min säng!
 Öööhhh - vad händer? Är det något på gång?
 Jasså, ligger du här!! Vilken tjock och god mage att spärra in klorna i
 Hörruduru din slyngel, passa dig så du inte åker på en överhalning

Olika ansiktsuttryck uttrycka olika synpunkter
 Hörruduru matte, om du inte slutar fotografera pinsamma situationer, får du smaka på den här!
 Sluta, sa jag!! Jag skäms över att bli övervakad vid pinsamma situationer

lördag 10 september 2011

Frikort för parkeringsböter?

Innan jag anmälde mig till ögonoperation, så stack jag in näsan 20 minuter i Ektorps centrum för en snabb lunch. Var borta cirka 20 minuter och hade naturligtvis P-böter när jag kom ut.

Alltså - det är fri parkering. Men jag glömde ändra P-skivan. Om jag var borta 20 minuter måste han (jag såg honom när jag åkte) sett att bilen var nytillkommen ( det stod liksom 20 bilar där)
Ibland undrar man ju vad man betalar för? Lunch 80 spänn och parkering 300 spänn..

Å andra sidan överskred jag nu gränsen för frikort hos Landstinget. Det gör jag alltid när det är typ tre månader kvar innan det är dags att börja om från början igen. Snacka om att man noggrannt fört statistik för genomsnittsspenderingen hos läkarmottagningen. Å andra sidan ska ju Proxima ha sitt, förutom landstinget. För att ta bort en vagel så har jag

- besökt husläkaren för remiss som säger "opererera bort vagel i höger ögonlock" (April)
- besöka Proxima's ögonmottagning, vänta 50 minuter över avtalad tid, träffat läkare i ca 45 sekunder. Jaha, den där ska vi operera bort, vi kallar dig (Juli)
- besöka Proxima för cirka 90 sekunders behandling (September)

Varje besök betalas enligt husläkar taxa och specialistvårdtaxa.

Dessutom hade jag tid 13:10 enligt min kallelse. Enligt sköterskan skulle jag vara där 13:30. De facto fick jag komma in till doktorn 14:30.

Det var på Nacka sjukhus vi fick akutscanna Ralf i januari när hans magsmärtor tillkom. Det var där läkaren låg på resultatet i en vecka, tills jag akut åkte in till Karolinska och de efterlyste svaret. Det var på Nacka röntgenläkare skrev "Det finns en 8 cm förändring på tjocktarmen, men det är inte troligt att en tumör har tillkommit så snabbt" Så fel han hade!! Och igår fick jag gå förbi röntgenmottagningen två gånger. Nice!

torsdag 8 september 2011

Om man får ont i benhinnorna på vattengympapasset

- är det inte väl hårt då??

Nu har jag snart provat mig igenom alla olika vattengympapassen och för varje gång säger jag "det här var det värsta". Ikväll VAR det det värsta.

Tänkte inte träna idag, men efter att de senaste dagarna varit allt närmare ett sammanbrott, unnade jag mig ett sammanbrott vid minneslunden. Mycket spelar in - den 12:e frossan närmar sig, stress, gnat och osämja på jobbet, en bild på Ralf och ett barnbarn jag inte sett förut, Annas berättelser i sin blog "hopp och kärlek" som driver tillbaka massa minnen, andra i min närhet som mist nära och kära - allt drev fram en otrevlig stund vid minneslunden och ett långt tal till tomheten. Till och med Stefan Liv's öde - och framförallt hans fru och barn - tog mig hårt, för jag kunde höra inom mig hur ledsen Ralf skulle blivit.

Så jag ändrade mysstunden med två frusterade katter till att åka och träna skiten ur mig. Och det gick bra ända till stretchningen, först spelades det Kim Larsen rockballad med något om kärlek, som avslutning en okänd smäktande kärleksballad, som envist upprepade refrängen " I see your eyes in front of me, I hear your voice inside me" Tack för den Televerket, sedan var jag nästan tillbaka där jag började. Var lite för trött för att bryta ihop igen, bara.

Hade jag orkat hade jag köpt lite takeaway med hem, nu får det räcka med de två övermogna kiwis jag hittade i fruktskålen.

Tror jag har någon slatt vin kvar efter helgens middagar, ska nog ta en slurk. Tony och Ia var här i lördags på middag, Tony och jag lyckades knäcka en halv box och dricka ett par whisky. Barnbarnen var här i söndags på middag - då gick det åt fyra liter äppelmust........ Och lite mjölk.

Imorgon ska jag till Nacka och operera ett ögonlock. Själva ingreppet tar väl någon minut men man ska ligga och vila i två timmar efteråt. Herrejesses. Undrar om jag kan ta med jobbdatorn?

Flashbacks

När läkaren på Karolinska ringde in mig den sista onsdagen och berättade att Ralf's njurar kollapsat och det fanns nu bara en väg ut, så var det ett så tvärtemot vad man sagt veckan innan. "Nu ska vi börja med nya cellgifter för fortsatt behandling".

På torsdagen pratade jag och grabbarna med samma läkare igen, och då fick jag det verkliga slaget i ansiktet "hans njurar måsta ha kollapsat sedan flera dagar, har du inte märkt det?

Hade JAG inte märkt det?? Trodde det var läkarvetenskapen som märkte sådant.

Hursomhelst, ibland känner jag mig så lurad. Kan bli oresonligt "avundsjuk" på de som skriver att den anhörige somnade in lugnt och stilla, vi har fått prata och ta farväl, vi kunde hålla om varandra in till slutet. Här var det kamp ända in i kaklet!

Vill bara klargöra en sak - jag är inte avundsjuk på någon som förlorar sin anhörig, gammal, ung, under sjukdom eller i en flygolycka. 

fredag 2 september 2011

Symboler och mallar, regler och förutfattade meningar

En av mina kollegor har just drabbats av dödsfall i den mycket nära familjen, av cancer som så många andra.

Mina övriga kollegor och jag pratade idag om svårigheten av att veta hur man ska bemöta någon som just förlorat en när och kär. De accepterade fullt ut mina synpunkter på att sorg har inga mallar, har inga regler, har inga ramar.

Men jag måste också acceptera deras synpunkter, att det är det som gör det så svårt. Vad man ska göra, säga, hur man ska agera?

I sorgen har jag mött alla kommentarer, från att det var inget värdigt liv för Ralf när han blev så sjuk att han inte kunde sköta sig själv, behövde rullator, blev mer frånvarande - läs virrig - till kommentaren efter att han gått bort " men du har vigselringen på dig fortfarande" (?)

Fortfarande är jag chockad över att vi - även jag - fnittrade till på begravningen, när vår präst berättade en del historier från Ralf's liv. Fortfarande får jag dåligt samvete när jag upptäcker att jag tycker något är roligt utan Ralf. Fortfarande berättar jag med glädje om saker vi gjort, upplevt, åstadkommit - och DET tänker jag plåga omgivningen med länge. Stolt tänker jag vara lika länge över vad han lärt mig. Trots allt är jag den enda i familjen som tävlingsseglat ensam - och det med en riktigt krävande tävlingsseglare.

Men deltagandet sorg har i slutänden bara ett ansikte  - du sörjer, jag sörjer för att du sörjer och jag orkar lyssna och acceptera det. Jag kanske inte alltid förstår hur du agerar eller inte agerar, men jag vet att du har en anledning till att du agerar som du gör.



En mycket sorgsen sondotter med sambo finns det idag

Den här lilla killen fick säga farväl till husse och matte idag, på dagen sex månader gammal. Förbannade Coronavirus!
Livet är hårt, men onödigt hårt ibland. Stackars Jennie och Kaneda, som var så kära i sin lilla familjemedlem i sitt nya, första lilla hem.

Lynelle's dagbok: Proudly presented