torsdag 8 september 2011

Om man får ont i benhinnorna på vattengympapasset

- är det inte väl hårt då??

Nu har jag snart provat mig igenom alla olika vattengympapassen och för varje gång säger jag "det här var det värsta". Ikväll VAR det det värsta.

Tänkte inte träna idag, men efter att de senaste dagarna varit allt närmare ett sammanbrott, unnade jag mig ett sammanbrott vid minneslunden. Mycket spelar in - den 12:e frossan närmar sig, stress, gnat och osämja på jobbet, en bild på Ralf och ett barnbarn jag inte sett förut, Annas berättelser i sin blog "hopp och kärlek" som driver tillbaka massa minnen, andra i min närhet som mist nära och kära - allt drev fram en otrevlig stund vid minneslunden och ett långt tal till tomheten. Till och med Stefan Liv's öde - och framförallt hans fru och barn - tog mig hårt, för jag kunde höra inom mig hur ledsen Ralf skulle blivit.

Så jag ändrade mysstunden med två frusterade katter till att åka och träna skiten ur mig. Och det gick bra ända till stretchningen, först spelades det Kim Larsen rockballad med något om kärlek, som avslutning en okänd smäktande kärleksballad, som envist upprepade refrängen " I see your eyes in front of me, I hear your voice inside me" Tack för den Televerket, sedan var jag nästan tillbaka där jag började. Var lite för trött för att bryta ihop igen, bara.

Hade jag orkat hade jag köpt lite takeaway med hem, nu får det räcka med de två övermogna kiwis jag hittade i fruktskålen.

Tror jag har någon slatt vin kvar efter helgens middagar, ska nog ta en slurk. Tony och Ia var här i lördags på middag, Tony och jag lyckades knäcka en halv box och dricka ett par whisky. Barnbarnen var här i söndags på middag - då gick det åt fyra liter äppelmust........ Och lite mjölk.

Imorgon ska jag till Nacka och operera ett ögonlock. Själva ingreppet tar väl någon minut men man ska ligga och vila i två timmar efteråt. Herrejesses. Undrar om jag kan ta med jobbdatorn?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar