Full utrustning

Mössa, halsduk, handskar, långkalsonger och fullt seglarställ - båtvakt i natt!! 5,5 grader och nordostlig kuling rakt in viken. Halleluja!!!!!

Fotografera fågelsång?

Tänk om man kunde fotografera fågelsången så här års....

En Eva hittade jag, men ingen Adam. Letade inte så noga heller

 Men vildapeln slår ut i full blom och det snöar vackert vid varje vindil

 Sådana som jag finns det gott om just nu - ja, i tiotusentals. Mattor av styvmorsvioler i varje bergsskreva. Som en sann styvmorsa lever de av ingenting och lite solsken

 Målet var att jag skulle ta mig samman och beundra de tusentals kugsängsliljorna - men se, det hade tagit för lång tid att samla kraft och mod, så de var nästan utblommade och inte många kvar. En bild av förgängelsen blev det istället

 En glittrande Kolströms kanal lutar lätt åt väster

 De lyser så vackert gula i stora tuvor. Men det var lite fuktigt att stå där och fotografera dem. Tre steg senare var det inte fuktigt längre - då stod jag till knäna i gammalt sjödyvatten som stank död och förruttnelse. Kul!

 Så jag gick runt Beatelunds stall och tillbaka till Storängsudd, där jag badade skor, strumpor och ben i en enda rörelse. De bofasta tvärs över viken blev väl något storögda när jag klev i. Skorna har nu hämtat sig (de badades i såpvatten när jag kom hem som extra åtgärd) men strumporna skänkte jag till förgängelsen, de var bortom all räddning och jag kände inte för att lägga dem i min tvättmaskin
KSSS var ute och övningsseglade på Baggensfjärden med precis så vind att det fyllde spinnackern. Dessutom lutar Baggensfjärden denna gång åt norr, så de fick nerförsbacke på ena benet 

 Försökte med en ny bild på "Ralf's" tulpanrabatt vid porten hemma, medans den låg i skugga och inte blev överexponerad. Nu har dessutom de sena tulpanerna slagit ut

 De facto, så togs denna bild i lördags och igår tisdag var de ljusröda överblommade. Så fort det ågr. Men syrenträdet blir grönare för varje dag som går och om en vecka blommar det nog

 Sedan hade det ju kännts hemtrevligt om det hade funnits något tecken på att man var saknad när man kom hem... Ett litet lyft på ett ögonbryn hade räckt

 Mattes alldeles egna lilla trasselsudd...

Ikväll skulle jag egentligen gå ut och äta middag med min chef och arbetskamrater. Men jag hade dubbelbokat mig med städdag hemma i föreningen. Skickade ut ett mail till Trädgårdsgruppens medlemmar med arbetsuppgifter, noggrannt förklarade och listade och bad om en frivillig arbetsledare. Hur stor svarsprocenten är?? Noll procent. Ingen middag alltså. Liiiiite sur blir jag allt!

Maskrosors lugnande effekt

I torsdags har jag inget minne av vad jag gjorde. Men i fredags plockade jag maskrosor - 198 stycken.  I hastigheten blev det lite annat småplock i trädgården också. Tänk att hjärnan kan bli blank när man plockar maskrosor!

Igår tog jag en långpromenad till Ingarö Kyrka och plockade gullvivor på vägen. Blev lite nervös först, trodde Ralf skulle få nöja sig med maskrosor, men under den sist tredjedelen av promenaden hittade jag gullvivor.

Gökärt finns det gott om, men jag har inte hört någon gök ännu

Till slut blev det dock en bukettmed gullvivor, gökärt och vildapel

I övrigt kan väl sägas att hade jag inte fått en här fyradagarshelgen, och kunnat ägna den till hundraprocentig rekreation och att hinna ifatt lite här hemma - ja, då hade nog den berömda väggen varit nära. Det var länge sedan jag varit så nerkörd som nu.

Muta kattvakten

måste man, och denna gång gjorde jag små dessertskålar med inkokta jordgubbar, vaniljkräm av creme fraiche och florsocker och färska jordgubbar. Gjorde fyra stycken, tänkte jag skulle fika med kattvakten (aka lillebror och storasyster) men det visade sig att de skulle få främmande på eftermiddagen, så de tyckte att fyra stycken var absolut perfekt. Hoppas de var goda, blev ju liksom inget över att provsmaka då´rå

Sillunch blev sillmiddag

Eftersom det är folknykterhetens dag idag, så firades detta med om inte sillunch så dock sillmiddag.

En seg morgon (jag kom dock hem från England vid ett tiden inatt och somande vid tre) så blev det lite racerkörning till Nacka och iordningsställande av naglar. Vilket tog en evinnerlig tid, eftersom jag denna gång valt rött nagellack, och just denna färg torkar erbarmerligt långsamt. Efter detta äventyr, var jag till Smycka och köpte mig ett hjärta. Den 27;e maj är det 31 år sedan Ralf och jag träffades. Men just detta året var den 27:de maj dagen före Kristi Himmelsfärd, så vi var lite ambivalenta ibland om vi skulle fira på Kristi Himmelsfärd eller på datumet. Men man kan väl fira på båda? När vi hade segelbåt var detta årets första riktiga segelhelg, och då åt vi iallafall sillunch på Folknykterhetens dag. Med tillbehör. I viken på Sommarnöjet.

Eftersom jag behövde gräva fram golvet under tussar av katthår och lite annat tråkigt, så gjorde jag detta efter hemkomst (och hemkomsten försenades av en fikastund på Velamsunds fritidsområde), därav blev sillunchen idag sillmiddag. Nu ska jag strax sluta både äta och dricka, eftersom det låg ett brev i brevlådan när jag kom hem, att blodprov skulle lämnas in pronto och på fastande mage från kl 20:00 och framåt.

I övrigt berättas livet mest i bilder

Skulle fotografera Ralf's syrenträd och tulpanodlingen utanför min port och har väl aaaldrig lyckats överexponera några bilder som dessa...

 I närbild blev det minimalt bättre men då visas ju tyvärr inte mångfalden

 Det finns hopp i form av små syrenknoppar. Sista hösten Ralf fanns klippte jag ner det här syrenträdet ända ner till stammen och trodde sedermera att jag dödat det. Men så sakteliga hämtar det sig!

 Magou är i sjunde himlen, förra helgen kom jag  hem med FYRA krukor gräs. Lämningarna av det himmelriket plockade jag upp idag bakom min vilstol

 Den här killen är inte sitt gamla jag, borta är gryningsräderna med vrål och tokrace tills jag gav upp och klev upp och serverade frukost, allt oftare tar Bezzie bästa sovplatsen och vägrar flytta på sig, allt mer sällan kan han stjäla godiset från henne.
Inatt när jag kom hem och satt ner en stund, så gick han omkring och jamade översiggivet och attackerade en av bokhyllorna med stor intensitet. Till slut gav jag upp och öppnade dörren, innanför står Ralf's pärmar med hans manuskript och hans samlingar av flygartiklar och annat. Länge, länge satt Magou där och nosade och nosade  och jamade.
Slutsats? Matte, förr i tiden när du var på jobbresa var husse hemma och tog hand om oss - numera är det bara kattvakten som är här en kvart och serverar mat. SKA DET VARA SÅ HÄR????

 Jag har lyckats designa en blomhylla till balkongen och dessutom hängt upp den på (nästan) egen hand (kattvakten fick borra fyra hål). Byggaffärerna har så dåliga och dyra!!! kättingar så nu hänger den i ankarkätting för typ en fjärdedel av priset. Simon&Tomas eller BygglovsMija hade säkert gjort något chickt av den, jag är glad att den är upphängd

 Vildpelargonen som nu står där har jag tittat på i två år innan jag slog till. Inte för prisets skull utan för det faktum att jag håller på att förvandlas till en pelargontant. Huvvva!

 Att doftrankan växer i långa ranklar i vardagsrumsfönstret och blommar med sin alldeles för söta doft ingår i pelargontantsbeteendet

 Min vilstol är upphämtad från förrådet och med omedelbar effekt invaderad av andra inneboende. Grannen under har lovat att jag får komma och sitta hos dem om det kniper

 Fast Bezzie föredrar att ligga på kistan i kvällsolen och äta på mattes saker

 OCh när solen gått ner går vi in, var och en för sig och var en och för sig tittar vi på vår egen TV. Magou på katt-TV'n och jag på ishoeckyVMTV'n.  Om jag inte tittar på 100% bonde ikväll, det är en underbar dansk kuf!!

Det är inte som det ser ut

När mina katter ligger så här nära varandra, så är det inte för att de trivs så otroligt väl med varandra. Nejdå - det är bara en ren maktkamp!!

Och så var det det där med musiken

Ralf och jag hade många beröringspunkter när det gäller musik, men vi lärde också varandra att upptäcka ny musik. Jazzfantaster bägge två, men min fanatiska kärlek till Ella Fitzgerald kontrades av Ralf's mer breda uppskattning av storband.

Att min jazzälskande fader aldrig introducerat mig till Big noice of Vinetka, kan jag inte förstå, men när Ralf introducerade mig till den låten och därmed Bob Crosby's band, öppnades en ny värld.

Å andra sidan så introducerade jag Ralf till The Band. Rockfantaster bägge två - men här fick vi en ny upplevelse att dela, när jag hyrde The Last Waltz. Många berättelser har Ralf  underhållit omvärlden med runt detta fantastiska band, som jag i smyg smålett över. Jag vet vem som lärt honom historierna....

Men Creadance Clearwatr Revival fick han gärna lyssna på själv, och jag delade inte riktigt hans förtjusning för The Beatles

Sedan delade vi operan, symfonierna och kärleken till Cornelis Wreesvijk och Fred Åkerström. Även om jag breddade Fred's repertoar till inte bara Bellman, men också Ruben Nilssons underfundiga visor.

Vi kanske inte var riktigt eniga runt min faiblesse för blues, men kunde avnjuta Dire Straits och Nottinghill Billies. Däremot fick jag aldrig något medhåll i min kärlek till Peter LeMarc's episka diktning och mörka röst.
Kort sagt - musiken var en viktig del i vårt liv

Det gör det lite svårt ibland att välja musik idag. Och är man alldeles under isen, så hittar man ju naturligtvis dramatiska skrivningar i de mest banala sånger. Och jag pendlar mellan att försöka spela musik som vi kanske inte alltid delade så hett, till att falla ner i stora, svarta hål av het längtan och saknad.

Så just nu är det Manhattan Transfers och Low Budget Blues Band som går för runt i Iphonen - de är mer mitt val än vårt val. OCH - jag har äntligen börjat lyssna på Dire Straits album Brothers in Arms. Även om jag hoppar över just låten Brothers in Arms, den är alltför förknippad med en blå, blomsterhöljd kista. Jag gjorde ett tappert försök häromdagen - i tandläkarens väntrum. Hmmm, kanske inte så väl valt.....

 Men att trampa träningscykeln med Mats Ronanders heta röst som sällskap får väl gå an ett tag - även när han sjunger "everyone wants to go to heaven, but noone wants to die"