Efter att ett antal år svurit över rådjuren för att de ätit upp solrosfrön och äpplen som jag sprider ut till fåglarna, har jag bytt taktik. Jag lägger ut äpplen till fåglarna på morgonen och en sprider innehållet av grovskurna äpplen, morötter, vitkål från en överfull femlitersbunke varje kväll till rådjuren.
Det har inte varit lätt för dem de senaste vintrarna, och med all skare nu och så sen snösmältning så är läget rätt förtvivlat. Fem-sex stycken kommer varje kväll vid femtiden och har jag inte hunnit ut står de och knackar otålmodigt på tallstammarna.
Idag har jag dessutom - efter ett tips av en granne - sladdat in på Granngården tre minuter i fyra och spenderat en del av det kommande arvet på 25 kilo kraftfoder. Släpade först en 25 kilos säck hästfoder till kassan, men den unga kassörskan upplyste vänligen att det finns speciellt rådjursfoder. Min rygg är intensivt upprörd över behandlingen.
Får väl addera det till nästa års viltfoderbudget. Halva Bostadsrättsföreningen tycker det är så fantastiskt att jag matar dem så noga - men bidragen är minimala. Funderar på att sätta upp en insamlings bössa i förrådet ovanför säckarna nästa år.
I samma runda som jag var ute med 10 liter kraftfoder och mer än fem liter äpplen och vitkål, gick jag runt och satt upp oasis med min häxröra - MOT rådjur. De får så mycket mat så de kan låta bli mina tulpaner, tycker undertecknad. För trots snö, skare och minus tio grader på nätterna, så sticker tulpaner, krokus och snödroppar upp näsan precis i snökanten och måste vara oerhört lockande för utsvultna rådjur.
Nu har hitintills tre stycket varit och hälsat på och den stora (elaka) bocken fnös åt frukten och mumsar kraftfoder från alla högar.
Sammanfattat - mitt förhållande till rådjur är komplicerat och avancerat krångligt.
Dessutom är rådjurstek gott...................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar