att leva lycklig utan dig är en strof i en sång som Mark Levengoods morfar brukade sjunga för Mark när han var liten.
Och titeln på en av de böcker där Mark samlat sina tankar om livet, den här handlade mycket om relationer och ensamhet och känslan av att känna sig behövd.
Och över att vara lycklig över att man har betytt så mycket för en annan människa att den människan inte kunnat leva lycklig utan mig.
Det ska jag komma ihåg i mina mörka stunder.
Han pratade också så fint om sin morfars sista dagar, medvetslös i en sjukhussäng och mycket fanns det där som jag kände igen.
Sedan finns det små Levengoodska småfyndigheter också.
Morfars sista flickvän sade att man alltid ska gifta sig med äldre män, för män mognar mycket saktare
Då sa Mark's mamma att man ska gifta sig med mycket yngre män, för män mognar aldrig.
Tack Mark Levengood, för att du finns, du gör mitt liv så mycket lättare i mörka stunder.
Idag ska jag inte stoppa skenande hästar, men väl städa soprummet. Och städa efter rådjurens skördefest bland mina penséer. Jäkla marodörer, så mycket mat som jag gett dem i vinter, kunde de väl ge fan i mina tulpaner (som de skördade tidigt) och mina krukor med penséer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar