"hopp och kärlek" är en av de bloggar jag följer och häromdagen skrev hon om att minnet - var är det?
Min "änkekollega" Barbro och jag har pratat om det ett par gånger - nödvändigheten av att absolut hela tiden skriva listor och att flyga upp ur sängen och omgående planera dagen i detalj. Annars flyter allt bara ut i halvhjärtade försök, halvgjorda saker och allmänt sammanbrott framåt kvällen. Det som inte är planerat och schemalagt, det flyter bort i ett töcken
Men vissa dagar hjälper inte det heller!
Igår var det fem månader sedan jag stapplade ut från det där lilla sjukrummet på Karolinska, efter fyra vakdygn och en helvetisk tid före det. Det datumet har jag sedan noggrant (plus en hel del andra dagar) tillbringat en stund i minneslunden vid Ingarö kyrka.
Igår glömde jag det!
Dagen VAR planerad! Lämna katten till veterinären kl nio. In till staden och skriva över banklånen på mig. Lämna födelsedagspresent och fullmakter till sondotter för vidare befordran till hennes far och mor. Unna mig en lunch på sta'n - Hötorgshallen och Kajsas Fisk - som smakade ingenting. Hämta katt. Kyrkogården.
På väg att hämta katt, så skulle jag köpa kattsand och fastnade i Zooaffären runt mina tankar att köpa Katt-TV till de numera ensamma fyrbenta. I den debatten, i efterföljande debatt med veterinären (tovorna fick ju inte direkt godkänt), i paniken att jag faktiskt inte hade ett godkänt bord/bänk till Katt-TV,n, i beslutet att köpa mig sex kräftor till middagen -i allt detta tappade jag en punkt på listan. Minneslunden!
Hammarslaget i bakhuvudet var monumentalt, när detta gick upp för mig. VARFÖR unnade jag mig en öl när jag kom hem? Nu kunde jag ju inte köra. HUR kunde du glömma detta! VAD håller du på med? En normalt sörjande människa skulle väl sitta och gråta hela dagen en sådan här dag? Eller är det igen ett resultat av mitt "inte känna, inte tänka" symtom
Antagligen var det Ralf's subtila hämnd att kräftorna smakade absolut ingenting, var totalt svårskalade så att stjärtarna gick i trasor och blev en sorts massa bara.
Förlamningen sitter i idag också - klockan är elva och jag har lyckats komma till frukosten. Nu måste jag faktiskt ta tag i Katt-TV'n. Och åka till minneslunden
Jag tycker inte du ska ta det så hårt att du glömde åka till minneslunden. I min värld tyder det på att du kommit in i en "vardagligare" fas av din sorg. Det betyder inte att du sörjer mindre utan att sorgen kanske är på väg in i ett skede då den inte suddar ut hela livet i övrigt och så måste det vara om man ska orka ta sig vidare. Se det som så att man måste inte besöka grav/minneslund för att hedra den man mist, det går precis lika bra att tända ett ljus hemma och sända varma tankar. Svårt att tänka på... jag vet... men man vänjer sig vid det.
SvaraRaderaHoppas du inte tar illa upp över det jag skrivit för det är inte alls min avsikt att såra dig på något vis.
Ninnie