Även när man väntar på båten, finns det vackra vyer att filosofera över
Längst bort i fonden ser man vår båt hasta iväg - utan oss. Den blev full och vi fick vänta 50 minuter tills den kom tillbaka och hämtade oss också. Har aldrig sett så mycket folk på den här turen förut
Farleden ut är trång - det var lika ont om plats på andra sidan
Inloppet passar båten - eller är det tvärt om? Tur att kusin Gösta (en av mina 37 kusiner) varit skeppare på lotsbåtarna tidigare och vet vad han gör
Där borta har jag seglat - farleden mellan Stockholms skärgård och Trosa skärgård. Den har erbjudit ett antal utmaningar under åren som gått.
Sveriges äldsta fyr - Landsort
Både Barbro och jag är hårt uppfostrade vad gäller Försvarsanläggningar. Så naturligtvis måste vi besöka ett av försvarsvärnen med utställning och noga läsa igenom alla informationsskyltar.
På spaning efter den lede fi!
När man seglar längs Öja, ser ön ut som en flat berghäll, lite högre på mitten. Vad man blir lurad!
Så kuperad med så många gläntor där man kan krypa undan från vinden - och grannarna
Man lurar sig också på att det är en klippö endast
Dramatiska, kala klippor finns det gott om, med dramatisk utsikt
Men går man vägen mitt på ön, så är den nästan tropisk med urskogar och överväldigande grönska
Nästan så man förväntar sig en randig katt komma tassande
Den här labyrinten har flera hundra år på nacken och skyddar sjöfarande om man går runt hela.
Tur att det finns karta
Barbro försökte, men gav upp efter halva - den är djupt trampad efter alla som gått där med smalt spår, så den kostar på vristerna
Lilla Barbro är inget stort jämförelseobjekt - men tistlarna är överdådigt stora
Dagen gick i gult. Gula fjärilar i tisteln och massor av gulsparvar överallt
Vi träffade på Farbror Holm också - han var överlots och blev 93 år. 1910 hade han byggt vägen som går syd-nord på Öja fram till denna plats. Sedan lät han andra ta över. Den blev färdig!
En enda gång, lyckades jag övertala min eskader att lägga till på Öja, då låg vi längst till vänster i hamne, Walking down that memorylane again!
Vägen är vindlande lång - faktiskt gick vi 6,8 km
Kusing Gösta lirkar in båten till kaj - efter att ha akterseglat oss IGEN!. Båten gick före tidtabell för att den var full. Men nu blev det ingen extratur, vi fick snällt vänta på nästa tidtabellstur. Men solen sken och baren serverade Barbro ett glas vin och mig en kopp kaffe.
Men det blkev en lång dag, vilket mina katter noggrant påpekade när jag staplade in genom dörren.
Men Öja är och förblir i mitt hjärta
Trots katternas protester lät och såg det skönt ut. Seglare är jag inte, men njuter av vattnet.:-)
SvaraRadera