Splittrad måndag

Att jag var trött efter gårdagens körning runt halva Södertörn är en sak, men jag var och är också känslomässigt trött efter gårdagens utflykt.

Det var roligt att kunna locka ut Barbro på en utflykt där hon inte varit och se henne börja le och skratta och njuta och sniffa på dofterna från havet - men för mig var det massor av minnen. Många gånger har vi kommit inseglande hit efter tuffa kryssar på Mysingen och med ett djupt andetag mottagit friden i den lilla runda lagunen som döljer sig bakom ett nästan helt dolt inlopp. Flera båtar låg där när vi kom (av naturliga orsaker tog det lite tid innan vi kom dit, med improviserad matsäck och efter hastig avfärd) och flera båtar kom in medan vi var där.

Men det var också roligt att återse ett så kärt ställe, där jag inte varit på länge.

Men som jag sa igår, ska jag inte återuppliva massa minnen, så får jag nog flytta till Skåne eller Lappland. För runt här på trettio mils radie - ja, då har nog Ralf och jag varit där på ett eller annat äventyr. Så vart jag än tar vägen blir det gamla minnen.

Efter en sådan där känslostorm, så blir jag ganska håglös och har svårt att ta tag i något. Så det blev Björkvik - igen. Började med att bada. Det har blåst nordligt i snart en vecka, så allt varmvatten har transporterats till Gotland eller något liknande. Tog mig en halvtimme att bli varm efter badet. När jag äntligen började få normal temperatur tornade sig svarta moln upp över solen. Och det blev kallt. T-shirt på. Lunchmatsäck intogs. Kallare och kallare, så efter en timme igen packade jag ihop och åkte. Men ville inte hem. Åkte till Säby och köpte ekologiska grönsaker. Åkte till Eknäs och tittade på gamla sommarstugeområden. Äkte hitan och och ditan, planläst och virrigt.

Typisk känslokollaps i mitt liv - inte  planerade dagar är ett skämt! Då faller jag ihop.

Imorgon är det planerat och jag har gjort matsäck hela kvällen. Det är tur det!