Otaliga är nog de gånger som Ralf och jag kört tvärs över Rindö mellan två färjelägen. Idag parkerade jag vid nedlagda militärkaserner och tog första lilla skogsväg in i det okända.
Och då visade det sig att det fanns många, långa grusvägar att välja mellan, kantade med fina grosshandlarvillor och söta stugor
180 grader runt var vägen ett himmelrike av grönska och okända marker - så den vägen valde jag
För att strax mötas av denna utsikt
Utsikten visade sig leda till en strand - och jag hade baddräkten hemma och handduken i bilen. För badbart var det när man kände lite på vattnet
Tänk, så sent som igår fick man tända lamport mitt på dagen för att få lite ledljus under dammsugning och golvvask. Och idag ser det ut så här
På ena sidan stigen var det en oforcerbar bergvägg, krönt av militärt stängsel
På andra sidan stigen, var denna lilla idyll. En sittplats att njuta av ute "in the middle of nowhere". Lappen som hänger på stolen säger "snälla, vattna blomman vid behov, vattenflaska står i busken till höger". Idyll!!
Stannade vid fortet för en lunch och begrundade den branta backen upp till toppen. Kanske........
The lonely ranger's lunch. Både brödet och vattnet var fortfarande djupfrysta när jag packade upp lunchen, så de fick ligga i solen och tina en stund. I bakgrunden syns Åkersberga!
Så medan lunchen tinade stönade jag uppför backen. Den är brantare än du tror!!
Men jag har bara släpat mina egna kilon, varav en del onödiga sådana, uppför backen.Vilka var de som -för en spottstyver och hetsade av hårda ord - som släpade upp alla stora stenar, högg dem till passande storlek, lyfte upp dem och passade in dem, för att bygga fortets höga vägg?
Blomsterprakten är något mindre nu, än för två månader sedan. Man får titta noga för att hitta dyrgriparna
För mest är det torkade gräs och utblommande örter - naturen går mot stängningsdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar